Öppet brev till Göran Hägglund och Socialstyrelsen - nationella riktlinjer vid minskade fosterrörelser

Lägger ut brevet här som vi ställt till Socialministern och socialstyrelsen:

2 236 personer har "gillat" sidan: https://www.facebook.com/fosterrorelser och på så sätt skrivit under uppropet.

Ytterligare en sida finns på facebook: https://www.facebook.com/minskadefosterrorelser där du kan gå in och gilla och dela sidan vidare för att sprida kunskapen vidare.

En artikel publicerades idag angående det öppna brevet: http://helahalsingland.se/soderhamn/trono/1.5092701-kraver-atgarder-for-att-minska-plotslig-spadbarnsdod

Vi hoppas kunna sprida det vidare och att vi får ett svar från Göran Hägglund och socialstyrelsen.

Öppet brev till Göran Hägglund och socialstyrelsen

”Bebisen rör sig mindre på slutet, den har mindre plats, sover mycket och vilar upp sig inför förlossningen. Det är helt normalt”. I slutet av april förra året drabbades vi av det värsta som kan hända en människa. Vi förlorade varsitt litet barn. Tusse och Karin dog i sina mammors magar i nionde månaden och vi fick aldrig se dem öppna sina ögon. Om vi inte hade fått höra denna vanliga myt från både vårdpersonal och vänner kanske våra barn hade varit här hos oss idag.

Den 11 september drabbades en familj för andra gången av att deras barn dör. Den här gången dog deras barn i IUFD vid fullgången tid. Flera gånger var den blivande mamman i kontakt med sjukvården för att hon var orolig för flickans liv. Inget konkret gjordes utan barnet dog i magen.

      Ska fler barn oskyldigt få sätta sitt liv till innan det görs något?

Intrauterin fosterdöd eller plötslig spädbarnsdöd i magen kallas det och det talas alltför lite om detta och om oss som är drabbade. Vi är många. Varje vecka dör nio barn i magen i Sverige efter vecka 22 i graviditeten. Det är drygt 450 barn per år som dör innan de tagit sitt första andetag. Och så har det varit under de senaste 20 åren, trots att forskning från bland annat Spädbarnsfonden visar att så många som en tredjedel av de här barnen dör av orsaker som kan förebyggas i mödravården. Inte minst genom att ge mamman rätt kunskap om hur hon ska uppmärksamma sitt barns fosterrörelser och genom att ge riktlinjer för hur alla barnmorskor ska informera om och agera vid minskade fosterrörelser.

”Under graviditeten var jag många gånger orolig över att Karin rörde sig så lite. Hon var mycket lugnare i magen än sin storebror och i slutet av graviditeten rörde hon sig knappt alls. Jag påtalade detta för min barnmorska som viftade bort min oro med förklaringen ”alla barn är olika”. Så länge jag bekräftade att jag kände rörelser över huvudtaget skrev hon ”utan anmärkning” i journalen på raden om fosterrörelser. Inte ens när jag berättade att hon viftade på tårna max två gånger om dagen reagerade hon och tillslut kände jag mig fånig och nojig och slutade lyssna inåt. Ända tills det blev helt stilla och då var det för sent.” /Elin

”Jag hade en högriskgraviditet eftersom jag var äldre förstföderska. Två veckor innan beräknad förlossning så blev jag orolig men min barnmorska tyckte inte det fanns någon anledning till extra ultraljud eftersom Tusse växte som han skulle. Vi diskuterade fosterrörelser och hon sa att minskade fosterrörelser i den sena graviditeten är normalt, men att barnet ska röra sig varje dag. Jag läste överallt att barnet blir mer stilla innan förlossningen och fick även höra från en läkare att barnet vilar upp sig inför förlossningen. Men vår son vilade inte upp sig. Tusse dog på grund av att moderkakan fick en infarkt och var alldeles för liten för kunna hantera hela blodcirkulationen. Hade vi fått göra ett ultraljud i slutet av graviditeten hade vår son förmodligen levt idag, likaså om jag hade fått tydlig information om att man ska agera så fort barnets rörelsemönster minskar, även om det är alldeles innan förlossningen.” /Anne

