Har nu varit i Tromsö fyra dagar. Dag ett fick jag veta att jag heter Anna. Sen dess kallar alla mig Anna, jag påpekar ödmjukt att jag heter Anne utan e. Jag förstår att det är viktigt att verkligen understryka det i Norge eftersom de flesta som har namn med e i slutet uttalas som det låter. Det är dock inget jag hänger upp mig på, min självrespekt är bevarad oavsett.
Avdelningen där jag arbetar har inga fönster annat än i patienternas rum - tack och lov. Personalen får beskedligt och snällt, inta både rapport och måltid i samma rum, där knappt något syre finns och som ovan nämnda, som sagt, inga fönster.
Min andra arbetsdag gick väldigt lugnt till och jag hade mycket tid att fundera över påfyllnad i livet. Jag har kommit till den punkten nu att jag märker att jag griper efter något och jag känner rädsla att det inte ska finnas något att gripa efter - kanske är det lyckan jag söker och tankarna börjar nu formuleras över vilka behov jag har egentligen. Jag tänker på det jag fick lära mig för några veckor sedan, jag menar verkligen lära mig på nytt, att känna efter i kroppen hur det känns när jag säger JA och hur det känns i kroppen när jag säger NEJ. Något som fanns i mig som mycket liten men som jag ganska tidigt fick lära mig att stänga av. Det är häftigt att känna responsen i kroppen när jag säger JA. Det liksom kittlar. Och när jag säger NEJ så slås mina ögon ned, stänger av, ögonbrynen skrynklas och inget vill.
I början på Juli befann jag mig i Bokskogen i Torup utanför Malmö. Men mig hade jag några nära vänner med deras femåriga dotter. Vi parkerar bilen för att sedan promenera en kortare sträcka som leder till en sorts äventyrsbana. En bana med hinder, balanspinnar, broar och lianer.
När femåringen får upp ögonen för äventyrsbanan, sträcker hon fram händerna, jublar med yster stämma: " Åh, det här vill jag göra!". Sen springer hon mot klätterställningarna och sätter genast igång med största fokus och som jag uppfattar det ren och skir glädje.
Det är den känslan och responsen jag söker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar