Det går alltid att se saker på två sätt eller flera. Det går att se julen som en stor högtid med djupa traditioner och med föreställningen om att allt ska vara underbart och fantastiskt. Det går också att se julen som en dag som all andra med ett försök att dra ned på förväntningarna. Sen jag träffat Krister så har jag precis som jag skrev om midsommarafton dragit ned på mina förväntningar kring högtidsdagar.
Jag har gjort ett avdrama av det hela. Ett nytt ord, men jag tycker det är bra. Man kan göra ett avdrama av julen.
Visst kan det finnas fallgropar även denna jul för att inte lyckas med avdramat. Men jag vet vilka de är och ibland tillåter jag mig att falla ned i dem. Jag kan välja att gå in i känslan av smärta att Tusse inte är här hos oss i jul. Det gör verkligen ont när jag tänker och känner in den stora saknaden. Men jag kan också välja att inte gå in i smärtan så djupt, utan titta på den lite från håll och konstatera, "där är den; smärtan som gör ont i mig. Jag vet den finns där. Den är där".
