Jag trodde min kropp gått in i ett försvar, där ingen främmande partikel skulle någonsin få komma i dess närhet. Det inklusive små embryon. Ett megaförsvar som stöter bort allt i dess närhet men jag hade fel. Vad skönt att jag har fel - Trallala vad jag har fel!!
Förkylningen är nämligen ett faktum då jag sen i måndags haft ont i halsen och trodde igår att lite snuva bara skulle komma men idag är det en rejäl snuva och det känns i hela kroppen att jag har en infektion, så som det varit förr när jag blivit sjuk. Jag är oerhört tacksam för det, då det bevisar att min kropp förmodligen är mottaglig för ett embryo.
En till sak jag är oerhört tacksam för är att någon, en okänd donatör har satt in 1000 kr på vårt IVF konto!! TUSEN kronor, bara sådär liksom!! Så mycket kärlek och tacksamhet jag känner över det!
Tusen TACK!
Varje liten händelse, ord, handling som sker till mig/oss gör att jag håller mig uppe!
En uppmuntran, ett samtal, ett lycka till med ett engagemang och empati över vår längtan från en handläggare på försäkringskassan, en kram från en arbetskamrat som tror på oss, L:s idoga och kärleksfulla mail om att hon ser oss två med varsin bebis på en filt vid havet - visualiseringen hon aldrig ger upp, en present från en bloggläsare med posten, ett bidrag insatt på vårt konto.
Allt sammantaget gör att jag håller mig kvar!
Ni betyder så mycket!
Kommande planering är:
Vid nästa mens blir det start för IVF försök 4. Den här gången ska jag spruta med både menopur och gonal-f - alltså två olika sorters sprutor. Förhoppningen är att vi kommer få två embryon denna gång som kan sättas tillbaka.
Jag har slutat med så gott som alla tillskott jag ätit den senaste tiden. Även slutat med DHEA, då jag ätit det i fyra månader nu vilket ska enligt Dr Gleicher på Center for human reproduction vara det bästa att göra. Han rekommenderar att man äter det i fyra månader och sen gör ett uppehåll. DHEA har nämligen en fördröjd effekt.
Det enda jag äter nu är pravidel (mot förhöjt prolaktin) samt inofolic inhandlat från vän i Italien, detta preparat finns bara i Italien. Inofolic innehåller inositol och folsyra. Inositol ska kunna bidra till att vätskan som oocyten ligger i follikelblåsan får en högre kvalitet vilket i sin tur ska kunna påverka ägget att bli bättre. Jag provade även inofolic plus som innehåller melatonin men jag förstod det som att melatonin inte behövdes på mig då jag vaknade efter fyra timmar in på natten. Det har gjort att jag tolkat det som att jag fick ett överskott av melatoninet. Melatonin ska enligt studier kunna göra äggkvaliteten bättre. Ytterligare ett preparat som jag ätit och som jag slutade med nu när jag fick min förmodade ägglossning var Fertile xx.
Om vi inte lyckas nu med detta IVF försök så är planen att vi beger oss till Köpenhamn (men helst skulle jag vilja åka till just Center for human reproduction - det vore något det! Om vi inte lyckas där så blir det äggdonation i Finland. Vi väljer Finland för att efter att ha gjort behandling där så har vi möjlighet att få ersättning från Försäkringskassan här i Sverige. Det är bara Finland som har lika regler som Sverige vad gäller äggdonation.
Så vad säger ni, bra plan va?
Superbra plan, Anne! <3 Massa kramar! /L
SvaraRaderaPlanen låter perfekt❤ Jag hoppas och tror på detta. Kramar till er/ Carola A
SvaraRaderaHej Anne!
SvaraRaderaHärlig plan! Jag har nu oxå fått höra att ÄD är vårt hopp. Känns förvirrande. Jag vill det nu i alla fall. Men sambon verkar inte vara klar med IVF här i Sverige ännu. Vi kör 1 IVF till i Falun. Start när mens kommer. Korta beh. Kan man få köpa Infolic av dig??? Kram
Åh, då är vi ju i precis samma fas! Falun och nästa mens. Hur många IVF har ni gjort? Hur många ägg har ni fått ut? Jag har tyvärr inget inofolic mer än till mig själv. Men på länken ovan så kommer du till de som säljer det. Man skriver ett mail dit och beställer. Inofolic plus har jag att sälja. Kram!!!
RaderaHej, hej!
Radera4 IVF:er har vi gjort, varav 1 lyckades och vår dotter föddes 2011. Vi har fått ut 3-4 ägg. Alltid bara 1 befruktat. Var är länken? ser den inte. Kram!
Äter folsyra och ACO kvinna just nu. Varierad kost. Lagom med motion.
