Acceptera känslan

Jag har inte lyckats så bra idag med att utföra varje handling som om den var den viktigaste. Jag har istället känt en känsla inombords som jag tror har med hemlängtan att göra. En känsla som är lite svart, lite sorgsam och trasig. De arbetsuppgifter jag utför i mitt arbete just nu är för mig egentligen mycket främmande. Senast dagarna har jag ägnat mig åt att tömma stomipåsar och spruta in massor av läkemedel i mycket sjuka människor (de flesta med cancerdiagnos).

Jag tror man måste vara speciellt utrustad psykiskt och ha en mycket speciell känsla för sitt jobb om man ska klara av att arbeta med så sjuka människor. För mig blir det nog så att det alldeles för bedrövligt sjuka tillsammans med att jag är i ett annat land gör att jag känner hemlängtan. Längtan efter att prata med en nära vän eller någon som jag kunde bara vila hos en stund, lugnt och hemvant vid någons sida.

Nu kommer jag in på ett ämne som också har med internet och sökandet efter kontakt att göra. Jag har en del år varit ute på en del dejtingsidor och försökt träffa kärleken via dessa. Jag tror nog att jag träffat minst 30 olika män de senaste åren. Jag tänker inte ens försöka göra mig lustig kring detta. Det har inte varit speciellt lustigt och ännu mindre lustfyllt. Jag funderar mycket över det här att träffa någon som jag skulle kunna få chansen att leva med i ett förhållande. Det senaste året har det inte ens funnits med i min värld att jag överhuvudtaget någonsin skulle kunna träffa någon. Jag har börjat tänka att det aldrig kommer bli så. När jag sedan tänker tanken så börjar jag ändå protestera och det kreativa i mig sätter fart och jag vill problemlösa. Vad ska jag göra, hur ska jag göra, var ska jag vara för att skapa förutsättningarna? Jag vet att de rätta förutsättningarna inte har infunnits sig än. Svaret blir ändå att det går kanske inte att problemlösa med hjärnan utan det gäller att slappna av lite och just go with the flow. Men, men protesterar det inom mig, men, men - flow... jag känne inte alltid flow och nu som alltid behöver jag ta hand om den primära känslan. Vad ligger primärt nu? Vilken är den grundläggande känslan? Just nu är jag trött och känner mig lite ledsen, då får jag säga till mig själv att det är okej, jag får känna så och det är inget jag kan problemlösa bort. Det är kanske inte så konstigt att jag är lite ledsen nu, långt hemifrån, hemifrån ett hem som jag ej heller har i Sverige (jag har ingen egentlig bostad i Sverige).

Varmt med ett mjukt leende på insidan, vänd mot mitt inre kännande jag - Acceptera känslan.

4 kommentarer:

  1. Jag fattar hur du känner. Den där saknaden efter någon. Den är svår. Men svårt är det också att hitta rätt. Men du är en sådan underbar människa så snart tror jag att du kommer att hitta rätt.

    SvaraRadera
  2. Men tack Therése! Otroligt att någon säger så om mig... jag tycker själv att jag kan vara ganska elak ibland...

    SvaraRadera
  3. Fick bara en känsla av skålen som vi pratade om här om dagen.... Kram från Liv

    SvaraRadera
  4. Jag tror att förutsättningarna finns där när det är dags. Man ska bara försöka vara den där paddan du skriver om längre bak i bloggen. En dag dyker det nämligen upp en annan padda som vill ha en padda som är exakt som du.
    Kramen.

    SvaraRadera