Tanke - känsla - handling

Som bekant: tanke leder till känsla och känsla leder till handling. Om tankarna hela tiden spårar in på att det inte finns någon mening och oroar sig för framtiden och försöker finna en lösning på problem efter problem så infinner sig tillslut en känsla. Känslan blir tung och passiv, ledsenhet och rädsla dyker upp. Känsla av hopplöshet då ej något problem går att lösa. Handlingen blir därefter – ingen handling, passivitet och stiltje. Därför behöver beteendet förändras. Göra något, göra något som kan kännas skönt för stunden, något som gör en glad, något jag tycker om och ta ångesten i handen och ta med den in i görandet.


Därför ska jag göra ett experiment nu.


Jag har haft svårt att bestämma mig om jag ska åka till några vänners bröllop eller inte. Igår kväll fick jag napp på bilplats som är en samåkningssajt att någon hade lust att åka med mig. Denna någon fick mig dessutom att känna mig utmanad inombords. Vågar jag träffa denna någon och hålla mig själv, vara i mig själv, inte ge bort för mycket energi, vara i det jag är i? Kan jag åka med honom och sedan träffa mina vänner på bröllopet och ha med mig min ångest i handen? Jag behöver inte ha massa förväntningar. Det behöver inte ens vara roligt! Jag kan dessutom vara lite avstängd - jag behöver inte alltid ge 100 %. Jag kan vara med ändå. Dessutom se till att hitta stunder av vila och reflektion emellanåt.


Syftet är att åka dit, hålla mig själv, se mig om i världen, kanske ha lite roligt, vara i livet och se om min ångest får vara med mig under tiden och sedan utvärdera hur det gick vägen.


Så får det bli.


Tack Peter, Lotti, Liv och Åsa!

3 kommentarer:

  1. För mig som ser/hör dig utifrån, så låter det som om det håller på att vända! När man är mitt i eländet,tror man att det alltid kommer att vara så här - sedan då man ser tillbaka är känslorna helt omöjliga att förstå intellektuellt. Det finns en ljusning, men det tar tid att ta sig ur en depression - den läker ut! 1000 kramar <3

    SvaraRadera
  2. För mig som ser/hör dig utifrån, så låter det som om det håller på att vända! När man är mitt i eländet,tror man att det alltid kommer att vara så här - sedan då man ser tillbaka är känslorna helt omöjliga att förstå intellektuellt. Det finns en ljusning, men det tar tid att ta sig ur en depression - den läker ut! 1000 kramar <3

    SvaraRadera
  3. Hoppas det går bra Anne! Och hoppas du får roligt på bröllopet och att din bilgäst är en fin människa.

    SvaraRadera