Så nu efter att er dotter fötts så har ni gjort något till IVF? Det låter ju precis som för oss. Staffan tog tillbaka sitt förslag om ÄD lite granna efter att jag påpekat att vi faktiskt fått ett fint embryo varje ET. Tror inte det är kört!
RaderaLänken sitter vid själva inofolic ordet, kanske lite svårt att uppfatta. Lägger in den här istället: http://www.lolipharma.it/inofolic.aspx
Hej! Dottern kom till på 2:a försöket. Så vi har gjort 2 syskonförsök i år. När jag hade tel.tid med läkaren så lät det kört för oss. Men vi fick 1 försök till i Falun. Sen surrade han om ÄD. Samma här, fint embryo tillbaka varje gång. Trist att man bara får 1 befruktat. Men nu kör vi hårt, vi skall lyckas! När skall ni till Falun?
RaderaJa vi hoppas nu på detta försök!! Vi ska dit i slutet på okt men ET om det blir, blir i början på nov. Och ni?
RaderaKommer inte in på länken, error. Testar från annan dator i morgon. Dessutom har vi samma yrke. natti, natti
RaderaOm jag får mens i tid. Så blir det Falun prel. början på nov. Vilken beh. får du nu. Läkemedel menar jag?
RaderaJag har ingen lkm beh just nu annat än det jag räknat upp ovan. Vi ska köra med en kombination av menopur och gonal-f i stimuleringen nästa gång.
RaderaOk. Jag skall köra full dos Menopur + testa Prednisolon denna gång.
RaderaLite konstigt att jag inte får samma beh. som med dottern...
RaderaÅh, ja du menar allt det. Självklart ska jag ha massa mediciner. Prednisolon, progynon, progesteron, trombyl, fragmin - ja hela paketet! Dessutom ska jag be dem göra AHA på ägget trots det har ett fint skal!
RaderaOj va mycket med. vem skriver ut allt detta till dig??? Jag har fått tjata om Trombyl, Prednisolon. AHA vill jag oxå ha denna gång. Har du testat det förut?
RaderaTrombyl och fragmin har att göra med att vår son dog av en blodpropp. Progynon är läkarens förslag då jag haft lågt östradiolvärde. Prednisolon är mitt förslag och progesteron får alla. Jag tar Lutinus (progesteron). Vi har aldrig fått AHA, trots vi bett om det, de har inte ansett att det behövts men jag tror på att göra det ändå, så denna gång begär jag det!!
RaderaLycka till, till oss båda! Nu får vi be, hoppas, önska! 2013 är vårt år. Kram från mig
RaderaLåter jättebra Anne! All lycka! Skönt att ha en längre plan. Tänker på Er. Kram o hälsning Ulrica
SvaraRaderaDet låter som en jättebra plan, Anne! Vad skönt att ni planerar framåt. Hoppas bara att det inte behövs, utan att ni lyckas på nästa försök.
SvaraRaderaKram <3
Det låter bra och jag hoppas att ni bara behöver använda plan 1!
SvaraRaderaJag skickar över lite gravidbaciller som du kan spara i en burk och ta fram sedan när ruvandet är igång.
Kram
Jättebra plan och jag hoppas också att bara det första steget måste ni göra sedan har ni en graviditet och 9 månader senare en bebis. Kram
SvaraRaderaHur kan något som inte finns, ta sådan plats?
SvaraRaderaHur jag det som är tomt, hela tiden vara fyllt?
Hur kan det enda som inte syns, vara det enda man ser i tillvaron?
Hur kan tystnaden, och det icke existerande ljudet av barnfötter på ett trägolv, vara det enda ljudet som hörs, och som spelar roll?
Hur kan längtan att få det man inte har, vara det enda som upptar dagen, och nattens drömmar?
Jag vet. Jag känner igen.
Jag har varit där själv.
Minns.
När sorgen av doktorns besked, ”det blir nog svårt för er att det är få barn, du förstår, dina värden….”, dom inledande orden gjorde att jag bara hörde en förlamande tystnad. Avgrunden öppnade sig.
Kraschen. Gråten. Svedan. Sjukskrivningen. Tomheten. Samtalsterapin. Ilskan.
När längtan efter barn överskuggar allting. När synen av gravida på stan gör att jag tog omvägar, eftersom jag mådde dåligt av att inte vara förälder själv.
När jag förbannande det faktum att frisören som klippte mig, var gravid och magen hela tiden stötte in i mig, där jag satt och höll masken, leende och spelandes glad.
När vänner runt omkring var gravida, med det andra, till och med det tredje barnet.
När hatet tändes över de idioter jag mötte som uppriktigt sa att ” vi skaffar barn om ett par år, då passar det bättre i livet och med våra karriärer”.
