En till känslosam dag. Dock tog det en väldigt stark och positiv vändning tack vare Andor Wagner på Socialstyrelsen. Idag har representanter från Svensk förening för obstetrik och Gynekologi och Barnmorskeförbundet mötts på Socialstyrelsen för ett möte och de kom tillsammans fram till att Andor Wagner ska lägga fram ett förslag till sina överordnade att det nu ska upprättas nationella riktlinjer.
Nu hoppas vi bara att cheferna på Socialstyrelsen går med på att lägga en budget till att arbeta fram riktlinjerna. Heja Andor!!
Här är artikeln som publicerades i DN idag där jag blivit intervjuad. Tv4 ringde på förmiddagen och ville att jag och Elin skulle komma till Tv4 imorgon fredag och medverka. Vi ställde in oss på att åka. Jag letade och ringde som en tok efter en ersättare till mitt jobb i morgon och fann ingen. Tillslut gjorde det inte så mycket för när Tv4 fick höra att det förmodligen kommer upprättas nationella riktlinjer så blev det inte riktigt samma intresse över det hela, så Tv soffan fick avblåsas för vår del.
Jag åkte istället hem och blev firad av min make som hade köpt rosa blommor på affären. Blommor som fanns för att stödja bröstcancerforskningen. Ett gott syfte fick stödja ett annat gott syfte!!
All kärlek till er mina fantastiska läsare!!
Anne
Fantastiskt! Men dåligt av TV4 att ställa in. De kunde gjort skillnad genom att upplysa om problematiken. Pratade häromdagen med en gravid släkting som på fullt allvar inte trodde något kunde hända barnet nu när hon var fullgången!! Inte hade hennes bm upplyst henne om att man ska känna barnet varje dag ens... Så starka kämpar som du behövs verkligen. Kram från Lillstint
SvaraRaderaVi tycker också det var synd att TV4 ställde in. Som sagt, varje tillfälle att upplysa är värdefull. Tänk att din släkting var så totalt omedveten om detta. BM behöver helt klart bli tydligare! Kram
RaderaJag tycker ni är så underbara som har orkat jobba så för det här, det måste ju kännas underbart att ni (förmodligen) har lyckats...
SvaraRaderaJag blev så glad när jag såg det! Det kan ju inte rädda lilla Noa eller lilla Tusse men förhoppningsvis räddas fler barn i framtiden pga er kamp.
Jag läser på din blogg lite då och då och såg att ni förmodligen behöver donerade ägg för att få ett litet syskon. Jag förstår att det måste kännas jätte tungt jag vet ju själv hur orolig jag var att vi inte skulle få samma donator när Elliott blev till, nu kanske det inte är riktigt samma sak eftersom att jag fortfarande biologiskt är mamma och vi vet ju inget om donatorn mer än det vi ser i våra söner men jag kan ändå på något sätt förstå hur jobbigt det måste kännas...
Jag hoppas så innerligt att ni får bli föräldrar till en levande liten bebis snart.
Kram du fina starka Anne!
Det är så underbart att du/ni jobbar för detta!!!
SvaraRaderaOch att ni får gehör är ju ännu mer underbart!!
med hopp om en skön helg!
Många kramar
Du är helt fantastisk Anne! Kramar o all lycka
SvaraRaderaHälsn Ulrica
Radera