Hur mår jag egentligen?

Med risk nu att mina släktingar kommer vilja ställa in julfirandet hos oss så uttalar jag nu mig om mitt innersta mående. (OBS inget blir bättre av att jag sitter här helt själv eller med Krister, det är uppiggande med vänner och släkt).

Frågan är om man ska vara så här trött när man är gravid? Jag var inte det förra gången...Jag har sovit relativt bra i natt men efter att jag hade gått upp i morse så var jag tvungen att gå och lägga mig igen, tung i kroppen, gråt i själen, håglös och totalt orkeslös. Vår barnmorska säger att jag ska ta järntillskott efter vecka 24 först och sist vi var där så tog jag inget Hb men förra gången jag kände mig så här riktigt riktigt trött så tog vi ett Hb och det var inte speciellt lågt... Barnmorskan säger att man kan va så här trött när man är gravid, det är hormonerna förstår du!

 Jag klarade inte av att gå och jobba mina 50 % på jobbet idag, sms:ade min kollega och sa att jag var helt utslagen och därefter tänkte jag att lite solsken och en promenad säkert skulle göra susen... när jag kom hem så slocknade jag och sov två timmar. När jag vaknade så kände jag mig precis lika håglös, gråtmild och totalt utmattad. Orkar inte laga mat så jag har livnärt mig på gröt i dag fram tills nu då jag har stekt lite potatis och lyckades hitta lite salladsrester i kylskåpet, till det några prinskorvar som låg i frysen. Jag har i flera dagar längtat efter mammas stekta fläskkotletter och bara det att få vara hos mamma och bli rejält ompysslad... Visserligen var hon ju här nu några dagar i samband med att jag fyllde år och hon grejade en hel del här med... men fläskkotletterna uteblev...
Tur jag tar lite tillskott med Omega-3 bl.a för det verkar som att Flingan mest blir uppfödd på mannagrynsgröt och lite nyttigare gröt ibland, som idag, dinkelgröt. 

Tillslut sms:ade jag en vän och frågade om det var så här när hon var gravid med? Hur känns det att ha järnbrist, kan det vara det ändå? eller är det något annat, eller ska det helt enkelt vara så här? Hon ringde upp mig och jag snyftade fram mina stackars inre känslor och tankar.

Flingan verkar ju växa och må bra i alla fall, för rörelserna från henne/honom känns starkare och starkare för varje dag och det är ett gott tecken.

Kram från mig,

utmattad men lycklig och inser nu att jag behöver acceptera min trötthet.
Fram med mindfulnessövningarna som jag hittade häromdagen; mindfulness för gravida.

13 kommentarer:

  1. Åh, kära Anne. Inte kul att läsa att du är så utmattad. Men en sak som är annorlunda nu jämfört med Tusse-graviditeten är ju att du haft en otroligt turbulent period de senaste åren med Tusse, IVF och alla resor till Åbo. Inte konstigt att du är helslut. JAG är helslut och då har jag "bara" flyttat. Och är inte gravid heller.
    Vila så mycket som du behöver, lyssna på din kropp. Och järn är fint det. :)
    Sköt om dig!!
    Miljoner kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!! Visst spelar de senaste åren in men detta känns som det är något kemiskt som gör att jag är trött... ska kolla upp järnet igen! Kram tillbaka!

      Radera
  2. Jag sov typ 20 timmar per dygn när jag hade järnbrist när jag var gravid med Noa. Jag var nog i typ samma vecka som du är i nu då så det kan nog absolut vara det. Jag hade ju även problem med sköldkörteln vilket jag inte viste. Åt levaxin nästa hela graviditeten med Elliott och var då mycket piggare. Har du kollat sköldkörteln?
    Hoppas du blir lite piggare snart!
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag sover väl kanske 12 timmar ibland... Ibland är jag vaken mycket på nätterna med... Jag tog TSH sist jag var hos läkaren, de skulle höra av sig om det var något avvikande. Det har de inte gjort så vi får hoppas att det inte är något sånt... ska ringa dit imorgon. TACK! Kram!

      Radera
  3. Jag har varit otroligt trött vid min första graviditet, ibland orkade jag inte komma ut ur sängen och kunde somna nästan var som helst och när som helst. Och jag hade ingen järnbrist. Det var hormonerna och tröttheten gav sig senare i graviditeten. Andra gången var jag inte alls lika trött, så det kan vara olika vid olika graviditeter.
    Jag tror din trötthet är helt normal och tillhör graviditeten. Den kommer släppa du får se.
    Kramar och God Jul på er!

