4:de dygnet - BB

Vi är kvar här på BB.

    
Koppmat - 3 dagar gammal. 



Vår älskade flicka tappade mer än 10 % i vikt efter födseln och hon och jag har svårt att få igång amningen tillsammans. Hon är för trött. När jag lägger henne till mitt bröst så försöker hon först tappert. Hon har en  jättefin rooting-reflex men tar inte ordentligt tag och vissa barnmorskor här hjälper henne att ta tag och då har det fungerat men när vi sedan ska försöka själva så fungerar det inte. Hon ligger och pussar på bröstvårtan, visserligen mycket sött men inte speciellt effektivt för att få igång bröstmjölksproduktionen. Vi bestämde till slut att låta henne äta upp sig lite och få krafter och sedan försöka igen. Under tiden får jag stimulering av en bröstpump. Vi kommer vara här tills amningen kommit igång och hon gått upp i vikt.

Jag sa till mig själv innan hon kom till världen att jag skulle verkligen ta det lugnt med amningen och inte
kräva mer av mig själv än just det som är och låta det sakta komma - men det är svårt att inte fyllas av oro när det bara kommer 3 droppar efter 10 min pumpning...

Hur mår jag? Jag gick upp första dygnet efter snittet och har rört på mig förhållandevis mycket men min mage är helt urspårad vilket är väldigt vanligt efter snitt. Tarmarna står helt stilla så om magen var en ballong under graviditeten så är den är stor gasbehållare nu.  Mina ben från lår till fötter har blivit helt vätskefyllda och visst är det bra att röra på sig men det är också å andra sidan bra för mina ben att ligga i högläge. Jag har svårt att röra mig i sängen förstås och svårt att ta mig upp snabbt i och med såret. Det är svårt också att röra sig och ta hand om sitt barn på ett ledigt sett och hitta bra ställningar för t.ex. amning så att göra kejsarsnitt har verkligen många negativa sidor, vilket jag hela tiden varit medveten om.  Första dygnet var också Flingan väldigt illamående för vid snitt så kommer inte lika mycket fostervatten ut ur magsäcken utan stannar kvar vilket de sedan måste kräkas upp.

Det som gjorde att det blev snitt har inget att göra med att Flingan (Hon har ju nu ett annat namn, men jag vet inte om jag ska skriva det här på bloggen...) mådde dåligt. Hon mådde fint men under de nästan 2 dygn vi kämpade så stannade det av för mycket hela tiden. Det blev en kemisk hetsjakt för kroppen och alldeles för långt ifrån en naturlig process. Det stod och stampade och var öppet 8-9 cm men hennes huvud ville inte komma ned i förlossningskanalen ordentligt vilket gjorde att jag inte orkade mer till slut. Ingen vet heller om det skulle blivit annorlunda om vi väntat med igångsättningen en vecka. Det är bara spekulationer som är onödiga att göra. Rent psykologiskt hade jag inte klarat att gå längre tid.

I ca 16 timmar hade jag en intensiv värk varannan minut, som varade knappt en minut och sedan kom nästa utan att jag hann vila emellan. Detta gjorde att jag runt 2-tiden på natten (efter 13 timmar) önskade att det fanns en spruta som de kunde ge mig så jag slapp vara med längre. Det var fruktansvärt plågsamt och fler känslor och tankar kommer nog skölja igenom mig kring detta. Det kommer nog en mer detaljerad förlossningsberättelse vid senare tillfälle.

Morgonsolning.
Klockan 5 på morgonen den 10 april sa jag till läkaren att det nu fick vara nog och hon höll med mig. Allt personal och både Krister och hans systerdotter (som också var med i förlossningsrummet) var fantastiska på alla sätt och vis.

6.03 kom hon ut - en vacker och djupt efterlängtad flicka och det var huvudsaken. Hon kom till oss levande, hon andades och låg på mitt bröst. En stor smärta och spänning släppte i den stunden från min kropp och själ. Hon är äntligen här! En lång lång kamp och förtvivlan är över. Älskade Tusse, du har fått en syster.




Hud mot hud med pappa
Hud mot hud med mamma

Så många fina kläder hon fått!! Nyekiperad - 3 dagar gammal.
Påklädd 2 dagar gammal, med världens finaste mest speciella body - en gåva från en vän vars båda tvillingar dog efter födseln. Den ena flickan skulle haft den här bodyn.  

24 kommentarer:

  1. Vackra underbara flicka - detta är det största i livet!!

    Jag hade också problem men amningen, kämpade i tre månader och insåg att jag kämpade mer för min skull än för Bubblans. Då slutade jag helt och övergick till ersättning. Hon gick också ned allt för mycket i början och jag fick aldrig igång amningen, fy så jag kämpade med pumpen, stackars bröst... Hoppas att du får igång det, vad jag har hört så är det ett större projekt än vad många tror, att få igång det.

