Väntan

Väntan, ligger i vattnet och väntar. Det skvalpar runt. Grunt vatten och det är svårt att inte bege sig ut och skrika vansinnigt efter respons... Vill framåt och det enda som gäller är att vara i nuet så mycket som möjligt.
     I går efter de ringt från kliniken och sagt att det blir uppskjutet så försökte jag intala mig om att det var för att de är noga. De vill ju inte plocka ut ägg från blåsor som är för små. Men hur många blåsor hade hon, vår donator? Var det sju jättesmå som inte har någon chans alls, eller var det tio som var på väg att bli lagom stora och två jättesmå eller var det fyra små som behövde växa till sig...

Om det hade varit sju jättesmå som inte har någon chans då hade väl kliniken ändå avbrutit det hela får man anta. Om det är tio som är på väg att bli lagom stora så är det ju super, kanske var det 10 blåsor som var runt 12-16 mm och de behövde några dagar på att bli 16 - 20.... Är det fyra små blåsor som behöver bli runt 18-20 då är det ju ganska få blåsor får man säga. Jag ångrar att jag inte frågade sköterskan i telefonen. Undrar om hon hade svarat då?

Det enda jag vet är att donatorn har brunt hår, gröna ögon och är 1.58 cm lång. Jag skulle vilja veta mer. Vad heter hon, har hon långt hår, lockigt hår? Vad har hon för intressen, vem är hon? Jag skulle också velat fråga hur många blåsor hon har på gång! Hur många ägg bär hon på som har en potentiell chans att bli vårt barn?

Sen igår på dagen har jag fått stresspanna. Kallar det så när pannan är som sten. Den är inte spänd men ändå på något sätt. Det känns som en dimma över pannan och ögonen. Det går inte att sova bort. Den kommer framåt lunch och stannar sen resten av dagen. Det var ett himla sjå att hålla på att boka om resorna och vi har mycket som händer här hemma och sen kom oron på det om hur det ska gå med vår donator och alla vi lägger in i detta och sen kanske det ändå inte går. Tur min mamma varit här i tre dagar och hjälpt oss. Hon är otrolig! Hon har fått styr på nästan hela vår hallonhäck som löpt amok över gräsmattan. Det som är roligt med det är att nu kan vi plocka hallon i sommar att ha till bakverken i caféet. Nu gäller det bara att få bort lite nässlor som frodas mellan hallonen. Det är en oerhört bördig jord där nere. TACK MAMMA! Jag var lite vresig igår mot dig men jag hoppas du känner att vi tycker så mycket om att ha dig här!

Mamma och jag försöker få överblick över hallonhäcken. Dagen efter tog mamma tag i det och band upp plantorna i varandra. Hon satte ett snöre i toppen på vare buske. Ett bra sätt när det kändes omöjligt att göra små prudentliga rader.