Lite mer hopp

Vi hade bestämt att åka och hämta en soffa som väntat på oss länge. Vi åkte 14 mil fram och tillbaka och när vi svängde av mot oss så sa jag till Krister att kanske skulle vi ta ett sånt CB-test igen med veckoindikator bara för att se vilket håll det går åt. Krister vände genast bilen och körde mot apoteket. Allt är ju så hemskt ändå så det kan inte bli värre. Vi resonerade som så att om det fortfarande visar 2-3 eller 1-2 då har det kanske hänt något som gjort att graviditeten stannat av men chansen finns ju också att testet visar 3+ vilket är en tydlig indikation på att hcg ändå ökar. Vi tog risken. Bara för att om möjligt få bort en del av min oro och det hände faktiskt. Testet visade 3+. Då finns det ju en chans att det går framåt och inte bakåt i alla fall, eller hur?

Kram till er alla fina fina! Ni är så fantastiskt stöttande!! Nu kan jag andas ut lite. Mer än så här kan jag inte göra just nu. Tack vare min fantastiska chef så är jag sjukskriven måndag och tisdag och det gör också att pressen över mig lättar lite. Nu är nästa mål ultraljudet på tisdag!

Kram igen!

17 kommentarer:

  1. Usch, vad jobbigt ni har det! Önskar av hela mitt hjärta att det går åt rätt håll. Man brukar ju tala om "spökveckor" vad gäller graviditeter, när man inte känner av att man är gravid fast man egentligen är det... Kanske är det någonting sådant? Tänker på er ofta och håller mina tummar hårt, även om jag inte alltid kommenterar (läser från mobilen för det mesta, och där är det trassligt att kommentera).

    Många, många kramar!

    SvaraRadera
  2. Jaaaaa!!!!! Och inte ens på morgonen! Solklar ökning!!!

    SvaraRadera
  3. Jaaaa! Underbart besked! Det är ju så lurigt i början när symtomen är desamma på graviditet och mens på väg. Kram!!! Lovisa

    SvaraRadera
  4. Puh!

    Din oro tog med mitt hjärta på några extra slag från igår till idag.

    Åh, vad skönt! :D KRAM!!

    SvaraRadera
  5. Precis så jag tänkte, inte morgonurin heller!

    SvaraRadera
  6. Så klart du är orolig,dagarna innan UL är tortyr. Men försök att lita på grav-testet! Vet att det är lätt att säga, men att leta symptoms vara eller ej är INTE mer pålitligt. Man behöver verkligen inte ha några särskilda symptom fast man är "nygravid" och inte längre fram heller. Ingen blödning är ett gott tecken förstås. Ta en dag i taget och sluta inte hoppas. Sköt om dig och stor styrkekram! Från Liselotte

    SvaraRadera
  7. Se där! Kolla nu noga på vad som står i det där lilla displayfönstret och HÅLL FAST vid den där siffran tills på tisdag...lova mig det! :-) Kommer du till nya tvivel så vet du precis bad jag kommer be dig att göra... ;-)
    Kram från "Blingbling"

    SvaraRadera
  8. Wow!! Detta har jag missat. Det är eran tur nu, Stort grattis!!

    SvaraRadera
  9. När jag var gravid med Elliott så letade jag symtom hela tiden och jag var nästan glad när jag mådde superilla. Jag tyckte det var så hela graviditeten. Ofta kändes det som en omöjlighet att den graviditeten skulle sluta lyckligt. Till viss del måste oron få vara för den försvinner inte men samtidigt så måste man trycka bort den så den inte tar över allt. Jag förstår verkligen din oro och jag hoppas verkligen att Tusse om några månader får levande syskon!
    Kram

    SvaraRadera
  10. Jag lider med dig, det är hemskt att slitas mellan hopp och förtvivlan! Försök nu som de andra också säger att ha detta test med de fina siffrorna i minnet till på tisdag, så hoppas jag att du då kan få något nytt positivt att hålla dig fast i. Jag vet hur svårt det är att inte brytas ner av den ständiga oron, jag har den fortfarande nu i v34. Men den ändrar lite karaktär sedan, det är alltid något! Jag tror att vi som har sådana svåra erfarenheter med oss får ställa in oss på att det blir en lång tid av oro. Mitt bästa tips för att klara av den är att avleda sig så mycket som möjligt, gå till jobbet fast det är som tortyr vissa dagar, gå på bio eller vad man nu annars brukar gilla att göra. Helt enkelt försöka leva så mycket som vanligt sommöjligt fast man håller på att gå sönder sv oro. Värst för mig har varit de gånger jag låtit oron ta över allt och inte haft något annat att hålla mig i. Men vi är ju alla olika också, så det gäller att hitta sitt sätt att "överleva" oron.
    Önskar dig många positiva milstolpar på vägen nu så att du har något att hålla dig fast i!
    Min väg har ju kantats av massor av oroväckande blödningar och annat som gjort det extra svårt att våga hoppas, jag hoppas innerligt att du ska slippa allt sådant!
    Jag vill också skicka en hälsning till kloka Krister som gör allt för att hjälpa till att hålla oron så mycket i schack som möjligt!
    Varm kram Vi 4

    SvaraRadera
  11. Tänker på dig och hoppas på glädje på tisdag!

    SvaraRadera
  12. Jag vill gärna tro att allt är bra, hoppas det
    Mvh BM

    SvaraRadera
  13. Underbart! Håller tummar! Kram Ulrica

    SvaraRadera
  14. Vad härligt att se att hcg verkar stegra. Förstår verkligen din rädsla. Jag läste ett jättebra ordspråk på någon annan bloggares sida, Ta ut glädje i förskott, det enda som kan hända är att du har varit glad i onödan. Det tycker jag är bra att tänka på mitt i allt IVFande. :)
    Lycka till på tisdag!!!
    Kramar

    SvaraRadera
  15. Åh så skönt att höra! Du ÄR gravid Anne! Håller tummarna stenhårt att du får se ett eller fler hjärtan ticka på tisdag. Kramar i massor! /Lillstint

    SvaraRadera
  16. Hej vännen! Jag fann din blogg först idag. Tänker på dig! Jag håller tummarna! Livet är inte rättvist! Det är er tur nu! Lycka till på tisdag!! Vilken klinik får du hjälp av? Har du en personliga e-post adress där jag kan nå dig? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej anonym!
      Min epost adress är tuvalina@gmail.com
      Tack för att du tänker på oss. Kram!

      Radera