Beröring

Jag har sedan tidigt i våras haft problem med min axel, ett så kallat impingement, senan runt axelleden har blivit inklämd som en följd av för statisk spänning i axel, skuldror och nacke. Det uppkom när jag spelade piano och kände mig stressad över att inte kunna lära mig det som jag skulle hinna lära mig på musikhögskolan. Axlarna och skuldrorna blev mer och mer som betong.

Idag var jag hos kinesiologen igen. Och hon masserade min axel och sa ord till mig som var som att hon läst mina tankar och känslor. Vilken otrolig människa hon är, jag är så imponerad av hennes visdom! Några av er som läser min blogg, kommenterade mitt förra inlägg och hoppades att jag får hjälp av någon vis människa och jag vill berätta att det får jag verkligen. Om det finns en mening med att jag skulle flytta hit till Gävle så är det att ha fått träffa henne! Förmodligen finns det flera meningar.

En annan sak som varit väldigt bra, som hände igår var att jag var hos min mamma. Något som jag vill berätta för hela världen är att visst, mamma kunde inte vara mamma åt mig när jag var liten men nu när jag är vuxen och hon har kommit till stor insikt så kan hon ge mig mycket kärlek! Hon masserade mina stackars värkande axlar i går kväll och sa med en stark längtan i rösten att hon skulle önska hon kunde healing, för då skulle hon ge mig all kraft hon kunde för att må bättre. Jag kände värmen som strålade ut från hennes händer in i min kropp. Beröring. Jag behöver så väl den beröringen. Det ger hopp. Tack mamma och tack fina kinesiolog L för din visdom och kunskap.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

3 kommentarer:

  1. Alla människor behöver beröring! En nyfödd baby dör om den inte får fysisk beröring och kärlek, det räcker inte bara med näring ifrån modersmjölken.
    All fysisk beröring helar på något sätt, och ges den av någon kärleksfull närstående läker den själens sår nästan lika bra som samtal.

    Stor kram till Dig!
    Pia

    SvaraRadera
  2. Hej Anne! Jag blev glad när jag läste ditt inlägg idag! Jag tror det är jätteviktigt att hitta de små ljuspunkterna i tillvaron och verkligen fokusera på dem och tacka för att de finns där! Att bygga upp en liten buffert med sparade minnen, beröringar och skratt att leva på så att man har någonting kvar när det är dags att släppa det tunga och jobbiga man vill försöka ta sig igenom. Hoppas du får fler fina ögonblick i de dagar som följer! Njut av de små stunderna! Kram till dig från Sanne

    SvaraRadera
  3. Åh så fint! Vad glad jag blir, Anne. Det är hoppfullt att läsa om att en mamma som inte kunnat vara mamma åt sitt barn när det var litet kan axla mammarollen senare i livet. Kram till dig!

    SvaraRadera