Dag 8 - ruvarstatus

Jag är inget bra på det här med att ruva. Jag kan inte koppla bort hjärnan. Jag tänker för mycket. Så hela natten har jag legat och tänkt en tanke. Det lyckas inte. Positiv kvinna jag är va?

2 1/2 timme sov jag inatt så nu ser ögonen dubbelt och hjärtat slår hårt.

Jag vill bara äta socker och helst dricka en liter mjölk. Ätit en nyttig lunch men vräkt i mig nötcreme med maränger när jag kom hem....

Matintaget och sockerbehovet har ökat markant sen jag ökade dosen med kortison.

I övrigt har jag klarat av att jobba idag men mer än så är det inte. Jag har inga ömmande bröst och ingen molande mage. Haha.... har ni tänkt på det vad en del kallar molvärk? En del skriver molnvärk och en del gnolvärk! Jag gnolar på en värk! Det kanske heter så?

Fina lilla Tusse, mamma behöver vända den här negativa trenden nu. Inte döma. Det gäller att inte döma sig själv. Om du varit här nu så hade vi läst en bok eller gått ut i den fina kvällssolen. Jag får låtsas att du och jag gör det.
- Kom Tusse, vi går nu. Ta med dig Guldblomman!

Gilda Guldblomma

Så heter embryot nu. Gilda - Guldblomma.

Efter insättningen, åkte vi till en plantskola. Ville finna något vackert, skimrande vitt att ha som marktäckare på Tusses grav. En solgul blomma ville vi också hitta. Vi hittade en gul fin blomma: påfågelblomster. Inget vitt. Vi inhandlade varsin god sallad och tog med oss dessa och en filt bort till Tusses gravplats.

Vi pratade om Tusse och Embryot. Det kändes fint att få vara där och sammanföra vår längtan och hopp med vår sorg.

En ensam kvinna på cykel kom förbi för att hälsa på en annan grav. Hon tittade mycket på oss. Tror att hon ville säga något. Men vi lät det vara outtalat. Hon såg väldigt kärleksfull ut.

Innan vi åkte ifrån kliniken så kramade vi sjuksköterskan vi haft mest kontakt med. Jag tror hon kände sig lite ledsen över det som hänt. Hon hade inte fått så mycket info. Därav den knapphändiga upplysningen till oss.

Allt är som det ska och solen skiner. Precis som när det är sommar på riktigt. :-)