Sedan miraklet. Födsel. Jag har nu ett barn som jag delar all tid jag kan med, vi gör mycket roliga saker, h*n vill alltid hålla mig i handen när vi går till affären, när vi åker och grillar korv, när vi går på bryggan med metspöna, när vi går till bastun efter badstunden. Handen som kramar mig, den stora som ger den lilla trygghet, närhet, vägledning, och som håller fast och lovar att inte släppa taget. Skrattet jag får när jag spexar till någonting lite extra. Tyngden på benet när h*n vill sitta i mitt knä för att ha ”supermys” under en fleecefilt och lite teckant på tv-n, och våra små speciella rutiner och saker, som bara är våra, skyddade för alla andra än oss. Läxorna som är sådär svåra och tålamodsprövande i första klass. Och snarkningarna som jag lyssnar på i fladdret från vår ljusängel, som vi tänder tillsammans den mörka tiden på året.
IVF var det som fungerade för oss till slut, men inte utan det initiala misslyckandet, och även missfallet.
Kärleken som gjorde att vi ville skaffa barn höll inte. Skilsmässa. Med alla dess tunga upplevelser, inklusive tvist om vårdnaden om vårt, på varsitt håll, älskade barn.
Jag tror att det var i rätt tid som vi blev föräldrar. Den tunga tiden hade konsumerat oss fullständigt annars, och spottat ut oss som de förbrukade och villrådiga spillror vi nog hade blivit.
Ibland fick jag tankar om att ”vi ger upp, hela vårt liv kretsar bara om denna enda sak, tempkurvor som skulle följas, stunder av njutning och lust, som reducerades till ”nu är det större chans att det funkar, kom igen”, det kändes som en ren produktion, bara. Besvikelsen av de där förbannade Clearblue-testerna, och att dom hånade oss och förvred vår längtan till sorg. Till ännu en månad av ångest och lite minskat hopp.
Jag känner att det är viktigt att bestämma sig, i alla fall känner jag så, att bestämma sig för hur mycket man orkar i sådana här lägen. Jag hoppas ni har dom tankarna med er också, mitt i ert längtande och kämpande efter ett syskon. Att det kanske finns fog att hitta en balans, och en bra tillvaro utan alla recept, mediciner, ekonomisk koll till nästa försök, forum etc etc. Så hade vi det, och för oss så var det stundtals riktigt tungt. Men vi försökte också lägga vår strävan efter barn vid sidan av det dagliga livet, och fokusera på annat, om så bara för ett par veckor. Det var väldigt skönt, och ett andningshål för oss. Skapa gemensamma minnen med oss två. Inte med oss två, och den lilla som saknas.
Jag hoppas ni har ork med att bara vara ett par. Inte enbart ett par som vill ha och kämpar för att få barn. En viktig skillnad, i alla fall för mig.
Jag önskar, och har gjort det tidigare, all lycka med att få ett syskon till Tusse. Och önskar er all lycka med att vara ett vanligt lyckligt gift par också.
Tack för ett fantastiskt och innehållsrikt inlägg!! Vilken ordkonstnär du är! Är du författare eller skribent eller enbart en älskare av ordets forumuleringar?
RaderaJag hör och läser din långa resa, er resa som slutade med skilsmässa. Det sliter och ja, man behöver fylla livet med annat än IVF och barn"produktion".
Du har så rätt i det du skriver och det är därför jag har minskat mitt forumhäng och även mina mediciner. Snart kommer jag även ge upp temptagningen. Du beskriver det hela så bra. Jag har svårt för bebisskrik, kvinnor som är gravida - särskilt med såna som jag inte känner. Mina gravida vänner har det gått bra med men de andra...
Vår kärlek grundas i att vi blev så infernaliskt kära och där jag sa att jag inte kunde bli gravid. Tre månader senare var vi gravida men som alla vet så slutade det med vår döda son Tusse. Som det känns nu så finns inget som kommer sätta sig i vägen för oss. Just nu fyller vi dagarna med att repa tillsammans inför en konsert vi ska göra nästa lördag i Gävle! Det känns livgivande och mycket konstruktivt. Just nu, idag, i denna stund känner jag mig glad och levande!
Återigen, tack!
Kram du okända.
Det låter mycket bra, Anne! Jag hoppas så mycket att ni lyckas nu med ert nästa försök och håller tummarna att ni inte behöver åka till Finland. En stor kram Eva.
SvaraRaderaJa!
SvaraRaderaLåter som en plan väl värd att satsa på!! Lycka till :)
SvaraRaderaLåter som en bra plan! Vi gör äggdonation i Finland och idag fick vår donator ut 19 (!) ägg. Inte illa. Väldigt bra att man få ersättning från FK! Men hoppas ni lyckas redan vid nästa IVF!
SvaraRadera