Pladder & närvaro

Mer och mer förstår jag innebörden av det jag skrev häromdagen om hjärnstress. För min del har hjärnstressen gjort att jag inte varit närvarande. Jag har farit runt överallt nästan, verkar det som och knappt kommer jag ihåg vart jag varit. Stressen har raderat min förmåga till att vara medvetet närvarande.

Jag kommer ihåg en del möten med människor men handlingar i nuet som varit betydelsefulla för mig har varit alldeles för få. Eller kommer jag ihåg mycket mer än jag tror? Kanske handlar det om att skriva sig igenom de tomma pladder som existerar i jakten på levande liv. Istället kommer det levande livet bli här utan krav på att bli en lyckad människa utan en människa med en del lycka inombords!

Som en klok människa sa till mig för ett tag sedan skall jag nu ägna mig åt att utföra varje handling som om den var den viktigaste. Detta oavsett om det handlar om att diska, promenera, skriva, laga mat eller vårda en patient. Stora beslut har kommit för att stanna och som en bloggfavorit skrev idag, visioner kommer nu förverkligas. Här och nu och in i framtiden.

1 kommentar:

  1. Jag såg Harry Potters...den senaste...här om dagen. Där fanns ett väldigt speciellt timglas där sanden rann långsammare om konversationerna i rummet var meningsfulla. Det känns som om det finns ett sådant timglas inuti oss människor också...om man bara ger det lite uppmärksamhet så känner man när det som kommuniceras är närvarande eller när det mer är fyllt av pladder. Kram från Liv

    SvaraRadera