Inget svar än

Nej svaret på DNA-testet dröjer än. 8 arbetsdagar kan det ta. Så någon gång i början på nästa vecka borde det ha kommit.

Vissa dagar är jag väldigt utmattad och kanske har det med att göra att jag förlorade 1.6 liter blod under snittet och jag har liksom glömt bort att ta järntabletter. Vid återbesök igår hos barnmorskan påminde hon mig om att om man förlorat mer än 1 liter blod vid en förlossning så ska man äta järntabletter i minst tre månader efteråt. Hm... Jag tänkte att så fort min bleka hy fick färg igen så var det väl inget mer att hålla på med. Sjuksköterska som jag är. Smart tänkt. Min järndepot har förmodligen fått sig en rejäl tömning. Jag har ju alltid varit mer eller mindre slut, särskilt på f.m. När jag sovit och gått upp och ätit frukost så brukar jag vara så slut sen att det är lika bra att gå och lägga sig igen. Framåt kvällen kan jag bli lite piggare. Eftersom jag brukar känna mig slut på detta sätt så har jag trott att det är normalt det jag känner nu med men jag inser nu att det är mer än normalt. Det är inte sömnbrist heller, speciellt mycket, det är bara kroppen som inte orkar. Den liksom stapplar fram och ibland blir jag rejält yr med. Därför har jag börjat äta Hemofer igen. Vi får se om det hjälper, annars får jag väl ge mig på Niferexen... förhoppningsvis blir jag inte lika förstoppad nu som under graviditeten.

Jag har förresten fått en mycket bra förklaring till varför mina tarmar står extremt stilla under graviditet. Tjocktarmen sitter nämligen fast i livmodern och även tarmarna på höger sida om livmodern sitter fast, så kallade adherenser. Även äggledaren som jag har sitter fast i livmodern på ett ställe. Det är med andra ord inte konstigt att det blir märkligt i min mage, mer problem än normalt när jag är gravid.

Nu vaknade Klara, så jag ska gå och ta hand om henne. Påbörjar förlossningsberättelsen vid nästa inlägg.

DNA-test

Igår sände jag iväg ett DNA-test på Klara och mig. Jag beställde det från ett lab i Danmark, vilket jag hittade när jag googlade. Det danska labbet var billigast och tog lika betalt oavsett kön. Det var det som var mycket märkligt med pappatest.se att de tog mer betalt om det var en kvinna som skulle göra testet...

Familjerätten i kommunen gör inte DNA-test om inte det är så att barnet själv vill det. Klara skulle ju kunna som vuxen vilja ha ett intyg på att hon har sitt genetiska ursprung från mig och då kan hon kontakta familjerätten och få det. Äggdonation är relativt nytt för Sverige och Socialstyrelsen har inga riktlinjer hur man ska göra när t.ex. en mamma vill testa om barnet är från det egna arvsanlagen eller från en äggdonation.

Nu är testet på väg till Danmark i alla fall. 2 st bomullspinnar från mig och 2 st från Klara ligger i varsitt brunt kuvert. Man tar testet på insidan av kinden. Snurrar ordentligt på pinnen så att det ska fastna slemhinna på toppsen. Det var lite lurigt att göra det på Klara men jag tror det gick bra. Resultatet bör väl komma nästa vecka. Är dock övertygad om att Klara kommer från mina arvsanlag. Hon är så lik mig när jag var liten.

Amningen slutade jag med för ca två veckor sedan. Det var ett mycket skönt beslut för oss alla. Klara äter var fjärde timme ungefär och nu senaste två nätterna har hon sovit nästan 7-8 timmar i sträck utan mat. Jag har bara gått upp då och då och stoppat in nappen i hennes mun och då har hon förnöjt sovit vidare. 

Har tänkt att jag ska skriva ned en förlossningsberättelse faktiskt. Mycket för att det är intressant för mig själv att kunna gå tillbaka till och kolla in. I måndags var vi till spec. MVC på återbesök och vi diskuterade förlossningen och försökte hitta lite förklaringar till varför den gick som den gick.

Återkommer om det. Nu ska jag gå till min underbara dotter som legat och sovit en stund under mamma och pappas täcke medan jag bakat bröd.