Några funderingar

Häromdagen träffade jag en kvinna som fött barn i höstas. Hon var fullgången och hade haft värkar ett tag, så de åkte in till förlossningen på kvällen. Där var det fullbelagt och eftersom hon var öppen endast 3 cm så blev de hemskickade igen. De bodde inte långt ifrån sjukhuset. Det var ju inget konstigt att hon blev hemskickad men det som hände var att hon blev hemskickad med VÄRKHÄMMANDE medicin. Hon åkte lydigt hem och väl hemma så svalde hon tablett och kort därefter gick vattnet. Hon ringde då förlossningen och frågade om hon skulle spy upp tabletten igen eftersom hela hennes födsloprocess var ju helt uppenbart igång helt NATURLIGT. Hon fick till svar att hon skulle försöka sova och komma åter dagen efter!! Hon gjorde som de sa, inte kunde hon sova men hon var hemma hela natten och det naturliga värkarbetet avstannade.

När de sedan dagen efter åkte in till förlossningen så blev de tvungen att ge henne oxytocindropp för att få fart på värkarna igen. Det blev väldigt kraftfulla värkar men det tog dock ett bra tag till innan hon kunde börja krysta. Framåt kvällen berättade hon att de återigen funderade på att stoppa processen! VAD I hela friden, tänkte jag där jag satt och lyssnade på hennes historia. Vad är människan för varelse som sätter sig på höga hästar över allt det som sker naturligt och mixtrar med det som om det var någon slags maträtt de håller på att göra i ordning:

"Hoppsan det blev visst lite för starkt, okej, men då får vi väl bara späda ut lite och hoppsan en gång till, det blev smaklöst - då tillsätter vi bara lite chilliolja här så blir det nog bra tillslut - nej, men hoppsan hoppsan, det blev visst vidbränt, ajdå, vi får nog slänga bort det och börja från början"...

För mig var det mycket bra att höra denna historia för det stärker mig i mina värderingar och i min uppfattning om hur jag vill ha det när jag ska föda vårt barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar