Allt var helt perfekt. Alla organ är fungerande och utan anmärkning. Flingan låg dubbelvikt med fötterna uppe ovanför huvet och har vuxit precis som hon/han ska. Hen rörde sig mycket och jag kände absolut inget. Så då vet jag, trots alla rörelser så känns de inte. Tro tro tro.
<3
Så skönt att det såg bra ut!
SvaraRaderaTack Johanna! Hoppas allt är bra med dig/er!
RaderaSå glad jag blir över att höra att allt såg bra ut idag. Håller tummarna för er och Flingan. Kram Maja
SvaraRaderaTack snälla snälla du!! Kramar till dig och din lilla tjej!
RaderaSkönt att höra! Kram
SvaraRaderaTack!! Håller tummarna för dig!!
RaderaJag kände inga rörelser före vecka 20 ungefär, hade också moderkakan i framvägg. Snart blir bebisen stark nog att kicka igenom! :D Jag är så himla glad för er skull att ni snart blir tre! Många kramar i vintermörkret!
SvaraRaderaTack Sanne!! Kramar tillbaka i vintermörkret!
RaderaKanske finns en mening att ni inte ska veta könet denna gång :-) Härligt hur som helst och ha koll på hur barnet ligger så man förstår varför man inte känner så himla mycket. Så härligt att det går vidare på ett bra sätt!! :-) Kram
SvaraRaderaNågra meningar tror jag då rakt inte på, vi kommer förr eller senare få reda på vilket kön det är ändå. I januari blir det nytt ultraljud. :-)
RaderaAlla är vi olika och vad det betyder för en men du har ju erfarenhet och det har inte jag :-) Olika känslor för att veta. Ni gör helt rätt att göra som ni vill. Hoppas Flingan visar upp sitt kön i januari så ni får "bo in er" med pojke eller flicka sista månaderna :-)
RaderaHärligt! Tro tro tro på lilla flingan. Jag gör det. Stor kram! Elin
SvaraRaderaUnderbart att höra om Flingans rörelser inne i din mage. Min Bubbla låg också bakom och jag kände nästan ingenting, det kom riktigt sent det där med att känna tydliga rörelser hela tiden. Jag kan förstå en vilja till att veta kön, jag ville det. Jag tog reda på det så snart det gick. Inte för att det spelar någon roll om man får en pojke eller flicka utan snarare att det då blev mer verkligt för mig. All fakta jag kunde få var nödvändig för att göra det lilla barnet i mig mer verkligt. Och på ett underligt vis hjälpte det faktiskt att veta att det var en flicka som låg i mig. Då kunde vi säga vid alla ultraljud (som var många); titta, nu väljer hon att gömma sig bakom moderkakan igen. Men Hon har fina fötter osv.
SvaraRaderaSå jag förstår dig Anne :-)
Lill-Flingan underbara Lill-Flingan vi längtar efter dig, vi som läser allt det din mamma berättar om dig <3
Kram Åsa
Tack underbara Åsa att du förstår mig!!! Jag tycker det är lite tufft det här att många reagerar faktiskt när man säger att man vill veta könet och ibland på vissa låter det som om de tror att man är någon slags sexist eller oerhört konventionell könsrollsriddare, att det liksom är därför jag vill veta så jag ska kunna uppfostra mitt barn enligt konventionella könsroller!! Men ack så de har fel. Det är till stor del på grund av det du skriver Åsa och jag tåras i ögonen av din förståelse, för just nu är det det jag behöver känner jag. Jag behöver inte bli ifrågasatt utan mer accepterad för att jag väljer det jag gör (eller vi är det ju). Vi väljer också att ta reda på Flingans kön för att det är mycket relaterat till sorgen efter Tusse. Vi vill veta och förbereda oss på om Tusse ska få en lillebror eller lilla syster. Ett tag var jag rädd att få en pojke för att jag liksom skulle sörja Tusse mer och detta kan nog ingen förstå som inte förlorat ett barn. Stort stort tack för din kommentar Åsa och kram!!
