Bröllopet - min version del 2

Kära ni, tack för era jättefina och bra kommentarer! Ni hjälper mig mycket. Jag mår bättre idag, även om jag verkligen skulle behöva göra en djupdykning i mina gamla böcker och anteckningar för att hitta tillbaka till mina verktyg. Ty- verktygen är viktiga. Det handlar mycket om att ta hand om mig själv på ett vettigt sätt. Sätta gränser och inte låta min tvivel och ångest drabba min omgivning för hårt.

Igår var vi till Kristers systerdotter som har tagit så många fina foton från vigseln och hon har också filmat hela vigseln vilket vi båda är så djupt tacksamma för. Det är så bra att ha det på film för det känns som ett enda stort drömmoln alltihop. När vi idag har tittat på filmen från vigseln så återupplever vi känslorna och förstår verkligen vad stor den där dagen var! Jag fylls av glädje och tacksamhet, inför livet och kärleken och det tråkiga som hände med serveringstjejerna när de skulle gå hem bleknar bort mer och mer.

Jag fortsätter nu där jag var i Bröllopet - min version del 1.

Min kära vän Lotti och jag åkte till Trönö med min nya fina frisyr och klänningen i bagaget - på vägen dit hämtade vi brudbuketten. Och ja, vad skulle jag säga om den? Den var ju klar redan. Floristen hade lagt ned mycket möda i den kan jag tänka men den såg ju alldeles för tanig ut och de där gröna kvistarna runt såg ut som en plastig imitation av dill eller nåt. Men jag tackade för den och betalade de de där 560 kronorna och vi for vidare. När vi sedan var hos Kristers kusin i Rappsta där jag skulle få hjälp att bli sminkad så fick även brudbuketten en omgång, 20 minuter innan vi skulle vara i kyrkan! 

Fullt koncentrerad, 45 minuter innan vigseln, tänker jag ut mitt löfte till Krister.

Och här fylls löftet med ord.

"dillkvistarna" byts ut mot ormbunksblad som vi desperat funnit i kusinens trädgård!

Ljusa minnen kommer åter

Nu börjar minnena av den fantastiska festen bli ljusare, för det var en fantastisk ljus dag - så skönt att kunna andas ut efter flera dagars angrepp inifrån. Det är därför jag inte kunnat skriva något - det har blivit stopp.  Allt var så underbart perfekt faktiskt men slutade inte så bra dessvärre. Det blev problem med serveringspersonalen vilket gjorde att jag tog väldigt illa vid mig. Har förstått nu att det handlar mycket om att jag inte alls var beredd och att jag behöver lära mig att ta lättare på saker. Jag har mycket kvar att lära. Tänk som det kan bli, en dag fylld av så stora förväntningar, jag hade verkligen försökt göra allt för att förekomma alla problem och allt för att få alla att trivas inklusive oss själva. En dag sprängfylld med känslor... I sex dagar har jag nu jobbat hårt på att döma mig själv för det handlingssätt jag gick till väga på.

Nu tittar jag på bilderna från den stora dagen och börjar få tillbaka känslan av fjärilarna i magen, glädjen, gråten i halsen, skrattet i hjärtat och känner all kärlek till alla människor som var här och firade vår dag tillsammans med oss! Fortsättning följer...

Här är precis innan vi ska säga våra löften till varandra. Vi valde att avge egna sådana!

Så här var det i kyrkan. Skratt ömsom gråt! Så befriande!

Blomma till min chef och en färdig inbjudan

Min chef på Västerbacken är fantastisk! Vilken support! Jag hinner bara komma in i omklädningsrummet för att byta om inför mitt kvällspass så kommer hon in där och meddelar att det är vinterkräksjuka på avdelningen (calicivirus). Hon vet ju allt om vårt IVF och jag har sagt att jag är livrädd för att bli sjuk nu mitt i ruvningen. Hon råder mig därför att åka hem och inte jobba på några dagar. Jag kommer förmodligen få semester. Allt för Lilla Ru! Vilken chef jag har! TACK OMTÄNKSAMMA DU!

Nu till nattens äventyr:
Vi är vakna till halv fyra i natt. Kommer på runt två att vi ska spela in en låt till ett bildspel. Innan det har vi äntligen fått ordning på vår inbjudan som vi nu skickat ut till alla som vi ska bjuda till vårt - BRÖLLOP - som ska gå av stapeln den 30 juni.

Jag skulle vilja bjuda alla er med! Förstår ni det? Men det är ju tyvärr inte praktiskt möjligt. Även om vi har ett stort hus så kommer vi ändå bli tvungna att använda gården som middagsplats. Möjligheterna är stora att göra gården till en festplats och med kyrkan rakt över grusvägen så kommer det bli en perfekt fest - det är jag övertygad om.

Tillbaka till kl två inatt. Vi gjorde ett bildspel som vi tänkte lägga ut på bloggen för vårt bröllop och kom på att vi skulle vilja ha en vardagsrumssjungen bakgrundssång till den. Lite opretentiös så där och soft. Lika som jag, heter den.