Som att vända på en hand

Sån besvikelse som tonar upp sig inom mig nu. Det vrider sig runt och rotar sig fram.

Ni minns kanske att jag skrev att jag fått tillbaka min energi för någon vecka sedan. Det var dock kortvarigt. Nu är utmattningen här igen och jag börjar misstänka att det är något kemiskt. Inget yttre har hänt utan tvärtom har det hänt positiva saker runt mig. Det går framåt med vårt hus och företaget. Vi har fått fyra konferensbokningar i mars!

Det var i torsdags jag började märka den. Utmattningen. Jag var oerhört trött i bilen på väg ned till psykologen. Det kliade i kroppen av irritation och jag vill bara rymma ut ur min kropp.  Omgivningen säger att det inte är konstigt om jag är trött efter allt arbetande den senaste tiden men nej, jag känner bestämt att NEJ, det är något som sker i kroppen - något hormonellt/kemiskt som gör att min kropp inte orkar, jag får svårt att andas och sen kommer de svarta tankarna som ett brev på posten. Hela helgen har varit en kamp att överhuvudtaget ta sig upp och göra något. Jag är så förtvivlad att det blivit så här. Det hindrar mig så i min vardag. Jag behöver all kraft jag kan få nu!

Min menscykel har också varit märkligt denna månad. Blödningar när jag inte ska ha det, tempen har inte gått ned som den ska. Vallningar. Ömmande bröst. Tillslut började jag tro att jag var gravid men det är jag inte. Jag känner så tydligt att det är något som ställt sig på ända.  Min östrogennivå har förmodligen fått sig en rejäl törn just i denna cykel.

Har en tid hos en läkare på tisdag. Hoppas kunna beskriva detta för henne då. Antingen har jag kortisolbrist eller serotoninbrist. Jag märker ju att när jag tar kortisonet efter ET i IVF behandlingarna så har mitt liv kommit tillbaka. Kortison är som en drog. Den gör att jag kan leva normalt. Men jag förstår ju att jag inte kan äta kortison för jämnan. Jag äter det inte nu. Jag antar det är därför jag är så matt. Min läkare vill inte skriva ut SSRI till mig och 5-HTP (griffonia) får man inte äta när man försöker bli gravid och min läkare skriver inte ut det av samma anledning. Men att försöka bli gravid och må så här då? Det är väl inte heller något bra alternativ?

5 kommentarer:

  1. Men älskade vän. Varför vill han inte skriva ut SSRI så att du får prova? Jag äter lågdos av Fluoxetin (för att hantera kronisk smärta) och jag har fått "order" om att inte sluta trots att jag försökt bli gravid i flera år. Den hjälper mig otroligt mycket och gav mig ingen onödig viktuppgång (provade andra sorter först).

    Jag tycker att du ska stå på dig så att du får prova dig fram till ett hjälpmedel som fungerar för dig. Du är värd att få må bra. Och jag förstår precis det där du säger med att något hormonellt händer i kroppen. Precis så har det varit för mig. Otroligt känslig för omställningar och hormonmediciner och annat. Och uppepå det har du fått kämpa med en massa annat som få kan sätta sig in i.

    Jag håller tummarna för att din läkare kan bli lite resonlig så att du får hjälp med att staka din väg uppåt.

    Bamsekram från Sunseed

    SvaraRadera
  2. Inte för att vara sån men... klimakteriet? Jag var sådär ur slag när jag gjort 4 IVF:er på 5 månader och trodde först det var DET som fick balansen att balla ur, men sedan kom mensen inte tillbaka - bara blödningar med ojämna mellanrum - och mitt FSH mättes till typ 42. IVF:erna var väl det som tippade lasset men klimakteriet var förmodligen förklaringen till att inget fungerade tidigare heller - det var på gång. Ironiskt nog har jag fått tillbaka cykeln nu vilket irriterar mig, klimakteriet var nog jobbigt första gången och att göra det igen lockar sådär faktiskt...

    Men SSRI förstår jag inte riktigt, när man försöker bli gravid kan man äta det, sedan gör man en bedömning när man är gravid - om den minimala risken med att äta det är större än den minimala risken att en depression är dålig för det växande fostret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. FC! Tack för din kommentar. Mitt FSH är 7 så det kan inte vara klimakteriet. Nu har jag dock fått reda på vad det rent hormonellt är. Jag hade en gulkroppscysta som inte ville ge upp... Nu blöder jag för fullt igen efter 17 dagar och förhoppningsvis försvinner cystan nu :-)

      Kram!!

      Radera
  3. Så himla tråkigt att höra att den vändning du tyckte du såg inte verkar hålla i sig. Jag tänker att det ju kan vara ett tillfälligt bakslag och bakslag är tufft när man anat ljuset. MEN jag förstår dina tankar om det kemiska. För mig var det ju verkligen så att min teori om att jag hade kortisolbrist blev bekräftade när jag blev så mkt piggare och mer energisk och fokuserad av DHEA. Hoppas så att du får gehör på läkarbesöket.
    Men när det gäller serotonin finns ny forskning som tyder på att serotonin inte betyder så mkt för depression som man trott. Bla har man provat att ge medicin med motsatt effekt från SSRI och inte sett någon skillnad. Dessutom har man sammanställt nya fynd om biverkningar som är mer allvarliga än man tidigare sett så just det vill jag själv verkligen undvika.
    Jag tänker också att det inte är lätt för våra kroppar att hänga med i alla behandlingar, så det vore inte konstigt med hormonell obalans.
    Många kramar Vi4

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad intressant att du hänger med så i forskningen! Dock har jag faktiskt märkt på vissa dementa att de blir betydligt bättre när de äter SSRI. Det kan ju omöjligt vara placebo i de fallen eftersom de inte vet vad de äter för medicin.

      Jag vill helst undvika ssri ändå... Som du säger man vet inte vilka biverkningar det ger. Jag åt det under åtta år tidigare och hade mycket nattliga svettningar t.ex. på det sättet mår jag mycket bättre nu. Jag blev ju inte heller piggare av DHEA... det som hjälper mig bäst är kortison.

      Kram och kul att du tittar in här då och då!

      Radera