Drabbad av olycksaliga korpar

Något sliter mig itu nu. Svarta monster tonar upp. De gamla dåliga erfarenheterna gör sig påmind. 

Jag borde kanske vara tacksam men det enda jag känner nu är besvikelse. Gårdagen var så ljus och hoppfull. 

Sex mogna ägg fick de ut av donatorn. Endast tre blev befruktade. Tre. Jag tycker också att vi kanske skulle fått lite mer info från början. T ex hur många blåsor hon hade från början. Kanske hade vi varit mer förberedda då?

Jag undrar också hur gammal hon är? Tänk om vi fick en för gammal donator? 

Det blir ET imorgon. Vet inte hur de har tänkt med hur många... Vad jag förstår så fryser de  in embryona två och två. Det innebär att de helst vill sätta in ett imorgon. Men jag vill prata med den läkaren. Jag har skrivit ett mail nu och sagt jag vill ha samtalstid. Det är så många tankar som rör sig inom mig nu. Känner mest förtvivlan och stark ångest. Det var länge sedan jag hade ångest. Men nu är den här. 

Vi hade så väl önskat lite medvind nu. Vi skulle behövt fler ägg så att vi kan slappna av lite. Då hade jag inte behövt känna det som att denna ruvningen är på liv och död. Vi hade behövt lite flyt nu. Men livet vill hela tiden annorlunda med oss. 

Hörrni, något har hänt med min RSS feed för bloggen. Ni som har mig under bloggfavorit, ser ni mina nya inlägg?