Jag är inget bra på det här med att ruva. Jag kan inte koppla bort hjärnan. Jag tänker för mycket. Så hela natten har jag legat och tänkt en tanke. Det lyckas inte. Positiv kvinna jag är va?
2 1/2 timme sov jag inatt så nu ser ögonen dubbelt och hjärtat slår hårt.
Jag vill bara äta socker och helst dricka en liter mjölk. Ätit en nyttig lunch men vräkt i mig nötcreme med maränger när jag kom hem....
Matintaget och sockerbehovet har ökat markant sen jag ökade dosen med kortison.
I övrigt har jag klarat av att jobba idag men mer än så är det inte. Jag har inga ömmande bröst och ingen molande mage. Haha.... har ni tänkt på det vad en del kallar molvärk? En del skriver molnvärk och en del gnolvärk! Jag gnolar på en värk! Det kanske heter så?
Fina lilla Tusse, mamma behöver vända den här negativa trenden nu. Inte döma. Det gäller att inte döma sig själv. Om du varit här nu så hade vi läst en bok eller gått ut i den fina kvällssolen. Jag får låtsas att du och jag gör det.
- Kom Tusse, vi går nu. Ta med dig Guldblomman!
Visar inlägg med etikett Guldblomma. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Guldblomma. Visa alla inlägg
Dag 4 - fnissig och arg Guldbärerska
Dag 4 började med att vi spelade Mendelssohn för embryot, med hjälp av min iphone, vi skrattade en del och Krister pratade mycket med guldblomman.
Dag 4 kan sammanfattas med att jag känt mig skakig halva dagen. Det verkar som att jag får någon slags läkemedelsbiverkan men efter ett mycket bra och pedagogiskt brev från en forumvän med oerhörda kunskaper i ämnet så har jag blivit lugnad med att det inte är Trombylen eller fragminet som gör mig skakig. Det är märkligt att det uppkommer en halvtimme efter intaget av morgontabletterna... IVF kliniken tycker att jag kan sluta med Trombylen men jag har kommit fram till att inte göra det ändå då det har en god effekt på livmodern tillsammans med fragminet.
Jag blev mycket upprörd och irriterad och Krister försökte se det som att jag inte borde äta medicinerna - kanske det inte alls är hälsosamt med alla mediciner. Men som sagt efter noga tankar så har jag kommit fram till att de där medicinerna behövs vart och ett av dem!
Skakig lite arg men fnissig åkte jag ut på E4:an mot en psykolog i Gävle som frågade om min sorg och om mitt arbete. Vi pratade länge om det och tårarna fanns där men även fnisset. Fnisset höll i sig ända tills jag hade varit på några för många ställen, affärer och Trafikverket (för att förnya körkortet) tillslut blev jag lite utmattad. Åkte hem och kunde inte låta bli att stanna på vägen för att köpa en glass. Ätit lite för många glassar de senaste dagarna. Kortisonet gör mig våldsamt godissugen.
Jag pratade om stress med psykologen. Han sa att han fick intrycket att jag var en samlad och mycket lugn person :-) :-) Det var glädjande och roligt att höra!!
Självklart har jag analyserat min kropp idag. Sökt efter Guldblommekänningar. -Hallå, där inne, håller du på att fästa dig där nu? Har inte känt några såna, men däremot i natt så molvärkte det i ryggen och stack lite i ljumskarna.
Krister skickade sms till mig som gjorde mig ännu mer glad där han skrev att jag var en guldbärerska!!
Jag är en guldbärerska!
Dag 4 kan sammanfattas med att jag känt mig skakig halva dagen. Det verkar som att jag får någon slags läkemedelsbiverkan men efter ett mycket bra och pedagogiskt brev från en forumvän med oerhörda kunskaper i ämnet så har jag blivit lugnad med att det inte är Trombylen eller fragminet som gör mig skakig. Det är märkligt att det uppkommer en halvtimme efter intaget av morgontabletterna... IVF kliniken tycker att jag kan sluta med Trombylen men jag har kommit fram till att inte göra det ändå då det har en god effekt på livmodern tillsammans med fragminet.
Jag blev mycket upprörd och irriterad och Krister försökte se det som att jag inte borde äta medicinerna - kanske det inte alls är hälsosamt med alla mediciner. Men som sagt efter noga tankar så har jag kommit fram till att de där medicinerna behövs vart och ett av dem!
Skakig lite arg men fnissig åkte jag ut på E4:an mot en psykolog i Gävle som frågade om min sorg och om mitt arbete. Vi pratade länge om det och tårarna fanns där men även fnisset. Fnisset höll i sig ända tills jag hade varit på några för många ställen, affärer och Trafikverket (för att förnya körkortet) tillslut blev jag lite utmattad. Åkte hem och kunde inte låta bli att stanna på vägen för att köpa en glass. Ätit lite för många glassar de senaste dagarna. Kortisonet gör mig våldsamt godissugen.
Jag pratade om stress med psykologen. Han sa att han fick intrycket att jag var en samlad och mycket lugn person :-) :-) Det var glädjande och roligt att höra!!
Självklart har jag analyserat min kropp idag. Sökt efter Guldblommekänningar. -Hallå, där inne, håller du på att fästa dig där nu? Har inte känt några såna, men däremot i natt så molvärkte det i ryggen och stack lite i ljumskarna.
Krister skickade sms till mig som gjorde mig ännu mer glad där han skrev att jag var en guldbärerska!!
Jag är en guldbärerska!
Gilda Guldblomma
Så heter embryot nu. Gilda - Guldblomma.
Efter insättningen, åkte vi till en plantskola. Ville finna något vackert, skimrande vitt att ha som marktäckare på Tusses grav. En solgul blomma ville vi också hitta. Vi hittade en gul fin blomma: påfågelblomster. Inget vitt. Vi inhandlade varsin god sallad och tog med oss dessa och en filt bort till Tusses gravplats.
Vi pratade om Tusse och Embryot. Det kändes fint att få vara där och sammanföra vår längtan och hopp med vår sorg.
En ensam kvinna på cykel kom förbi för att hälsa på en annan grav. Hon tittade mycket på oss. Tror att hon ville säga något. Men vi lät det vara outtalat. Hon såg väldigt kärleksfull ut.
Innan vi åkte ifrån kliniken så kramade vi sjuksköterskan vi haft mest kontakt med. Jag tror hon kände sig lite ledsen över det som hänt. Hon hade inte fått så mycket info. Därav den knapphändiga upplysningen till oss.
Allt är som det ska och solen skiner. Precis som när det är sommar på riktigt. :-)
Efter insättningen, åkte vi till en plantskola. Ville finna något vackert, skimrande vitt att ha som marktäckare på Tusses grav. En solgul blomma ville vi också hitta. Vi hittade en gul fin blomma: påfågelblomster. Inget vitt. Vi inhandlade varsin god sallad och tog med oss dessa och en filt bort till Tusses gravplats.
Vi pratade om Tusse och Embryot. Det kändes fint att få vara där och sammanföra vår längtan och hopp med vår sorg.
En ensam kvinna på cykel kom förbi för att hälsa på en annan grav. Hon tittade mycket på oss. Tror att hon ville säga något. Men vi lät det vara outtalat. Hon såg väldigt kärleksfull ut.
Innan vi åkte ifrån kliniken så kramade vi sjuksköterskan vi haft mest kontakt med. Jag tror hon kände sig lite ledsen över det som hänt. Hon hade inte fått så mycket info. Därav den knapphändiga upplysningen till oss.
Allt är som det ska och solen skiner. Precis som när det är sommar på riktigt. :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)