Inställd kväll

Skulle ju haft min sångelev ikväll men fick ställa in på grund av utmattning och attacker av skräckkänslor. Jag fick hemska minnen när jag låg i sängen och försökte få kontakt med Flingan. Inget hände. Hon reagerade inte på mina buffar. Hon har varit väldigt lugn hela dagen. Vilket gjorde att om jag inte fick kontakt på tidiga kvällen så kändes det som att det blev för långt emellan. 

Vi var beredda att åka iväg. Precis då gav hon flera livstecken ifrån sig. Nu, när jag sitter här i soffan är det full fart igen.

 Tack kära barn. 

Tack till er som kommenterar om era erfarenheter. Vi har en plan nu och imorgon ringer jag och ber om den! 

11 kommentarer:

  1. Bra att du har en plan. Sätt igång den planen. Jag håller mina tummar och tänker på er. Lycka till! Kram Eva

    SvaraRadera
  2. Åh fy fasen för dessa ångestattacker! Har haft mycket sånt senaste veckan, kanske för att tiden för förlossnningen börjar närma sig. Har behövt åka in för att göra ctg två gånger i veckan när jag inte lyckats knuffa igång honom. En av gångerna hittade de inte hjärtljudet med en gång för han hade vridit sig. Så de fick göra ultraljud, exakt samma situation som med lilltjejen. Bröt ihop fullständigt. Tror inte de som inte varit om detta kan helt förstå att det är mer än oro - det är som att vara tillbaka där igen. Jag var helt övertygad om att han dött, men han mådde alldeles prima visade det sig.
    Har visst inga kloka ord att komma med:-( Bara förståelse för hur jäkla jobbigt du har det. Många kramar K.

    SvaraRadera
  3. Fina Anne. Du strålar på bilderna m flingan. Längtar tills du o Krister får hålla Tusses lillasyster <3.
    Vad jobbigt för dig med all oro, som är befogad såklart iom älskade Tusse.
    Alla tankar o all lycka vidare. Kram Ulrica

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK Ulrica! Hoppas att du mår bra! Kram!

      Radera
  4. Planer är bra! Kram Eva!

    SvaraRadera
  5. Känner igen mig så i det du skriver, den där hemska känslan när allt kommer över en skräcken är så närvarande. Den där lättnaden som kommer när bebisen sen kommer igång.
    Att vara gravid igen efter det vi har varit med om är långt ifrån lätt men jag hoppas verkligen att det är hanterbart för er och att skräcken inte finns där allt för ofta.

    Kramar till er

    SvaraRadera
  6. Hej fina du! Jag vill bara säga att jag tänker på dig! Fy för de där skräckslagna stunderna. Jag har lite liknande men med min lilla bebis när jag får för mig att hon slutat andas. Det är inte så långa stunder eftersom jag ju kan peta på henne, men hemskt obehagligt.
    Jag hoppas att du mellan varven kan njuta av graviditeten och det lilla livet inom dig.
    Varma kramar vi 5

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ulrika! Ni har inte något andningslarm? vi vet inte om vi ska skaffa det eller ej...
      Jag njuter också, det gör jag :-) Kram!

      Radera
    2. Hej igen, vad fint att du kan njuta också! Jag tror att det hjälper till att orka bära oron.
      Nej, vi har efter en del överväganden bestämt att inte ha andningslarm. Jag tror att jag skulle kunna bli än mer fixerad vid det. Nu kan jag ändå stundvis "glömma bort" att vara orolig. Om jag skulle hålla på med ett larm tror jag att jag skulle tänka på det hela tiden. Men det är svårt att veta vad som är bäst för en själv. Jag hoppas att du ska slippa ha så mycket oro när barnet väl är ute! Vi har ju olika historier och jag tycker att många som drabbats under graviditet verkar släppa det mesta av oron när barnet väl kommit ut. Sedan är ju förstås alla föräldrar mer eller mindre oroliga, men jag menar den där förlamande varianten som tar över ens liv...
      Nu skickar jag lite kraft att orka hänga i de sista veckorna. Jag kan förresten berätta att min flicka hade ett mönster där hon var lugnare någon dag eller två och sedan mer aktiv några dagar. Tyvärr inte så regelbundet att man kunde förutsäga vilka dagar, men intressant nog är det likadant nu när hon är ute. Hon är mer pigg och aktiv några dagar sedan har hon en eller två "sovdagar". Intressant tycker jag.
      Kram till dig!

      Radera
  7. Hej Anne! Hur går det för dig, fina du? kram Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skrivit ett nytt inlägg nu. Jag har så svårt att skriva då jag tycker inte att jag har tillgång till något ordförråd, men jag fick till det nu ändå. KRAM!

      Radera