Min vän kommer hit. Jag hämtar henne på stationen. Vi åker hem, dricker vin, samtalar, går sedan ut på krogen - ja - krogen i Gävle är ju som den är men vi går ut och dansar järnet i två timmar.
Jag har ju redan berättat i mitt förra inlägg men det som slår mig är att så här vill jag leva! Jag vill umgås, samtala, äta och arbeta tillsammans.
Vi sitter vid samma bord, skriver och formulerar oss. Emellanåt klargör vi ett och annat genom att synliggöra våra innersta tankar. Vi lyfter fram dem i ljuset. Vi talar om önskningar, förväntningar, krav, skam, föreställningar och om att släppa taget.
Vi släpper då taget en stund och arbetar med texterna. Vi tar en promenad, solen skiner och idag kan jag med att solen skiner. Solen är lycklig i sina strålar och snön smälter och jag kan gå och värmas av den och fortsätta fundera över tankarna som kommer och går men mest kommer. De kommer och kommer. Det är det de gör förstår ni. De intar mig och jag låter de besätta mig. Jag är beroende av dem.
Det är toppen att ni har det mys, trevlig och kärleksfullt som bara goda vänner kan ha det. Toppen.. Kramar
SvaraRaderaHärligt Anne - så som livet ska vara alltså! :)
SvaraRaderaLåter underbart!
SvaraRaderaJo det var verkligen toppen igår. Idag har det dock vart lite jobbigare, men ack den som ger sig. Hoppas de är bra med dig, min vän! Kram
SvaraRaderaJag tycker att det låter härligt Anne!
SvaraRaderaHoppas att Du får fortsätta i detta spår!
Varma, varma kramar!