Vi (Elin & Anne) fick kontakt med varandra via nätet, på en mötesplats för mammor som förlorat sina barn och bestämde oss för att starta ett upprop på Facebook som kräver nationella riktlinjer vid minskade fosterrörelser. Hittills har 2141 personer skrivit under vårt upprop och många har delat med sig av sina historier om minskade fosterrörelser som inte har uppmärksammats. Alltför många har fått höra samma myt om att minskade fosterrörelser i slutet av graviditeten är normalt både från mödravården och från vänner, de har läst samma felaktiga gravidappar i mobilen, och invaggats i samma falska trygghet. Många har på grund av detta sökt hjälp för sent. Och tyvärr har många av dem som har sökt hjälp har enbart fått kolla barnets hjärtljud när de har kommit in till förlossningen som inte visar hur väl moderkakan fungerar.

I samband med att frågan om minskade fosterrörelser i slutet av graviditeten uppmärksammades i TV3s program Sanning och Konsekvens i september förra året ändrade bokförlaget Studentlitteratur informationen om att minskade fosterrörelser i slutet av graviditeten inte är normalt i sin lärobok för barnmorskor. Detta räcker emellertid inte.

Vi kräver att ansvarig socialminister Göran Hägglund och socialstyrelsen tar sitt ansvar och agerar nu. Myter kring fosterrörelser inom mödravården måste utrotas och blivande föräldrar måste få korrektiv information och bemötande av sjukvården oavsett var i landet hon än bor och vilken barnmorska hon än möter. Så är det inte idag och detta måste vi ändra på genom att socialstyrelsen skapar nationella riktlinjer för information till blivande mödrar samt en nationell handlingsplan för hur mödrar med minskade fosterrörelser ska bemötas.

Att förlora ett barn är alltid en stor tragedi för alla inblandade. Men att förlora ett barn som hade gått att rädda om bara någon hade lyssnat, om man hade varit stark nog att stå på sig och man hade fått rätt information är omänskligt hårt. Det finns kunskap och resurser att rädda många av dessa barn som dör i magen. Vi hoppas att också viljan finns. För ingen ska behöva uppleva det vi har gått igenom i onödan.

/Initiativtagare

Elin Dagerbo och Anne Berglund

--------------------------------

Här nedan följer citat från personer som har skrivit under vårt upprop på www.facebook.se/fosterrorelser:

”två små ord med ack så svindlande innebörd: "tänk om..." ... då hade vår lilla flicka varit en sprallig fyraåring idag? Istället för att födas livlös efter 41 veckors graviditet. Jo, visst tänkte jag att det var väldigt lugnt i magen den sista tiden, men det var ju som det skulle vara, lugnade alla barnmorskor mig”.

”För 1 år sedan miste jag en fullgången pojke, Oscar. Vi åkte in för minskade fosterrörelser och dom fick ut honom med urakut kejsarsnitt. Han dog flera timmar senare pga av skador orsakade av syrebrist. Det blev ett fel med moderkakan. De värsta timmarna i mitt liv. Vi glömmer aldrig vår lille fina Oscar. Att lära känna barnets rörelser i magen kan vara skillnaden mellan liv och död”.

”Idag är det exakt sex månader sedan vi fick reda på att vår lilla bebis var död där inne i min mage. Det var dagen innan jag skulle bli igångsatt. Jag uttryckte aldrig min oro vid sista barnmorskebesöket för jag hade också fått uppfattningen av att bebisen ska röra sig mindre i slutet av graviditeten och när hon lyssnade på bebisen så slog hjärtat som det gjort de andra gångerna. Jag ville inte heller verka nojjig. Jag vet inte om det hade räddat hans liv om jag påtalat detta men som någon annan skrev så hade förmodligen ett ultraljud där man kollar blodflödet kunnat rädda min lilla sons liv... Det är så mycket som jag vet nu som jag inte visste förut och vissa saker bör alla gravida veta om..”