    Lyckliga ni som fått en så fin dotter <3 <3 <3

    SvaraRadera
  2. Någon har kommenterat att flickan heter Klara Melody i ditt förra inlägg så den kanske du ska ta bort och den här kommentaren om du inte vill att alla ska veta! Lycka till med flickan! Kram e

    SvaraRadera
  3. Jag pumpade oxå igång min amning med elektrisk pump. Det tog 5 dagar med pump varannan timme den vakna tiden på dygnet. Det var supertufft! Men det är värt det om man vill och orkar kämpa! :) Lycka till! (PS. Testa amningsnapp, vilket gör att trötta bebisar lättare får tag..)

    SvaraRadera
  4. Ett litet tips från en bekants bekant (och som missades på min trea och ev. även på tvåan). Be att de kollar så att hon inte har för kort tungband. Det är enkelt att fixa till men gör att de får svårt att greppa bröstet.

    SvaraRadera
  5. Hej Anne!
    Så oerhört söt hon är!! Och vad du lyser på bilden av er två. Så fint. Nu är hon här. Levande och varm.
    Liksom du hamnade jag i amningsoron, trots att jag lovat mig att inte göra det. Men i efterhand inser jag ju att det var helt normalt att det gick trögt i början, innan mjölken börjat rinna till. De är bara lite dåliga på att tala om det på BB... Det kommer säkert att gå bra om ett litet tag.
    Många kramar K

    SvaraRadera
  6. Åååh lilla Flingfian alltså. Så otroligt söt hon är! Jätte jätte grattis!

    SvaraRadera
  7. Oj vad mycket jag känner igen mig. Jag födde också med akut kejsarsnitt fast av lite andra anledningar. Men amningsstrulet efteråt känner jag igen. Lätt att säga nu, men jag önskar att någon sagt det till mig då: försök att inte oroa dig. Min mjölk tog en vecka på sig att rinna till. Fram till dess koppmatade vi. Milo gick också ner över 10% och blev gul. Det tog fyra veckor innan jag vågade mig på att bara amma men nu har jag mjölk i mängder. Så det tar tid men det går. Ni ska ju båda få till tekniken också mitt i detta och med snitt är det inte lätt alls. Men det låter som att du ändå har en bra inställning att ta det lugnt och i er egen takt. Ett stort grattis igen och lycka till! ♥

    SvaraRadera
  8. Jag är så otroligt glad för er skull! Er lilla dotter er så underbar! Stora grattis kramar igen!

    SvaraRadera
  9. Så söt hon är. Helt otroligt vad de är små när de föds, man glömmer det så fort. Vilken underbar body hon har, förstår också att den blir lite extra speciell.

    Det finns ju tyvärr väldigt många nackdelar med kejsarsnitt både för mamman och för bebisen, fördelen är ju helt klart att alternativet finns. Hur många barn och mammor det faktiskt räddar. Det känns i alla fall som att de var lyhörda när du sa att du inte orkade mer? Vilket verkligen är förståeligt att du inte gjorde med tanke på de värkar du hade och så ofta.

    Elliott var ju också väldigt trött i början, redan innan vi hamnade på neo så koppmatade vi honom en hel del (även om de på BB inte sa att det var för att han var trött så har vi väl förstått det så här i efterhand).
    Även om man bara vill åka hem med sin lilla bebis så är det ju skönt att man faktiskt får stanna på BB om så behövs och kan få den hjälpen man behöver. Om det fortsätter länge så kan ett tips vara att ge henne lite ur flaska och sen amma, det var så vi fick göra med Elliott (jag ammade och Petra flaskmatade). När han sedan piggnade på sig lite så ammade jag först och sen fick han lite i flaska också. För oss fungerade det jättebra och vi höll nog på så tills han var drygt en vecka i alla fall. Det kanske inte alls fungerar för er men tänkte i alla fall att jag kunde tipsa om det.

    Hoppas att hon piggnar på sig snart och att din amning kommer igång, för vissa kan det ju ta lite längre tid, men det vet du säkert.
    Att de små liven är trötta efter en förlossning är ju fullt försåtligt och din som blev så utdragen också och sen allt fostervatten som hon var tvungen att hosta upp.
    Jag hoppas även att du mår bättre snart, att det allra värsta i alla fall lägger sig så du kan känna att du kan ta hand om er lilla dotter.
    Kram och all lycka till er! Tänk att Tusse lagom till sin treårsdag fick bli storebror!

    SvaraRadera
  10. Stort grattis från en av dina läsare!! Har hållit tummarna för att det ska gå bra för er. Lycka till med eran fina dotter!

    SvaraRadera
  11. Finaste fina! Ni strålar av lycka på bilderna, det är så underbart att se! Flingan är sååå söt, och bodyn passar henne perfekt. <3 Vilken tuff förlossning för dig, det påverkar säkert att det går lite trögt med amningen nu till en början. Men det kommer att ge sig ska du se. Fortsätt mysa tillsammans hud mot hud, det stimulerar det också! Lyckorhormoner, du vet! Kram till hela familjen! Lovisa

    SvaraRadera
  12. Grattis ännu en gång! Jag vet inte om min förra kommentar kom med. Min amning kom igång fem dygn efter snittet. Jag pumpade också och det var mycket frustration vid bröstet innan det rann till. När jag väl vaknade som Dolly Parton dygn fem, så gick amningen toppenbra sedan.

