V 19 (18+3) luftballongskrämpor och sömnstörningar (vad händer kl 2?)

Förra veckan blev en kamp varje dag. En kamp att höra vad kollegorna sa, en kamp att höra vad brukarna ville berätta, en kamp att köra bilen, ta sig ur och i, åka hem och sen klara av det som skulle klaras av där. På lördagen hade vi vår premiär på Astrid Lindgren programmet. Det kom ca 9 barn och det var få men de var riktigt riktigt intresserade och en liten två-åring dansade järnet hela tiden! Vi blev mycket nöjda med vårt framträdande och vi kommer absolut satsa på att spela den fler gånger.

På lördagkvällen var vi bortbjudna på middag, världens lyxigaste middag blev det. Sällan man känner sig så uppassad förutom hemma hos min syster  och mamma då, där är det jämt så god mat och det känns som att man är på lyxrestaurang och detta i lördags var verkligen så med! Vi njöt, Krister och jag och det är verkligen inget vi är vana vid! Men, denna kamp resulterade i en enorm trötthet som förlamade mig ju längre kvällen gick. Vid ett tillfälle höll jag på att somna vid bordet där vi satt och umgicks. Ögonen klippte och ville bara igen. Tillslut fick jag vila och jag tror jag sov hela den natten.

När sen söndagsnatten kom så började det. Det som jag så väl känner igen sen graviditeten med Tusse. Sömnstörningarna. De ter sig så att jag går upp kl 2 för att gå på toa och när jag sedan kommer tillbaka till sängen är det störtomöjligt för mig att somna om. Det är inget jag tänker på. Inget jag känner. Det bara är ett slags vakuum av en icke sömnbubbla. Denna sömnstörning pågår i cirka tre timmar - fram till 5 ungefär och då lyckas jag somna. När sedan klockan ringer kl 6.15 så sover jag som tyngst och det är tortyr att gå upp. I måndags stannade jag därför hemma. Jag mådde illa och hade ont i huvudet av tröttheten och eftersom vi ändå skulle åka iväg på ultraljud på eftermiddagen så tycker jag det var lika bra. Tyvärr hände samma sak natten mot tisdagen och tröttheten håller i sig - ihärdigt och jag har svårt att höra vad folk säger för orden grötar ihop sig och hjärnan känns som tuggummi.

Till detta läggs luftballongmagen till. Jag håller på att sprängas. Tarmarna är så uppsvällda så att det känns verkligen som att jag ska sprängas. Jag har ätit bra idag men förmodligen vill inte min mage ha för mycket potatis eller så var det broccolin... smörgåsen på eftermiddagens möte tog knäcken på magen och därefter har jag varit redo för ballongfärd. Det är inte skönt. Vi gick därför ut och kämpade upp för en stor backe, pulsen ökade och på halva vägen stannade vi och titta på stjärnhimlen och kysstes.

Nu till Flingan. Flingan väger 200 gram!! Som en stor chokladkaka. Barnmorskan menade att BF är 23 april istället för 26 som vi tidigare fått uträknat. Så nu är det ingen tvekan. Flingan är från mitt genetiska ägganlag.

Jag tänkte först att det skulle vara lite sorgligt och lite konstigt att köpa bodyn men nu när vi har gjort det så är jag så glad. Bodyn med de fina skogdjuren gör mig så fylld av längtan och glädje. Får mig att känna mycket hopp!

Här här vi, precis innan framträdandet!