”Min bebis dog i min mage en vecka innan beräknad förlossning för drygt två år sen. Jag var orolig de tre sista månaderna över att barnet inte rörde sig. Min barnmorska försäkrade mig varje gång att det inte var någon fara så länge jag kände nån rörelse två gånger om dagen. När jag sen blev gravid igen så fick jag höra att man aldrig ska känna mindre än 10 sparkar på 12 timmar. Hur kunde hon säga till mig att två sparkar om dagen räckte? Det står tom i mina journaler att jag inte behöver åka in om jag känner två rörelser om dagen.”

”‎2006 förlorade vi vår son. Fullgången tid + några dagar över. Jag hade länge försökt att tala om att någonting var fel, ingen lyssnade. Lillhjärtat hade varit väldigt aktiv hela tiden utom sista månaden då fosterrörelserna nästa inte märktes av. Svaret på det var att det bara var naturligt inför förlossningen. Det visade sig senare att han hade en stor knut på navelsträngen och halsen inlindad två varv. Min son ströps sig till döds. Saknaden är stor å det såret blöder fortfarande.”

”I vecka 22 försvann alla fosterrörelser. Kände att nått var fel och kontaktade min barnmorska. Det skulle vara helt normalt och berodde på hur bebisen låg och om moderkakan var i vägen. Fem dagar senare somnade min prinsessa in i min mage och öppnade aldrig sina vackra ögon. Det är skam att man skall behöva tjata för att få en undersökning när man är orolig!”

”Nora föddes v 41 maj -07. Moderkakan lossnade. Jag hade påpekat för barnmorskan att hon rörde sig lite. Hon sa att det blir trängre på slutet så att det skulle vara normalt. Det hon skulle ha upplyst mig om var att ANTALET rörelser inte ska avta. Hade jag vetat detta hade jag åkt in o bett att få kolla till henne och hon hade kanske levt.”

”Min lillasyster dog för 5½ år sedan, på grund av propp i moderkakan. Även min lillebror hade proppar i moderkakan när han föddes. Han var livlös i 8 minuter när han kom ut! Finns län som erbjuder fyra rutinultraljud och tycker att det borde vara så överallt, mycket kan ju hända även dom sista veckorna! Önskar att dom hade haft bättre koll och tagit det allvarligare när man berättar om minskade fosterrörelser!”

”Jag berättade för barnmorskan att jag känt mindre rörelse när jag var i v 38...men det var ju vanligt.. några dagar senare ringde jag in då jag inte känt nåt och då hade hjärtat stannat på min älskade dotter....”

”Förlorade min Ebba då jag var i vecka 27. Jag märkte att det inte hade sparkats på hela dagen, kände mig dum som ville in och kolla att allt var bra. Åkte till barnmorskan först som inte hörde något hjärtljud, men hon intalade oss att det inte var någon fara, hon låg nog lite konstigt. Men vi fick iallafall åka in till förlossningen där det konstaterades att min lilla ängel inte levde längre! Värsta dagen i mitt liv..”

”Sonen föddes med akut snitt då hjärtat slog oregelbundet, inget fostervatten, tillväxthämmad...jag hade känt svagare rörelser i magen, inte färre, under dagen o påpekade tack o lov detta vid barnmorskebesöket...tack gud att hon tog det på allvar o att vi fick göra ultraljud o ta CTG på förlossningen, bara 2 timmar senare var han född. Idag är han en helt frisk kille på 4 månader ♥”

”Vår älskade Ängel föddes v 36+0 väldigt tillväxthämmad. Dock fick vi ha honom i 20 fantastiska dagar, men dog pga sjukdom som vi ej visste om vid födseln. Dom borde lyssna mer på oss mammor, och inte minska antalet RUL. Skrik högre alla gravida ge er inte!”

”Tre änglar har jag/vi i himlen. Vår första dotter Emelie föddes död 20/3-2009, minskade rörelser hade sagts vara normalt. Vår andra dotter Elsie föddes död den 23/1-2010 efter en veckas vård på sjukhus. Enda anledningen till att vi hamnade där var för att vi redan förlorat ett barn och oron över minskade fosterrörelser togs på allvar. Min tredje lilla ängel, vår son, William föddes död 6/1-2011. Det pratas alldeles för tyst om oss som mist våra små.... ♥”

”Vi är så lyckliga att vår Tyra finns med oss idag 18 månader gammal. Min mage växte dåligt, trots detta bokade barnmorskan in mig på kontroll två veckor fram. Efter en vecka var det helt stilla i magen, vi åkte in och vår dotter plockades ut akut i vecka 36. Moderkakan var full av infarkter och hon var tillväxthämmad. Hade fler ultraljud gjorts hade detta kunnat upptäckas tidigare.”