RaderaJag har förstått att det är just så folk kan reagera då man vill veta kön. De reagerar innan de hinner tänka efter. Vad vet de om hur man själv tänker och tycker? Vad vet de egentligen om ens tankar och ens oro? Och vems sak är det att tycka att man ska göra på ett speciellt sätt och framförallt då det gäller ens ofödda barn? Jag förstår inte hur man kan vara så okänslig och framförallt då de vet att du gått igenom en förlust ingen av oss skulle vilja uppleva. Hur kan de tro att de vet ditt bästa? Man önskar att de kunde läsa dina ord, rad efter rad och sedan just som du själv säger så bra, acceptera dina tankar och viljor för vad de är!
RaderaJag kan förstå att det inte bara är glädje i tankarna kring att bära ett barn, det är ju så förknippat med Tusse och vi som upplevt sorg vet att det inte är något som går över på ett par år. Att du är gravid igen är en enadstående bedrift och jag anser att du är modig, klok och kommer bli en fantastisk mamma!
Så, nu fick jag det sagt ;-)
Stå på dig Anne
Kram/Åsa
Det var ju jag "Sturkas" som lämnade ovanstående meddelande :-)
RaderaÅterigen stort stort tack för din kommentar! Jag misstänkte det var du men jag kunde inte riktigt koppla till nicket.
RaderaJag har alltid haft svårt att sätta gränser och lyfta fram mig själv och stå på mig, för när jag gör det och får motstånd så viker jag undan och blir undergiven. Men jag lär mig hela tiden, Flingan ska inte få ha en sån mamma som inte står på sig!
Kram!!
För mig var det också viktigt att ta reda på könet på änglabarnets lillasyskon! Känns helt självklart att man vill det. Till skillnad från dig var jag orolig att det INTE skulle vara en flicka eftersom det var en flicka jag förlorat och saknade. Tänk så lika och så olika det kan vara. Och det viktiga är ju att man gör precis det man själv känner för! En sak min sorg har lärt mig är att tänka på mig själv och skita i alla tyckare och tänkare. En riktig vän är en som stöttar en i de beslut man tagit, inte som kommer med massa åsikter.
RaderaSå härligt med en Flinga som växer som hen ska. Det gör min lille kille med, nu i vecka 26. Kram K
Jag vill gärna säga att jag håller med både dig och Åsa. Du är en fantastisk människa. Omtänksam och ödmjuk. Jag önskar och hoppas allt kommer gå bra. Gör alla saker du kan för att känna dig trygg. Låt andra människors knepiga uppfattningar vara för dom själva. Försök låt bli att ens kommentera. Ingen lever med dina erfarenheter, för dom är just "dina". Gör vad du vill, detta är Krister, Du och eran Flinga. Kram från Eva.
SvaraRaderaTack Eva! Vad oerhört gulligt att dig att skriva så. Jag känner mig dock inte så ödmjuk för tillfället. Har varit ganska arg de senaste dagarna. Hittills är det väl egentligen ingen som uttryckt det rakt ut här i kommentarerna men jag kan läsa det mellan raderna när jag pratar med folk. Men jag ska lyssna på dig, vi ska göra det vi behöver jag och Krister!! Kram!
Radera<3 lilla flingan..
SvaraRadera<3 ja. liten Flinga!! Hoppas du mår lite bättre!!
RaderaÅh så underbart Anne! Det är helt fantastiskt! Själv har jag nu en liten enmånaders flicka på armen.
SvaraRaderaJag förstår också det med könet. Vi tog iofs inte reda på det, men jag blev glad att vi fick en pojke efter A dog, för jag skulle nog alltid ha undrat hur det hade varit att ha en pojke. Samtidigt får vi ju aldrig veta hur det hade varit att ha just A, förstås. Det är komplicerat det där. Och vi har ju lyckan att ha fått en flicka nu med.
Varm kram vi5
Underbart att höra stt allt såg bra ut. Snart halvvägs...:-)
SvaraRaderaKram från Lillstint