Sist under ultraljudet förde han ultraljudsscannern till ett visst ställe och tittade länge och utforskande på mig. Jag frågade tillslut vad jag skulle säga och han bad mig tolka vad jag såg och det såg tydligt ut som blygdläppar och det bekräftade han att det torde vara. Så nu är det väl 97 % säkert att det är en lillasyster!!
Läkaren gick igenom allt mycket noggrant igår, och visade Krister hur han kan känna hur huvudet ligger. Det finns gott om fostervatten och flödet i navelsträngen är bra. Han gjorde en undersökning vaginalt och där fann han att livmodertappen var ganska lång fortfarande - förmodligen runt 3-4 cm den var centrerad och livmodermunnen var mjuk. Att den är mjuk är positivt men helst borde väl tappen vara kortare för att det ska vara optimalt att sätta igång förlossningen. Han talade om att de helst sätter igång det i vecka 38 nånting men jag sa att jag gärna vill göra det i vecka 37.
Frågan är vad det kan ha för nackdelar att tappen är så lång när man sätter igång det hela? Vad jag förstår så kan man öppna sig och tappen utplånas samtidigt när man är omföderska. Är det läsare av min blogg som blivit igångsatt trots lång livmodertapp och i vecka 37 får ni gärna komma med lite kommentarer!!
Vi tar med oss vår färdigpackade väska på tisdag. Har vi tur får vi komma tillbaka dagen efter och då kan vi sova över i Gävle.
 |
| Efter jag vaknat lägger jag babynestet under mitt täcke så att det ska få ta åt sig va våra dofter. |
Härligt att vara så nära nu!
SvaraRaderaMåste vara lite jobbigt att de inte vill ge er ett igångsättningsdatum nu på en gång. På Danderyds sjukhus är det inte alls några problem när man varit med om det vi har. Jag blev ju igångsatt i vecka 37+2 med Elliott, vi ville egentligen dagen innan men det fick vi inte för de hade redan ganska många som skulle sättas igång den dagen. Redan efter RUL fick vi ett datum för igångsättning och då valde vi 38+0 för jag kände att jag ville ha lite "spelrum" för jag anade att jag inte skulle stå ut hela vägen (vilket jag inte gjorde heller).
Jag var väldigt omogen när jag blev igångsatt men vet inte hur lång tappen var, tror inte de kollade det alls eftersom att det då var ganska oväsentligt. Jag misstänker dock att det var minst i samma längd som din är nu.
Vår läkare då sa att det kunde blir lite utdraget men inte som för förstföderskor där det kan ta flera dagar. Det tog mindre än 14 timmar från dess att de satt gelen (första, tror de satt mer gel) tills dess att Elliott var ute. Jag hade innan bestämt mig för att stå ut så länge som möjligt utan epidural för att det kan förlänga förlossningen. Jag hann bara få en dos innan Elliott kom så den dosen kändes ganska onödig, men det kunde man ju inte veta då. De tänkte att jag skulle kunna vila lite när jag fått den dosen men de hann inte ens flytta över mig i en annan säng innan trycket neråt kom och sen tog det typ en halvtimme och han var ute... Lustgasen hjälpte mig väldigt mycket så det är att rekommendera (om de tillåter det för det är väl i Gävle du ska föda?).
De brukar vara lite motvilliga till att sätta igång innan 38 fullgångna då det finns en lite ökad risk för att bebisen hamnar på neo. På Danderyds sjukhus måste de ha en barnläkares tillstånd för att sätta igång innan 38 fullgångna veckor men det var inget problem i vårt fall.
Om jag inte mins helt fel så var risken för akutsnitt inte alls lika stor som omföderska även om man blev igångsatt när man var omogen. Är ganska säker på att de flesta igångsättningar som slutar i akutsnitt är just på förstföderskor, vår läkare verkade inte alls oroad över det. Det finns ju statistik på sånt om du är orolig över det, jag sökte jättemycket innan Elliott kom men det var mest för att jag inte visste om vi skulle välja kejsarsnitt eller inte.
Hoppas jag hjälpte dig lite och att jag inte skrämde upp dig.
Jag önskar dig all lycka nu! Hoppas verkligen ni får som ni vill nästa vecka (lite tårar brukar funka, jag vet för jag kan inte hålla tillbaks dem).
Kramar
Hej Johanna! Stort stort tack för din kommentar! Det är väldigt bra att få ta del av din och andras erfarenhet och du är jättebra på att dela med dig tycker jag!!