”Dessa riktlinjer hade räddat livet på vår dotter, helt säkert. Hon levde i magen två veckor efter att fosterrörelserna avtagit, men det nonchalerades. Barnmorskan sa att det var normalt. Vår dotter slarvades bort...”

”Vår fina Oliver föddes den 4 april i år, hans liv fick aldrig ens börja. I v 30+5 slutade hans lilla hjärta att slå. Varför kan inte läkarna hitta något svar på.. Kände mig orolig ett dygn innan pga av minskade fosterrörelser, försökte slå bort min oro eftersom jag så många gånger hört att minskade fosterrörelser är normalt under senare delen av graviditeten. När vi sen kom in så fanns han inte mer..”

”Det här ämnet ligger mig varmt om hjärtat, vilket fint initiativ! Den 8 sept 2009 föddes vår lilla änglaflicka Lilly. Hon somnade in i min mage tre veckor innan beräknad förlossningen. Sorgen och saknaden är så svår att leva med och livet blir sig aldrig likt igen. Kanske hade hennes liv gått att rädda om jag vågar lite på min magkänsla redan kvällen innan, då jag reagerade på att det var så lugnt i magen. Hon dog av syrebrist pga komplikationer med navelsträngen.”

”Bra att någon agerar! tack! Vi miste våran Lovisa 10/3-2003. Varje dag fattas hon. Hon dog helt i onödan i v. 42+0 när jag låg på sjukhuset med värkar.”

”Jag fick själv svaret, i vecka 32, att det var normalt att fosterrörelserna minskade på slutet. Jag minns att jag sa att jag inte var "på slutet" utan i vecka 32 och att barnmorskan lade huvudet på sned och sa att det var vanligt att förstföderskor oroade sig så mycket och helt i onödan. Men det var inte normalt! Min bebis mådde inte bra, de avtagande rörelserna som jag hade noterat var ett tecken på att något var fel, och att det var något väldigt fel upptäcktes precis i sista stund i vecka 34+6. Han klarade sig med nöd och näppe genom akut snitt och neonatalvård. Man ska aldrig vänta! Stå på er alla gravida, bråka, var obekväma, jobbiga, kolla en gång för mycket än för lite!”

”Den kvällen 16 januari 2005 satt som en orosklump i magen för 17 januari 2005 gick jag in i vecka 40+0 jag åkte in av oro de hade varit stilla i 1 och ett halvt dygn..... Han sov trodde jag åh när vi kom in så sov han djupt djupt. Han var död..... Tungt att bära med sig men jag bär med mig det vackraste i världen och det är min ängla son som gett mig så enorm fin gåva, alla dessa underbara människor och ödmjukhet att fånga dagen ♥”

”Lider med alla som förlorar era barn och är samtidigt evigt tacksam att min dotter kom ut levande och mår bra! En månad innan födelse åkte jag in för att jag var orolig över minskade fosterrörelser men fick bara göra ett ctg. En månad senare föddes hon med sugklocka, kraftigt medtagen, undernärd, inget fostervatten och vi fick ligga inne och sondmata. En otaktisk undersköterska sade i vårt rum när hon matade bebisen "Tur att du kom ut så fort, för du hade inte klarat många timmar till!" Fruktansvärt att höra - speciellt när jag varit inne och varit orolig MEN fått höra av barnmorskan att barnet rör sig mindre i slutet av graviditeten!”

”Så himla viktigt! Vår Alma dog i magen när jag var i v 41+4. När vi kom in med värkar till förlossningen hade hennes hjärta slutat slå. Fick frågan om jag inte kände henne sparka mellan värkarna - hur skulle jag veta? Ska man känna det? Fick alldeles för lite information om detta på föräldragruppen.”

