Vi satte in ett fyr-celligt embryo förra fredagen och nu har det gått en vecka. Man brukar börja räkna de så kallade ruvardagarna från dagen efter ET. Alltså är jag på ruvardag 7 idag. Jag tar ju progesteron och det gör att jag får biverkningar som liknar en graviditet. Oavsett så är det för tidigt att känna något än... ändå letar jag efter tecken, förstås. Det är helt förståeligt och inte konstigt på något sätt.
Jag vill i alla fall berätta för er att jag jobbar mycket för tillfället både med mitt jobb inom kommunen och där hemma och nu idag åkte jag hem tidigare för att vila en stund då jag sovit dåligt de senaste nätterna. Jag hoppas inte jag är för stressad så att embryot inte känner sig välkommet. Jag tror inte det. Jag känner mig lugn och samlad. Kan ta djupa andetag och kan somna som nu snart... tror inte det blir några som helst problem.
Detta är hemskt att erkänna och kanske inte något jag borde "säga" högt men jag tror inte det kommer fungera den här gången. Jag tror på något sätt att vi ska utmanas mer jag och Krister. Vi ska gå ett varv till. Jag tror det kommer fungera med några av dem som ligger i frysen därborta i Åbo. Samtidigt när jag skriver detta får jag dåligt samvete mot det lilla livet som ändå fanns där häromdagen, som läkaren så noggrant satte in i min livmoder. Om det fortfarande lever så sitter det nog inborrat i livmoderslemhinnan nu och visst vill jag hoppas på det men jag tror inte det är så.
Krister är så fin, han pratar med vårt lilla busfrö varje dag och han är fylld av tro och hopp!
Jag vet att ni är det med.
Tack för att ni finns!!
Visar inlägg med etikett fyrcelligt embryo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fyrcelligt embryo. Visa alla inlägg
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)