    SvaraRadera
  4. Här är kollegan :-) fyra och graviditeters efarenhet. Vid tre och en halv tänkte mannen säga upp sig. (Det hade förmodligen även barnen tänkt, om de inte varit så små så att de inte begrep att mammor inte alltid är så trötta att de slår i väggarna av frustration, för så var det. Det är helt ok att vara trött. Du är en enormt normal 43-årig gravid kvinna. Och vacker som en dag!

    SvaraRadera
  5. Här är kollegan :-) fyra och graviditeters efarenhet. Vid tre och en halv tänkte mannen säga upp sig. (Det hade förmodligen även barnen tänkt, om de inte varit så små så att de inte begrep att mammor inte alltid är så trötta att de slår i väggarna av frustration, för så var det. Det är helt ok att vara trött. Du är en enormt normal 43-årig gravid kvinna. Och vacker som en dag!

    SvaraRadera
  6. Det skadar ju aldrig att kolla sina värden. Har också varit mycket trött den här graviditeten och kollat upp mig, men allt verkar bra. På ett sätt känns det ganska självklart för mig som förlorade mitt förra barn under graviditeten att det är mina känslor som gör mig så trött. Lycklig javisst, men extremt orolig och med den växande magen och sparkarna som en ständig påminnelse om sorgen och skräcken över dotterns död. Min kurator påminner mig ofta om vilket arbete mina känslor och tankar hela tiden håller på med och hon brukar uppmana mig att ta det lugnt. Så svårt bara när man är van vid att klara av att vara en aktiv person:-)
    Har funderat på att köpa Mindfetalness-boken men funderat över om den bara skulle göra mig än mer orolig. Så du får gärna skriva en liten recension när du läst den:-) Kram K

    SvaraRadera
  7. Jag hade också vissa dagar som bara var helt bottenlöst orkeslösa! De kunde komma när som helst och utan förvarning! När jag "fastnade" i studion och inte kunde ta mig till jobb, orkade inte ens resa mig utan somnade på golvet! Dock är det såklart som många säger bra att kolla upp järnvärdena och allt sånt, men det är nog helt normalt att vara så trött hoppas jag! Kram!

    SvaraRadera
  8. Ingen graviditet är den andra lik! :)
    Jag känner igen mig fullt ut! Jag var SÅ trött!!!!
    Jag tänker också att det är många års oro som lägger sig och sådant tar kraft. Samt ny oro som också stjäl energi!

    Nytt måtto för nu och kommande år:
    "Gilla läget"

    Njut av de energifyllda tiderna och lev i nuet.

    SvaraRadera
  9. Underbart att läsa om Flingans rörelser!
    När jag väntade min dotter, hade jag ganska bra värden, när Hb kollades. Däremot var tydligen mina järndepåer låga, så jag fick ta järntabletter och jag har faktiskt för mej att jag fick började med detta betydligt tidigare än v 24. Järndepåerna kollades med ett venprov, minns inte vilken vecka det kollades första gången.
    Har du fått göra någon glukosbelastning? Fast det görs väl iofs bara om man är med i nån riskgrupp, Själv åkte jag dit på att ha fött ett barn, som vägde mer än 4,5 kg... Jag vet dock inte om trötthet finns med i symtomen på grav.diabetes, mitt blodsocker har alltid varit bra.
    Jag har burit 3 barn och mått olika alla gångerna. När jag väntade mitt andra barn, var jag också makalöst trött, utan några direkta anledningar. Kanske var det för att han var så tung... ;-) (Det var han som vägde 4,6)
    Hoppas du snart piggnar till och att du får en riktigt fin jul! Stora julkramar från Maggan

    SvaraRadera
  10. Jag har haft magkatarr flera ggr. Och det börjar alltid med att jag blir helt urlakad och orkar ingenting. Några dagar med omeprazol och det vänder igen. Har precis haft en sådan period efter en tid med sorg och oro.

    SvaraRadera
  11. Här har du en till som är gravid och helt ofantligt trött. Vår bebis är beräknad till 140417 :-) Ibland är jag så trött att det känns som att kroppen är gjord av bly och jag fattar inte hur jag ska kunna röra mig alls. Det fina med kroppen är ju att den talar om vad den behöver, är man trött så ska man vila (förutsatt att inte tröttheten beror på, som redan nämnts, dåligt blodvärde eller knas med sköldkörteln vilket såklart ska åtgärdas). Jag är också en lite "äldre" mamma, blir 38 innan bebisen kommer och det är stor skillnad när det gäller tröttheten nu och när jag fick min son för tio år sedan.
    Kämpa på och vila när du behöver, ät gröt men komplettera med en vitamintablett dagligen så mår lillsprattel i magen fint :-)

    Vänliga hälsningar Anna.

    SvaraRadera