”Hela graviditeten var allt normalt, inga avvikelser på prover, hjärtljud o.s.v. Två veckor före den beräknade förlossningen åkte vi in för en extra kontroll eftersom jag upplevde det som att rörelserna minskat i magen. När vi for in hade jag inte känt någon rörelse det senaste dygnet. De tog CTG i en halvtimme ungefär och det såg normalt ut. Barnmorskan rådgjorde med läkaren och de kom fram till att ytterligare undersökning inte behövdes. Jag litade på deras omdöme och vi åkte hem. Faktum kvarstod emellertid, bebisen rörde sig fortfarande alldeles för lite. Var till barnmorskan för kontroll några dagar innan den beräknade förlossningen, hjärtljuden lät bra. Dagen före bf kände jag återigen inga rörelser och när kvällen kom var det fortfarande stilla. Jag åkte in för en extra kontroll på förlossningen och då hade min lilla flickas hjärta slutat slå. Jag tror att ett sparkschema hade kunnat rädda min dotter plus om vi hade sluppit höra att minskade rörelser på slutet av graviditeten är normalt, för det har även jag fått höra från flera håll!!”

”‎3 dagar innan vår son föddes fick jag panik på kvällen; hade jag känt några fosterrörelser under dagen som gått?! Under hela graviditeten hade jag fått snabba gensvar om jag buffade på magen, så jag buffade. Inget hände. Fick panik och ringde förlossningen. Vi fick komma in omedelbums och jag blev uppkopplad till CTG. Allt var bra och ultraljud såg också bra ut. Åter var dansen i magen tillbaka. Men först då, när jag var i v 37+4, fick jag veta att jag skulle känna minst 10 rörelser per dygn. Alldeles för sent! Och ingen barnmorska kan säga till någon mamma med en annars livlig bebis att det är "normalt" när det plötsligt är stilla i flera timmar. De borde istället be en kolla upp alla avvikelser från den enskilda bebisens normala mönster direkt! Vi hade tur. Vår son är nu 5 månader och den finaste i hela världen.”

”Vi väntade vårt första barn. Det var en liten gosse som fick namnet Oskar. Efter 8 år av försök till att bli gravida så hade vi lyckats på egen hand. Hela min graviditet gick som på räls, alla värden var bra & jag mådde toppen. Men det ändrade sig ganska snabbt. Var inne hos barnmorskan den 1/2 och mätte och lyssnade på hjärtat vilket slog normalt. Fick då en tid att åka till Sjukhuset för att mäta flödet i navelsträng & moderkaka. Torsdag 3/2 2011 kl 08:30 fick vi beskedet att vår son var död. Födde fram honom den 5/2 2011 1590 gram å 42 cm. De fann inget fel på mig eller Oskar, vi fick reda på att han var tillväxthämmad & hade de upptäckt det tidigare så hade han levt idag. Men istället så går jag till hans grav.”

”Fick själv tjata mig till ett ultraljud i månad 8, ingen trodde på mig när det kändes "fel". Jag hade rätt - glad att jag fick göra ultraljud till sist.”

” Själv tillhör jag kategorin som fick fel information av min barnmorska och vår Nora dog i magen i vecka 40+1. Om jag bara fått rätt info hade jag åkt in någon av dagarna innan. Påtalade en torsdag att hon rörde sig mindre, tre dagar senare kände jag sista sparken.”

”Själv hade jag kommit till vecka 41+0 när jag kom in för minskade fosterrörelser. De såg att barnet inte mådde bra, hon låg illa och hade oregelbunden hjärtrytm. Jag fick reda på att vi skulle bli föräldrar den dagen men vi skulle byta rum och bli uppkopplad med ctg inne på förlossningssalen istället. Under de 10 minuterna som jag var bortkopplad hann hon dö, det blev ett urakut snitt men hon gick inte att räddas.”

”På beräknade förlossningsdagen insåg jag plötsligt att min baby inte rört sig på länge, men jag ville inte ringa och "vara till besvär", eftersom jag ju liksom alla andra blivande mammor fått höra att det är naturligt att rörelserna minskar i slutet av graviditeten. Min sambo ringde ändå, blev tagen på allvar och vi åkte in till förlossningen. Vårt barn mådde inte alls bra, rörde sig inte alls, reagerade inte på stimuli och hjärtat lät inte bra alls, men det slog! Vår älskade Freja Lo kom ut med akut kejsarsnitt och var medtagen och fick ha hjälp att få igång andningen men hämtade sig på någon timme och fick inga men alls av sin dramatiska födelse. Hennes far och mor drömmer dock mardrömmar om vad som kunde ha hänt om vår oro inte blivit tagen på allvar och jag lider med er alla som här berättar om när hjälpen kom för sent. All min kärlek till er!”

