sorgfylld dag

Att läsa om denna mamma som nu äntligen skulle få sitt barn efter att förlorat sitt andra barn i vecka 24 och nu förlorar även detta barn vid fullgången tid det blev bara för mycket för mig! Det hela handlar om en ung mamma som skulle föda sitt tredje barn och som vad jag förstår vänt sig till vården flertalet gånger med oro då hon trodde att det inte stod rätt till. Inget gjordes. Barnet togs inte ut!! Det var det enda raka, men det gjordes inte det då det inte fanns tillräckligt med data som indikerade det ( jag bara gissar här vad som hänt, jag har inte egentligen någon fakta).
Förmodligen hände det som hände för att det inte finns tillräckligt med apparatur eller tillräckligt med mod och jävlar anamma! Jag vet inte vad det beror på, men i det längsta så tror människan att det ska ordna sig ändå!! VADÅ ändå??? Närdå? När barnet är dött redan?

Jag blev nedtyngd av sorg. Bilresan upp till Sundsvall var fylld av tunga sorgsna tankar och jag började till och med tänka igen på att jag kunde ha gjort något åt Tusses död. Tänk om han rörde sig mycket mindre än vad som var normalt, bara det att jag inte visste det? Hur skulle jag kunnat veta vad som var normalt, jag hade ju inte varit gravid tidigare... jag tänkte att jag borde krävt ett ultraljud i vecka 37 då när jag ringde och diskuterade det men fick till svar att det inte var något att oroa sig för.

En till sak som for genom mitt huvud det var näst sista gången jag var hos min barnmorska. Hon lyssnade då på Tusses hjärtljud och de var svagare den gången. Jag har förstått så här i efterhand att om ett hjärtljud är svagt vid en undersökning så ska man vänta 20 minuter och ta ett nytt. Det gjorde inte min barnmorska. Tänk om det hade visat sig att hjärtljudet var svagt fortfarande efter 20 minuter, då kanske jag hade gjort ett ultraljud och då kanske... men å andra sidan, när man läser om det som hänt mamman igår så är det ju frågan... skulle det hjälpt ändå?

Jag har skickat iväg det öppna brevet till socialstyrelsen och försökt göra det till Göran Hägglund. Det går nämligen inte att bifoga dokument till Göran hägglund till regeringen... men jag har skrivit dit för att fråga hur man gör. Jag har också skrivit till nio tidningar. Jag har gjort det jag kan nu.

Besöket i Sundsvall berättar jag om i morgon! Det finns saker att göra om det är svårt att bli gravid. Den saken är klar. Förr eller senare blir jag gravid igen. Det vet jag.

8 kommentarer:

  1. Älta gammalt är så lätt att göra. Har dock själv inte kommit fram till om det enbart är heldåligt, men det får inte gå till att man dömer och trycker ner sig själv och blir destruktiv. Du har blivit flera erfarenheter rikare och nu gäller det bara att använda dem på ett bra sätt. Som att synas och höras för att få till en förändring. Det är ju bara nu som man kan agera, inte då och inte sen.
    Du är en sådan inspiration för mig! En sådan beundransvärd drivkraft du har trots allt.
    Tusen kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra skrivet Marie, helt rätt....håller med dig, och Anne, du har en otroligt drivkraft.

      Radera
    2. Hälsn Ulrica (skulle det oxå stå)

      Radera
  2. Du berör väldigt mycket i det du skriver om dig själv och Tusse. Jag har aldrig själv förlorat ett barn i magen, men har en väninna som ganska nyligen förlorade sina tvillingar efter att ha gått mer än halva tiden. Och då var det tredje gången hon förlorade barn i magen - allihop tvillingar! Det känns ofattbart, vilken sorg. Själv har jag blivit en smula tvekande inför att bli gravid på nytt - jag har ett barn, men vill gärna ha ett till - det är så mycket som kan gå fel. Men tack vare dig så är jag nu medveten om det här med sena fosterrörelser, så blir jag någonsin gravid igen kommer jag att vara väldigt uppmärksam och göra extra undersökningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig ovanstånde, tack vare Anne och hennes sida så har man blivit mer uppmärksam på mkt gällande graviditet! All lycka till er Anne! Tänker på er.
      Kram Ulrica

      Radera
  3. Bra jobbat Anne! Du är beundransvärd som orkat ta tag i det, jättebra för det är såå viktigt! Önskade att fler orkade, först då kan det ske en förändring. Superbra, you o girl!!

    Kram

    SvaraRadera
  4. Du är så stark och fantastisk du fina kvinna! Jag är övertygad om att du redan med din öppenhet om din stora förlust av Tusse räddat många små liv genom att få blivande mammor uppmärksammade på det. Och det du gör nu kommer att rädda många fler.

    Jag har tidigare skänkt en slant till spädbarnsfonden och kommer att göra det igen. Det är mitt sätt att bidra. Och givetvis genom att berätta för vänner som blir gravida.

    Stor kram
    Lillstint

    SvaraRadera