Värdshuset

Jag vill ge er en dikt ikväll. Mina ord räcker inte till. Jag söker en fråga och sedan ett svar, det dröjer innan det kommer till mig. I morgon har det gått en månad sedan jag började med min utrensningskur. I morgon skall jag på återbesök hos kinesiologen som hjälper mig i denna process. Jag är övertygad om att hade jag inte börjat denna kur hade jag så småningom blivit mycket sjuk. Nu gäller det bara att få till återhämtningen på flera plan eftersom psyket och fysiska hälsan sitter ihop. Jag upplever att den psykiska hälsan blir väldigt lidande på grund av mitt jobb. Frågan är när jag kan och ger mig möjligheten att återhämta mig på riktigt? En mycket god vän till mig har fått upp ögonen på mig gällande ordet kan och vill. Jag säger ofta att jag inte kan, att jag inte förmår men ska börja se vad jag vill istället. Ibland kan det vara svårt eftersom svåra känslor sitter i vägen för viljan och då är det lätt att hemfalla sig till att säga att det inte går, att förmågan inte räcker. Men vill... det är ett skrämmande ord men ack så betydelsefullt.

Värdshuset

Att vara människa är att vara värdshusvärd,
varje morgon en ny gäst.

En glädje, en sorg, en elakhet,
eller plötslig insikt kan dyka upp
som en oväntad gäst.

Hälsa dem alla välkomna!
Även när det är ett gäng bekymmer,
som våldsamt drar genom huset
och tömmer det på alla möbler;
behandla ändå varje gäst med respekt.
Han eller hon kan bana väg för
en oväntad fröjd.

Den svarta tanken, skammen, illviljan,
möt dem vid porten med ett skratt
och bjud in dem.

Var tacksam för vemhelst som kommer
eftersom var och en av dem har skickats ut
som en vägvisare från bortom.

Jalal-ad-Din Rumi
Sufisk poet från 1200-t.