”Vi förlorade vår son Pussel i 40+3. Han somnade in i min mage 070828 och föddes 070830.

Då vår barnmorska hade glömt att vi skulle upp på ultraljud 40+0 så fick vi en akuttid 40+3 trots att vi en månad tidigare varit uppe akut pga minskade fosterrörelser. När vi väl fick komma var det redan försent. Hade vår barnmorska kommit ihåg kanske vår lille kille hade fått en chans då han var fullt frisk.”

”För snart 6 år sedan, när jag väntade mitt fjärde barn, höll detta på att hända oss. Ett veckoslut i början av v 35 slutade han plötsligt att röra sig. Först tänkte man ju att det var nåt tillfälligt, han hade ändrat läge i livmodern eller så, men när han inte heller hade rört sig under måndagen besökte jag min MVC. Jodå, hjärtljuden hördes. Inget att oroa sig för. Tisdagen kom och han var lika stilla då med. Jag kände så på mig att någonting var fel, kanske för att jag varit gravid tidigare och så här hade det inte varit då. Iväg till MVC igen. När han inte ens rörde sig under provokation skickade min BM mig till förlossningen för kontroll "för säkerhets skull". CTG togs. Såg inte bra ut. Flödesultraljud tog på morgonen. Inte bra. Det beslöts att han skulle tas ut med ett snitt samma dag, han skulle inte klara en normalförlossning sa dom. Tack vare snabb insats räddades han till livet. 5 veckor fick han stanna på neo därefter. Men usch, man vågar inte tänka på vad som kunde ha hänt. Hade det varit mitt första barn hade jag kanske nöjt mig med att "hjärtat slår" och inte åkt till MVC igen och så hade han kanske dött i magen....”

”Min son som var kraftigt tillväxthämmad slutade röra sig i mitten av v36 sjukvården tog mig tack o lov på allvar var inne nästan varje dag på kontroll för att kolla så allt stod rätt till, flödet blev sen sämre i vecka 38 och vi fick en planerad igångsättning, dock valde han att kika ut spontant dagen innan igångsättningen..”

”Olika vård beroende på vart man bor. Så orättvist!!! Alla borde få ett tillväxt ultraljud i v32. Med första barnet nekades jag tillväxtultraljud trots att magen inte växte som den skulle, stigande blodtryck och äggvita i urinen. Till slut sattes jag igång pga av alldeles för lite fostervatten. Tack och lov annars kanske barnet inte hade klarat sig. I vecka 42+1 föddes Mario som vägde 1970 gr och var 46 cm lång. Kraftigt tillväxthämmad. Med barn nr två krävde jag bättre vård, bråkade, hotade och var besvärlig. Fick vården jag borde fått med första barnet. I vecka 38+4 kom Nicholas ut 2525 gr och 47 cm. Lika vård till alla!!!”

”Jag är så glad för att min barnmorska på mvc fixade massa tillväxtultraljud och pushade mig att söka till förlossningen upprepade gånger. Tredje gången på förlossningen så förstod de hur dåligt lilla M mådde. Lilla M föddes med urakutsnitt i v33+2 och hade troligen inte överlevt om jag inte hade kommit in den dagen. Och tack till spädbarnsfonden som har en jättebra sida där man kan läsa om vad som är normala fosterrörelser och inte.”

”Tyvärr lyssnade ingen trots att jag sökte vård flera gånger för minskade fosterrörelser. Bara för att de inte syns älskar man dem lika mycket. Fina Ella dog trots att hon vägde 3120 och var 53 lång ♥♥♥ Kvinnor lyssna på er intuition!”

”Min dotter föddes tack och lov frisk och vid liv i v. 42, men då hade jag varit mkt orolig i 3v.

