Landet Inget

Ett tag i livet var allt randigt och jag fick problem när jag såg allt randigt. Nu är allt rutigt och jag blir förvirrad även av det rutiga. Nu återstår att få det randiga och rutiga att gå i hop och till det så krävs ingen problemlösning.

Jag ska här citera ur en bok som är mycket värdefull för mig, "Mindfulness - en väg ut ur nedstämdhet" Williams m.fl.

"Sluta upp med att försöka tvinga livet att vara på ett visst sätt därför att vi just nu känner oss illa till mods. Vi börjar förstå att det är när vi vill att livet skall vara annorlunda än det är just nu som våra grubblerier sätter igång".

Så nu är det hårdträning i medveten närvaro. Tankarna ska ned i en låda, jag stoppar ned de i min skrivbordslåda så länge. Jag ser dem dyka upp, helt plötsligt tonar de upp sig, som idag när jag kom hem från en bra dag, som jag tänkte skulle fortsätta vara en bra dag, men i och med att jag läste vad som fanns i min inkorg på mailen så började tankarna snurra. Och vad leder tankarna till? Svaret är - inget. De leder mig till inget. I landet Inget så finns det ett vackert skrivbord som det jag sitter vid nu som har två lådor. I den vänstra lådan ska jag nu stoppa ned de snurriga negativa tankarna och istället ta med mig Malamel ut på upptäcktsfärd.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

2 kommentarer:

  1. Fint inlägg - tack! Jag behövde läsa detta just i kväll. Skönt!

    SvaraRadera
  2. Vad härligt det låter med ett fint skrivbord. Jag har inte fått den bilden att fungera. Jag brukar tänka mig att jag släpper iväg ballonger, antingen med saker som jag spänt mig inför och nu klarat av eller med grubblerier/negativa tankar som jag vill göra mig av med. Det är väldigt vackert när de stiger mot skyn och seglar iväg, det känns lite festligt liksom. Om jag har svårt att få ballongerna att bära iväg de saker som jag vill (för att jag inte kan koncentrera mig), då ritar jag dem i min dagbok och skriver in det jag klarat av/de negativa tankarna som ska segla iväg. Positiva och stärkande saker i min tillvaro växer däremot som stora färgglada blommor runt omkring mig (de går förstås också att rita vid behov).

    Du skriver så fint. Jag kan önska att det skulle bli en bok. Fast naturligtvis är en blogg nog så gott.

    SvaraRadera