Vecka 36+3 - babynest klart och sista Trombylen tagen

Igår blev babynestet klart, förutom en detalj bara som ska till och det är någon slags bäddmadrass vi kan ha i den för att skydda mot eventuella läckage. Fast jag vet inte egentligen. Man kanske kan tvätta ett nest med vadden kvar? Vi har ingen torktumlare visserligen men själva madrassen kan man dra ur och sen är det som sagt vadden i "korven" runt som är kvar i så fall.

I söndags hade jag gått 36 fulla veckor och då var överenskommelsen att jag skulle sluta med Trombyltabletterna, vilket jag gjorde.

Min mamma har varit här några dagar och hjälpt oss städa och fixa lite. Jättemysigt att ha henne här och skönt för mig att få en hjälpande hand med det jag vill göra så jag hela tiden slipper tjata på Krister om allt. 

Har känt tydligt att Flingan legat nedåt sen vi var hos BM i onsdags förra veckan. När hon lyssnade på hjärtljuden så var de längre ned, strax under naveln och sen konstaterade hon att barnet låg med huvudet nedåt. Nu har dessvärre något hänt igen... igår morse vaknade jag av att magen fick liksom slagsida och troligtvis ligger nu Flingan i säte eller snett på något sätt. När vi lyssnar med dopplern så hörs hjärtljuden högre upp, en liten bit över naveln till höger och när hon hickar så känner jag det väldigt tydligt upptill i magen. Fosterrörelserna har också förändrats sen i går morse...

Visst kan hon vända sig igen. Jag vet, men det blir ju trängre och trängre nu. Imorgon ska vi till Förlossningen på Ultraljud för att se hur hon ligger. Jag hoppas även att läkaren kan kolla in livmodertappen lite och se om min kropp börjar göra sig redo. Om det skulle bli vändningsförsök så vill jag vara kvar på förlossningen efter det och sättas igång. Vägrar åka hem! Sen funderar jag på om det påverkar ett vändningsförsök när moderkakan ligger i framvägg? Detta ska noga frågas under morgondagen.

Bilden togs förra veckan V 35+3.
Om allt skulle se bra ut i morgon och hon mot förmodan ligger med huvudet nedåt så ska vi dit igen på tisdag för bedömning och då hoppas vi faktiskt att vi får en tid nästa vecka för igångsättning. Men det är naturligtvis bra att min kropp är så redo som det bara går. Det ökar förutsättningarna för att det blir en bra förlossning och minskar risken för kejsarsnitt.




5 kommentarer:

  1. Här är en kommentar som jag fått, råkade trycka på fel knapp så jag kopierar in den så här istället:

    Hej!
    Har aldrig kommenterat tidigare, men kände mig tvungen när jag läste om ev vändningsförsök. Jag har ingen egen erfarenhet av vändningsförsök, men fick råd från flera håll att inte gå med på vändningsförsök om det skulle blivit aktuellt. Lova åtminstone att fråga om riskerna om det skulle bli aktuellt. /Stina

    SvaraRadera
  2. Hej Anne! Har läst din blogg länge nu men aldrig kommenterat. Vill önska dig och mannen ett stort lycka till inför förlossningen! Ni är verkligen värd all lycka! Tusses syster kommer få världens finaste och bästa föräldrar!

    SvaraRadera
  3. Det börjar närma sig. Hoppas du kan få bli igångsatt så du slipper vara mer orolig. Jag ska hålla alla tummar och tår jag har att du får hålla en liten levande bebis i din famn nästa vecka. <3
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Åh, Anne... Tänk så nära det är nu. Ser så fram emot den dag då hon äntligen kommer. Tänker mycket på dig ska du veta. Kram från Lillstint

    SvaraRadera
  5. Anne, tänk nu är ni snart i mål!!! Och du fixar och myser till det där hemme, det ska tydligen vara ett tydligt täcken på att det snart är dags :-) Jag målade om Evas spjälsäng bara några dagar innan hon föddes, jag nådde knappt ned till golvet, men allt skulle bli klart helt enkelt.

    Jag vet inte hur det är för dig, men veckan innan Eva föddes kände jag mig så mycket lugnare, just gällande längtan. Då viste jag ju att hon kunde komma när som helst och för första gången under hela graviditeten kunde jag känna en mycket tydlig glädje över att vara gravid. Konstigt det kan vara...

    Vad fint ni bor! Tänk vilken fin miljö för er lilla tös att växa upp i!
    Jag har inte kommenterat så mycket sista tiden, men jag läser allt du skriver och tänker på er ofta.

    Kram Åsa

    SvaraRadera