Vi åkte in pga minskade fosterrörelser flera ggr de sista v. av grav. men det sattes bara CTG. Kurvorna blev mindre och mindre och som svar fick jag att "bebisen sover". Till slut fick jag nog och sa till barnmorskan "med all respekt, när ditt pass är slut så går du hem men om det händer det här barnet något och jag inte stått upp för oss så kommer jag att bära det med mig resten av mitt liv". Då hämtade hon en läkare som var MYCKET missnöjd med att jag ställde krav. Hon var så otrevlig att jag grät resten av kvällen och inte ville ha någon mer kontakt med vården. Bl.a satte hon ultraljuds"dosan" rätt ner på magen helt still och sen sa hon spydigt "här ser du bebisen.”

”För sex år sen när ja var 18 år så var ja gravid med mitt första barn, mot slutet på graviditeten så rörde sig barnet mindre och mindre. Jag frågade min barnmorska om detta, men hjärtljuden var bra. Det var för att barn kan röra sig mindre i slutet fick jag till svar. Barnet fortsatte röra sig mindre och jag hade till och med ringt min mamma och gråtit över att jag trodde barnet skulle födas rörelsehindrad (fick höra detta efter allt, något jag förträngt). Efter jag frågat min barnmorska (lite försiktigt) om det verkligen skulle röra sig så här lite. Men du känner väl någonting? Jo det gjorde jag ju nån gång ibland.(hjärtljuden var fortfarande bra) 1,5-2 veckor senare när jag var i 8:e månaden så vid ett besök hos barnmorskan bleknade hon i hela ansiktet, hon hörde ingenting. Efter ca en dag föddes min dotter Julia, hon hade legat död i min mage över en vecka.”

”Tack för det underbara inslaget i Sanning och konsekvens. Kände igen mig. Själv fick jag denna myt av min barnmorska ett par dagar innan vår Nora föddes död maj -07. Om jag bara fått rätt information hade hon sannolikt levt. Hoppas på Socialstyrelsen nu! Tack alla för att ni sprider detta så att myten försvinner!!!”

”Jag kan inte förstå att det måste finnas forskning i ämnet innan riktlinjerna kan ändras. Det handlar om att RÄDDA BARNS LIV! Kan inte bara sjukvården göra på ett annat sätt, ta alla dessa blivande mammor på allvar och lyssna på deras oro. Är det verkligen så svårt att bara lyssna? Är denna myt att fosterrörelserna minskar efter v 32 så svår att få bort?”

”Ja, tänk om jag fått höra dessa nya råd den där sommaren för fyra år sedan, jag tyckte nog bäbisen var rätt lugn av sig i magen, men lät bli att oroa mig, det visste ju alla, att alla barn är olika och att det är lugnt mot slutet. Först när det blev helt stilla slog jag larm - och då var det för sent. Vi fick aldrig någon dödsorsak, men hon vägde aningens lite i förhållande till längden vår flicka så troligen fungerade moderkakan dålig mot slutet av den 42 veckor långa graviditeten. MÅTTE nu den nya generationen BM rädda fler bäbisars liv!!!”

”Barnmorskorna tycks ännu inte ha nåtts av de "nya" rönen, rätt om läkarna har det, fick höra senast igår samma predikan från bm, medan läkaren tyckte att är något annorlunda o man blir orolig så SKA man in o kolla... "Det är ingen belastning eller tidsödande för oss! Mamman känner sitt barns rörelsemönster bäst" . Dessutom kan man ju undra vad de där 10 rörelserna på 12 h grundas på och när ska man börja klocka? När bebisen redan varit still i en timme eller? Då kan det ju vara för sent... Vår bebis mår bra, men lyckades oroa oss rejält så jag är mycket tacksam att läkaren tog oss på allvar o gjorde hela proceduren som bör göras i det läget, synd att barnmorskor hade en mer gammaldags syn på det hela...”

”Vi pratade om att hon rörde sig mindre och så läste vi i Iphone appen, jag tänkte att jag skulle inte vara en sån hysterisk orolig mamma. Bättre det än att förlora sitt barn. Vi läste tyvärr den från mPregnancy på morgonen och sedan på kvällen fick vi reda på att våran flicka hade dött i magen. Jag var i graviditets vecka 35.

