Ljusa minnen kommer åter

Nu börjar minnena av den fantastiska festen bli ljusare, för det var en fantastisk ljus dag - så skönt att kunna andas ut efter flera dagars angrepp inifrån. Det är därför jag inte kunnat skriva något - det har blivit stopp.  Allt var så underbart perfekt faktiskt men slutade inte så bra dessvärre. Det blev problem med serveringspersonalen vilket gjorde att jag tog väldigt illa vid mig. Har förstått nu att det handlar mycket om att jag inte alls var beredd och att jag behöver lära mig att ta lättare på saker. Jag har mycket kvar att lära. Tänk som det kan bli, en dag fylld av så stora förväntningar, jag hade verkligen försökt göra allt för att förekomma alla problem och allt för att få alla att trivas inklusive oss själva. En dag sprängfylld med känslor... I sex dagar har jag nu jobbat hårt på att döma mig själv för det handlingssätt jag gick till väga på.

Nu tittar jag på bilderna från den stora dagen och börjar få tillbaka känslan av fjärilarna i magen, glädjen, gråten i halsen, skrattet i hjärtat och känner all kärlek till alla människor som var här och firade vår dag tillsammans med oss! Fortsättning följer...

Här är precis innan vi ska säga våra löften till varandra. Vi valde att avge egna sådana!

Så här var det i kyrkan. Skratt ömsom gråt! Så befriande!