RaderaVår läkare som vi hade efter Tusse fötts har sagt att det är okej att föda i v 37 och hon har inte nämnt något om Neo eller så. Kanske är det annorlunda regler i Gävle, vad vet jag. Hon talade om att det som var fördelaktigt var just att man skulle helst vara redo så mycket som möjligt men i övrigt så spelade det ingen roll. Vår andra läkare som vi tycker mycket om har sagt ungefär samma. Den läkaren vi var till i torsdags pratade mycket om V 38 men vet egentligen inte varför och jag brydde mig inte om att fråga heller för vi har en tid hos en av de läkare vi har haft mycket bra kontakt med på tisdag och tänker att jag kommer kunna säga till henne vad jag tänker och behöver.
Jag ska använda så lite smärtlindring som möjligt har jag tänkt, men vi får se, blir det långdraget så tänker jag inte tveka på EDA och lustgas är absolut ett alternativ!
Har hört mycket positivt om igångsättningar nu senaste tiden så det känns bara positivt och jag är superladdad!
Kramar tillbaka och tack igen för att du kommenterar så innehållsrikt!
Hej Anne! Jag har följt er länge men nu kommenterar jag för första gången😊 Jag blev "akut" igångsatt i v. 38+0 (med mitt andra barn). Alltså inte planerat i förväg utan blev bestämt när jag sökte för minskade fosterrörelser. Iallafall, min upplevelse av en igångsättning är enbart positiv. Skillnaden är att man är inlagd under hela förlossningsarbetet från start till mål (vilket jag enbart upplevde som en extra trygghet) man är på plats hela tiden liksom. Att det skulle ta längre tid eller vara svårare att öppna sig kände jag inte. Det gjorde en hinnsvepning på mig (utan att förvarna eller berätta varför) och det enda jag vill säga om det är att var beredd på smärta.., fy fasen alltså. Men visst, om det är en fördel med det så förstår jag att du vill. Jag vill önska er ett stort stort lycka till med kommande förlossning. Kram från Maria
SvaraRaderaHej Maria!! Tack för att du läser min blogg och delar med dig av dina erfarenheter! Du menar att själva hinnsvepningen gjorde ont eller efteråt? Ja, det är ju inte skönt när de är där inne och bökar... Jag är beredd på att det ska göra ont så det är helt okej. Hinnsvepning kan bara göras om man är lite öppen vad jag förstår så vi får se om det är möjligt att göra det på tisdag.
RaderaSjälva grejen är ju det att vi vill vara i trygga händer från första värk så det här med igångsättning är ju bra som du skriver att man är där från början så att säga. Eftersom Tusse dog av värkarbetet så vill vi gärna vara där när det sätter igång och ha full kontroll och övervakning.
Tack för lyckönskningarna! Jag känner mig laddad!
Kramar till dig!
Hej igen! Ja, det är själva svepningen jag menar, den var för mig svår att gå igenom. Visserligen gick det ganska snabbt men gjorde våldsamt ont. Man förstår ju att de gör det för något gott men ville mest bara förvarna så kanske du är mer förberedd än vad jag var... Jag kan varmt rekommendera lustgas för att uthärda de sista centimetrarna och krystningen. Mest för att ha något att fokusera på under värkarna. Ryggmärgsbedövning var en enorm befrielse under min första förlossning som drog ut väldigt på tiden. Men det viktigaste måste ju ändå vara att följa det man själv tror på och vill. Återigen stort lycka till och jag ser fram emot att höra din berättelse när hon äntligen har kommit. /Maria
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag blev igångsatt 38+0. De var inte så hårda med exakt v 38, men ville helst inte sätta igång mig så mycket tidigare än så. Ett par dagar innan förlossningen gjorde de en hinnsvepning som inte kändes alls. Men samma dag som igångsättningen gjorde de en ny som var hemsk. Så man kan ju vara lite förberedd. Men å andra sidan, vad gör det när man vet att "nu äntligen är det på gång..."
Som jag förstod det är det bra om livmodertappen är kort, men viktigaste sa dom var att man var så öppen att det gick att ta hål på hinnorna så att vattnet kunde gå. Jag var lite öppen men inte tillräckligt och fick därför ha en kateter inne ett par timmar för att vidga öppningen. Det kändes inte alls och efter fyra timmar gick det att rispa hinnorna och värkarbetet startade.
De använde sedan värkstimulerande dropp på mig, vilket gjorde att förlossningen kändes kontrollerad och att det var progression hela tiden. Bra för mig som varit rädd för att det skulle dra ut på tiden, för jag hade fått för mig att det kunde vara dåligt för barnet.
Av samma skäl tog jag inte EDA:n, hade ingen lust att riskera att värkarbetet skulle stanna av. Fast det var lätt för mig att välja bort den då det jobbigaste värkarbetet bara tog några timmar. Hade det tagit längre tid hade jag nog valt EDA ändå.
Jag hoppas att du får en lika snabb och enkel förlossning som mig, och att Flingan precis som min Lillebror skriker så fort hon kommer ut. Det var nog det lyckligaste ögonblicket i mitt liv när jag förstod att han var ute och mådde bra.
Kram och Lycka til!! K