”Hade jag vetat det jag vet idag om fostrets rörelser i vecka 39 hade troligen vår lilla kille blivit 1,5 år på lördag. Hoppas på bättre information till alla gravida så de slipper uppleva det vi har gått igenom.”

”Hade jag vetat det jag vet idag om fostrets rörelser i vecka 39 hade troligen vår lilla kille blivit 1,5 år på lördag. Hoppas på bättre information till alla gravida så de slipper uppleva det vi har gått igenom.”

”En liten extra kontroll på ultraljudet genom att mäta blodflöde hade med största sannolikhet räddat min son, varför får inte alla det som en rutin? Istället ska jag få mista ett barn innan dom gör extra kontroller”.

”Detsamma gäller mig. En liten extra kontroll med ultraljud och särskilt det att mäta blodflödet hade nog räddat vår son med! Visst är det märkligt att det inte finns såna rutiner?!”

       

”En extrakontroll med CTG/Ultraljud hade förmodligen räddat vår flicka. Varför används inte den teknik och kunskap som finns?”

       

”Samma sak hade förmodligen kunnat rädda min son!”

”Ja det är rent ut sagt förjävligt att sådant ska hända nu på 2000-talet. Även ett litet blodprov i början av graviditeten hade räddat honom för jag hade fått medicin som jag fick med min andra son. Dom såg snabbt att blodflödet inte var bra redan i vecka 10, satte in medicin och och resten av graviditeten var blodflödet jättebra!!! Beklagar eran sorg och nu får vi hoppas att dom gör en stor förändring när det gäller kontroller under graviditet.”

”Samma här med. Flödesultraljud hade förmodligen räddat min älskade Noel.”

”På lördag är det ett år sedan vi förlorade vår lilla dotter i magen... ett år av saknad och sorg. Om bara min barnmorska skulle ha lyssnat på mig skulle vi kanske haft vår dotter vid liv. Isa-lee har nu blivit storasyster.”

”För min del var det personalen på förlossningen som insisterade på att barn "ska" röra sig mindre mot slutet..”

”Hoppas fler öppnar ögonen för detta!! Hörde senast igår en mamma som undrade om rörelserna i magen minskar i slutet, flera stycken sa att det var så pga att bebisen får mindre plats, denna myt MÅSTE försvinna. Jag önskar att jag visste detta när jag väntade min första pojk som från vecka 37 blev väldigt lugn i magen, jag hade då hört att det skulle vara så Oliver dog i vecka 39.”

”Som det är nu lägger man ju skulden på sig själv, jag vet ju att jag inte kunnat göra mer, men när det inte finns några riktlinjer för personalen tänker jag att jag borde varit mer påstridig själv, berättat mer detaljerat o.s.v…”

”Vår fina Oliver föddes den 4 april i år, hans liv fick aldrig ens börja. I v 30+5 slutade hans lilla hjärta att slå. Varför kan inte läkarna hitta något svar på.. Kände mig orolig ett dygn innan pga av minskade fosterrörelser, försökte slå bort min oro eftersom jag så många gånger hört att minskade fosterrörelser är normalt under senare delen av graviditeten. När vi sen kom in så fanns han inte mer..”

”Inser att ni är många som varit med om samma sak som jag. Och ändå är det så tyst om det. Man känner sig ensam. Tror inte någon, som inte varit med om att barnet har dött i magen och man tvingats föda fram det, kan förstå vad det innebär. Hur stor saknaden är. Hur tomt det är. Tror många tänker att det man ska gå vidare och att man inte fick några band till barnet eftersom det inte levde (utanför magen). Jag vet inte - eller så är man så rädd att tala om det så man undviker det. Josef jag saknar dig så!!!!!!”

”Jag berättade för barnmorskan att jag känt mindre rörelse när jag var i v 38...men det var ju vanligt. Några dagar senare ringde jag in då jag inte känt nåt och då hade hjärtat stannat på min älskade dotter.”

”Fick senast för ett par dagar denna text skickad till mig "Barnet rör sig mer långsamt nu och du kanske inte känner av det på samma sätt längre" i ett gravidmail!”