Om ens trista svartmålarsidor när vardagen är fylld till bredden av kärlek

Ibland slås jag av att jag har en negativ sida som då och då gör sig påmind när jag pratar med andra. Jag har varit mastodontutmattad i sommar så det kan vara förklaringen när ni frågar mig hur min sommar varit. Det läggs som en sordin på min glädje av en utmattat håglöshet som gjort att jag knappt orkat gå upp för trapporna här hemma.
     Å andra sidan har sommaren varit den mest fantastiska sommar någonsin när jag tänker på Klara. Klara är fortfarande som en ofattbar dröm för mig där jag endast ser mitt leende och hennes genomhärliga leende tillbaka och det uppstår endast en ofantlig kärlek. Jag vill bara inte bli uppfattad som att jag nu inte njuter av att äntligen ha fått vårt efterlängtade barn. Jag inte bara njuter utan jag älskar det mycket mer än vad jag nånsin hade kunnat ana och drömma om.

Det är inte bara Klara som är ofattbar utan det är min relation till min man med. Jag är en trist svartmålare ibland, en himla gnällspik och kan bli hopplöst uppeldad av småsaker i vardagen. Som tex att en säng på ett förlossningsrum för pappan kostar 200 kr/natt och då ingår inte ens någon mat. Sånt eldar jag upp mig för medan Krister säger lugnt åt mig att så här är det förstår du, det är inget att hetsa upp sig för. - Då skulle du inte få göra annat än att gå och hetsa upp dig för saker, säger han och han har ju så förbannat rätt.

Men om någon frågar mig hur jag haft det i sommar så blir det lätt att jag lyfter fram det negativa fast jag varje dag vet hur jäkla bra jag har det egentligen. Om någon frågar mig som jag vet inte har barn som gärna skulle velat ha barn, så får jag ett hugg i magen när jag efteråt känner hur jag inte visat min tacksamhet över min nya situation. Varje dag tänker jag dessutom på människor som jag vet inte har det lika bra som jag, människor som jag har en relation till på något sätt som drabbats hårt och då försöker jag liksom ruska om mig själv och säga att jag ska skärpa mig och att verkligen ta in det som jag har :-D

Jag får bli vänligare mot mig själv. Kärleksfull och vänligare mot mig själv. Igår tex så hann jag med att göra tre bra saker medan Klara sov.  Jag tog ett fotbad, jag gjorde en mindfulnessövning - andningsankaret och jag bytte jord på en blomma som är mig mycket kär.

Klara kan sitta korta stunder i sin stol och har sen några dagar tillbaka fått smak på gröt! Hon ler när vi visar henne skeden! Även pappan ler som ni ser :-D

4 kommentarer:

  1. Kära Anne, du är fantastisk och jag tycker att det låter som att du är väldigt bra på att ta tillvara på livets glädjeämnen. Du är också bra på att se andra människor och orättvisor i världen. Det gör dig till en omtänksam och inkännande människa. Sedan finns det saker i ditt liv som är jobbiga och svåra och dem ser du också, och känner. Men där har du svårare att vara inkännande och förstående, då klankar du ner på dig själv och tycker att du är svartsynt. Jag håller därför helt med dig om att det är bra om du tränar dig mer på att vara vänlig mot dig själv! *hjärta*. Ett knep kan vara att lägga märke till de tankarna och tänka vad du skulle sagt till en vän som anklagade sig för att hon beklagat sig över trötthet tex. Då skulle du inte säga, vad svartsynt du är nu tror jag.
    Du är fin och bra som du är! Du får "klaga" över sådant som är jobbigt. Det är mänskligt.
    Och så vill jag säga att din dotter verkar ljuvlig och du verkar vara en underbar mamma.
    Stor kram från vi 5

    SvaraRadera
  2. Jag känner ju inte dig men från din blogg tror jag att Ulrika har rätt. Många av oss har samma problem; vi fokuserat lätt på det svarta. Och kanske särskilt om man har gått igenom svåra saker. När vi gjort det kan vi dessutom anklaga oss själva för att vi inte är tacksamma. Att dessutom vara så trött som du beskriver måste vara fruktansvärt. Hoppas det snart blir bättre

    SvaraRadera
  3. Jaa du Anne. Din pappa kanske hade rätt.

    SvaraRadera
  4. Jag har ingen aning om vad du syftar på och det har du nog inte själv heller. Att du väljer att skriva oförskämdheter här på min blogg och dessutom som anonym tyder på att du inte är någon smart person.

    SvaraRadera