Igår var en bra dag. Jag kände mig lätt, lättsam och glad i sättet. Jag hade en känsla av inspiration och jag kände mig så glad över det jag har och över alla fina kommentarer jag får. Små ord här och där som ger mig kraft och inspiration från olika personer.
Någon vill verkligen genom handling öka tillförsikten och hoppet i våra liv. Det är imponerande hur människor vill ge av sig själva, ge av sin kärlek och sin strävan att vilja gott! Det värmer!
Så kommer dagen idag. Den upplever jag som att jag aldrig vaknat riktigt. Sömndrucken går jag genom hela dagen. Märker att när jobbkvällen börjar gå mot sitt slut, hur andningen hamnar högre och högre upp, som att en börda växer på mina axlar. Jag kommer på mig själv att ha alldeles för många tankar om vad jag vill, vem jag vill vara, vad jag vill göra, omsorg om patienterna när jag är hos dem förstås och om vi någonsin kommer få uppleva det där levande barnet. På vägen hem kommer tårarna igen. Ibland snurrar det runt riktigt i huvudet på mig och tankarna grips av panik inför det faktum som jag kanske en dag får ställas inför. Tänk om. Tänk om jag aldrig blir gravid igen?
Jag har under mitt liv haft mycket problem med spänningstillstånd i kroppen. En person som haft stor betydelse för mig i konsten att lära mig slappna av är Birgitta Rudberg, hennes övningar har hjälpt mig mycket och det har också gjort att många upplever att jag är bra på att slappna av. Kanske barnmorskor säger det till alla nyförlösta kvinnor men jag fick höra av barnmorskorna att jag var bra på att slappna av. Jag använder mig av Birgitta Rudbergs grundtanke i "aktiv avspänning" som handlar om att visualisera sin kropp som tung och falla mot underlaget där man ligger.
Hej Anne. Har läs din blogg idag igen. Önskar dig all lycka. . Hade hoppats på ett rejält pluss för dig . Har ivf bakom mig men inte i närheten av all ditt kämpande o förlust. . Fortsatt lycka till nu!
SvaraRaderaHälsning Ulrica
Vi kämpar på!! TACK!
Radera<3
RaderaDen frågan ställer jag mig oxå, tänk om jag aldrig blir gravid igen! Det är skrämmande att tänka så men egentligen den enda tanken som är rationell, för varför skulle det lyckas en gång till för??? Har ni funderat på adoption nåt? Jag fortsätter tänka på dig och hålla tummarna för att vi båda ska få uppleva den lyckan igen-det förtjänar vi verkligen tycker jag! Kram på dig gumman
SvaraRaderaHej!! Jag har i ett inlägg några månader tillbaka förklarat anledningen till att adoption inte är aktuellt för oss. Dels har det med vår ålder att göra, men den största anledningen är att jag fött ett barn som inte fick leva och den största drivkraften för mig är att kunna bära ett barn och föda fram det levande! Det skulle göra att jag känner en fullbordan. Som det är nu så är livet inte fullbordat. Kram
RaderaTänker på dig och er.
SvaraRaderaTror att så som du känner är helt normalt i en sådan konstig och skrämmande livssituation som du har hamnat i.
När är det dags igen?
Kram/ sandra
Vad bra att du har hittat en konkret hjälp att använda dig utav! Att förmå sig själv att spänna av (slappna av) är lättare sagt än gjort.
SvaraRaderaÖnskar dig lycka till med allt!