    SvaraRadera
  13. Grattis ännu en gång! Jag vet inte om min förra kommentar kom med. Min amning kom igång fem dygn efter snittet. Jag pumpade också och det var mycket frustration vid bröstet innan det rann till. När jag väl vaknade som Dolly Parton dygn fem, så gick amningen toppenbra sedan.

    SvaraRadera
  14. Så himla söt hon är! Såklart kan man tänka med så fina föräldrar. Det där med amningen är så olika. Jag hade jättemycket mjölk med mina tre kids. Redan första dygnet stod det ofrivilligt stora strålar ut! Under tre månader med alla barnen lämnade jag in en liter varje dag till behövande prematurbarn. Detta var förutan vad de snaskade i sig och blev proppmätta på. Vad jag vill säga är att allt inte fungerar efter viljans kraft. Jag tror att du nog får igång amningr

    SvaraRadera
  15. Det är jättejobbigt när amningen inte fungerar och otroligt frustrerande. Jag tror inte heller att det går att värja sig, eller ha någon mellanväg. Man kan tänka i teorin att man inte ska dra det där för långt, men när man väl sitter där med ett barn som inte vänder i vikt, så blir man lätt lite fanatisk. Jag blev det i alla fall. Det är otroligt jobbigt att pumpa, och mata, och ge tillägg. Och det är lätt att bli orolig i överkant. Som en vän sa till mig när jag nästan knäckte ihop: Barn svälter inte ihjäl i Sverige 2008. Inte 2014 heller. Er fina lillasyster var ju stor när hon kom ut, hon kommer att ta sig. Och - om du orkar hålla ut med amningen - så har du igen det om några månader när du slipper slaska med nappflaskor. Om inte - herregud - nappflaskor går utmärkt.
    Stort grattis och lycka till. Karin E

    SvaraRadera
  16. Åå vad fin hon är er lilla tjej!

    SvaraRadera
  17. Så otroligt söt å underbar. Tårar av lycka för er skull. Grattis igen. Kram Ulrica

    SvaraRadera
  18. Så bedårande vacker hon är!! All kärlek och lycka till er!! Ni ger oss hopp inför framtiden. Snart väntar ett nytt ivf-försök för oss. Håller tummarna för er! Kram Maja

    SvaraRadera
  19. Anne, stort grattis till er söta lilla flinga! Nu är hon här och det är helt fantastisk! Jag har tårar av glädje i mina ögon för er skull! Jag har följt din blogg de senaste åren. Du skiver så gripande, så djupt personlig så att det känns som om jag känner dig för länge. Tack för att dela din oro och glädje med "världen", med människor som jag som har aldrig träffat dig förut, men som har varit med dig hela tiden! Jag önskar er all lycka i världen tillsammans!!! /Katharina PS: Ett tips jag fick av barnmorskan när min dotter var för trött att dricka i början var att ta bort hennes kläder under amningen så att det inte var så jättemysigt för henne vid bröstet. Det funkade jättebra. Hon orakde bara en sida i början, men det var tillräckligt för att gå upp i vikt.

    SvaraRadera
  20. Stort stort grattis ännu en gång! Vilken vacker dotter ni har.Är så glad för er skull! All lycka till hela familjen.Kram från Ylva. :)

    SvaraRadera
  21. Läs gärna vår artikel på gd.se om Anne och Kristers resa.
    http://gd.se/nyheter/gavle/1.7058616-efter-ar-av-kamp-ar-lilla-klara-har

    SvaraRadera
  22. Grattis till fina artikeln också. Läste den och såg filmen. Kärlek! Fällde lite tårar.

    SvaraRadera
  23. Jättefin artikel och film, fällde många tårar. Så mycket hopp och kärlek!

    SvaraRadera
  24. Nu har jag läst detta inlägg med och ser fina bilder på er underbara flicka! Åh vilken kämpe du är! Det var verkligen en utmaning på alla sätt med denna förlossning, jag hoppas att du kommer att kunna se på den med stolthet och kärlek.
    När det gäller amning skickar jag omtanke och tålamod till er. Jag vill också tipsa om amningshjälpens informationssidor. De är guld värda. Jag och vår son (som omkom) hade svårt att få till det i början, under ett par månader faktiskt, men sedan lossnade det och jag är så glad att jag hängde i trots smärta och mycket gråt. Med de andra två barnen har det tagit ungefär tre veckor att få amningen att fungera, men de är födda i normal tid, och det kan ju vara lite svårare med de som är födda lite tidigt. Samtidigt som jag är glad att jag kämpade så hårt, vill jag noga säga att det viktigaste är att ni mår bra! Form av matning är inte så viktigt i det perspektivet. Många kramar Vi5

    SvaraRadera