Precis som Johanna skrev i en kommentar så kanske det är lite konstigt att vi inte fått tid för ett exakt igångsättningsdatum redan i början på graviditeten, men de har hela tiden sagt 2-3 veckor innan BF och att när vi närmar oss ska de göra en bedömning och mer fastställa det exakt.
Någon frågade mig om varför jag inte blir erbjuden snitt för det skulle göra det säkrare för barnet men för mig är inte det något alternativ då även snitt kan vara något som har risker och konsekvenser. Jag längtar efter att få föda! Inget talar för att denna moderkaka skulle ha några skavanker, som Tusses hade och då kan inte heller en vaginal förlossning vara till skada. Ingen vet ju dock vad som händer efter vägen, det är ju därför vi vill vara på plats när förlossningen startar så de kan noga följa hur Flingan mår under vägen.
Igår kväll tittade vi på bilder från förlossningen med Tusse. Bara tanken nu att vi snart är där igen och förhoppningsvis kommer få ett levande barn att glädjas åt är helt absurd ännu. Jag tror egentligen att jag är helt oförberedd på den sorg och lycka jag kommer känna på samma gång när Flingan kommer ut. Bilderna från förlossningen på Tusse fick mig först att le och prata om Tusses öron, händer och fötter osv. Men när vi sedan kom till en film som jag spelat in efter vi kommit hem där Krister sitter och gör en låt på gitarren till Tusse och man ser spjälsängen bredvid då brast för mig helt. Värmen som var den påsken 2011, alla vackra blommor vi fick tillsända oss från våra vänner. Alla känslor vi delade tillsammans. Minnet efter vår lilla pojke och förlusten sitter så djupt och nu när vi är så nära att få träffa lillasyster så blir allt mer och mer laddat. Efter en stund så möttes jag och Krister i en lång kram där vi konstaterar vad mycket vi har gått igenom tillsammans och gemensamt bestämmer vi att vi ska se på framtiden med tillförsikt!
Kramar till
er alla med önskan att ni har en fin söndag!
Dessa minnen, så smärtsamma. För mig har de förändrats sedan vi fick N, på något sätt är det ännu svårare och smärtsammare att närma sig dem idag. Snart är lillasyster här <3 Jag fick inte heller ett datum för igångsättning, det är inget konstigt. De vill helst inte lova för mycket om livmodertappen visar sig vara helt omogen vid fastställt datum.. Det var ju iofs min men de körde igång ändå eftersom de trodde att hon hade tappat på kurvan( visade sig vara en felmätning). Men så tog det också 3,5 dygn innan hon kom ut! Lycka till! Det kommer att gå bra, be att de sätter elektrod på huvudet så har de full koll och ni kan slappan av. Kramar! Elin i Malmö
SvaraRaderaTack Elin!! Ja, vi räknar med att det kan ta ett tag. Kramar tillbaka!
RaderaMassor av kramar och lycka till nu i slutspurten! Tänker på er och om jag trodde på Gud skulle jag be för att allt går bra också. Håller tummarna hårt! Kram
SvaraRaderaVad härligt att allt ser bra ut! Det är inte långt kvar nu! Lycka till, stor kram!
SvaraRaderaÅh, nu är det nära, snart är hon här! En alldeles ny liten människa! Jag väntar med spänning och håller tummar och tår, för att du får en inte alltför jobbig förlossning!
SvaraRaderaKramar Maggan
Håller tummarna och hoppas, hoppas, hoppas att det ska gå bra nu! Det MÅSTE det göra! Har två tidiga missfall och en avbruten graviditet pga kromosomförändringar i bagaget, men i december kom äntligen vår lilla dotter till världen. Lycka, lycka!
SvaraRaderaVäntar med spänning på er lilla Flinga. Snart är hon här!
Så underbart, tänk vad nära du/ni är till att få möta ert lilla mirakel. Ja med stormande känslor kan man ju förstå, för er på så många sätt, men jag tror det underbara i det stora kommer väga över. Ja jag tittar in här ibland..enda sen vi hade ruvardagar samtidigt för något år sen (vär lilla är nu ett o ett halvt år !) . Kram T
SvaraRaderaStort lycka till till er alla tre!
SvaraRaderaAll dena svåra sorg döden medför... Åren går och man förväntar sig nästan att det ska vara så som de säger, att tiden läker alla sår. Men så är det inte. Sorgen efter den men förlorat finns alltid där, svår, tung, obegriplig och ibland med en svårtolkad glädje, för man älskar ju den som gått en förlorat så obegränsat, så det går inte att minnas enbart med sorg.
SvaraRaderaJag kan så väl förstå dig Anne, vilka dagar du går igenom nu. Så många känslor måste bubbla runt i dig hela tiden. Jag önskar att allt går enligt din önskan med vaginal födsel och med en liten flicka full med liv som slutmål. En lillasyster som ganska snart blir en storasyster på sätt och vis då Tusse förblir liten.
Jag sitter på tåget hem från jobbet och tittar ut på körsbärsblom, vitsippor, vårgäck och alla vackra gröna knoppar som är sprängfärdiga - snart slår de ut!
Tänk vilken fin tid att få komma till världen :-)
Jag tror och hoppas att du känner att nu är vi många som tänker på er, som hoppas med er och som önskar av hela sina kroppar och själar att detta ska gå vägen. Jag hoppas och tror att du kan finna lite styrka och glädje i det.
Snart Anne, snart!
Kramar Åsa
Åsa, stort tack. Vad gullig du är. Jag blir alldeles varm och rörd av din kommentar. Det är verkligen snart och det är så underbart. Kram
RaderaHeja lillasyster, hoppas att värkarna är verksamma. Jag förstår precis dina tankar kring att vilja föda vaginalt. Ett kejsarsnitt känns mer kontrollerat, men inget slår en vaginal förlossning. Ibland kan jag känna mig lite egoistisk att tänka att jag så gärna vill uppleva en vaginal förlossning igen, bara för att få plocka fram urkvinnan inom mig och att efteråt känna att man kan erövra världen. Men jag tror också att det är den bästa starten ihop med bebisen. Jag har gjort snitt en gång och har dock positiv erfarenhet från detta, men en vaginal förlossning slår allt.
SvaraRaderaHeja lillasyster! Skrev precis långt, men blogspot strular. Hoppas det kommer igång naturligt snart!
SvaraRadera