Ett steg närmre - äggdonation

Krister letar efter soliga bilder i tidningar och börjar nästan hallucinera om växthus och stekande sol. Det gick till och med så långt att han frågade om det var okej att ta in solstolen inomhus för han längtade efter att sitta i den och läsa. Våren och sommaren är eftertraktad med andra ord. Jag skulle unna Krister att få åka till solen, han är så mycket värd det efter allt han slitit sen det nya året börjat.

Förra tisdagen började jag mitt nya jobb och fick träffa två fantastiska sjuksköterskor varav den ena som jag ska ta över efter. Det är nästan svårt att beskriva vilken känsla jag hade när jag lämnade den första arbetsdagen. Den innehöll lyckokänslor – en total känsla av flow då jag fick så mycket inspiration efter dagens samtal. Jag fick ta emot bekräftelse för att jag har de kunskaper jag har. Någon var intresserad av det jag har med mig! Jag var intresserad av hennes tankar och erfarenheter och det kändes spännande varenda ord vi utbytte!

Vid sidan av starten av det nya jobbet har vi genomfört några konferenser, annorlunda sådana där vi lagat all mat själva, bakat bröd till förmiddagsfikat och brownies till eftermiddagsfikat (vi försöker använda så mycket ekologiskt det går till bakverken). Däremellan fick de lunch och under eftermiddagen gjorde vi musiktävlingar och underhöll gästerna. Emellanåt som jag sprang med termosarna, kokostopparna och brownisarna så sjöng jag en låt, ledde en tävling eller lärde ut en sång! Det var också en kick att få höra dessa gäster sjunga kanon tillsammans, vilket de förmodligen inte trott de skulle göra denna eftermiddag! Alla skratt och glada tillrop värmde i mitt hjärta, vissa gäster kom fram och kramade mig efteråt! Det var en oerhörd känsla när jag insåg att detta skulle vi kunna leva på, vår verksamhet Tuvalina i Trönödalen. 
Det och dessutom få göra något som känns givande och meningsfullt! Här kan man gå in och gilla vår sida på Facebook om ni är intresserade av vad som händer i vår verksamhet.

Vet ni, just nu är jag så full av olika intryck att jag har svårt att formulera mig. Det är därför jag inte skrivit på ett tag. Det blir mest ett uppradande av händelser. Jag längtar tills jag kan sätta mig ned i lugn och ro och låta orden och poesin komma fram igen.

Något som jag måste berätta har hänt i dag och det är att de ringt från kliniken i Åbo! Vi har fått en donator! Hon har visserligen brunt hår och gröna ögon och är något kortare än jag… men vad spelar det för roll? Jag önskar så att jag kunde få glädjas över detta besked men det finns något som gnager och oroar tyvärr och det är att jag misstänker att jag fått en så kallad gulkroppscysta igen och det är nog ingen bra förutsättning när man ska göra äggdonation är jag rädd. Nu ska jag imorgon ringa för en tid till en gynekolog så jag kan få undersöka om så är fallet. Hoppas hoppas inte! Varför jag misstänker det är att min temp inte gått ned till den temperatur jag haft tidigare vid mens. Men kanske är det så att min basala kroppstemperatur höjts… Vi får önska att det inte är någon cysta. Om det inte är det så innebär det att vi troligtvis åker till Åbo runt 14 maj och börjar vandra en ny väg mot ett levande barn!




13 kommentarer:

  1. Åååh, började glad-böla över synen på dig som sprang med brownies och sjöng med gästerna :)
    Vid tillfälle ska jag komma och vara din prao!! :)
    Just ja, fått jobb i Tyresö sommarhalvåret, så då är jag ju dessutom "i närheten" ;)
    Kraaaam fina Anne!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh!! Vad gullig du är. Ja, kom hit!! Kramar

      Radera
  2. Hoppas, hoppas, hoppas fina Anne utan e! Kram Eva från Göteborg!

    SvaraRadera
  3. Hur funkar det med ÄD? Ni ska dit i maj vad händer då?
    Kram från en nyfiken

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, jag berättar om det i nästa inlägg! :-D

      Radera
    2. Härligt... funderar själv på äd nämligen och är väldigt nyfiken på hur det går till! :)
      Kram

      Radera
  4. Fint att läsa. Tänk ändå vad många fantastiska saker som hänt i ditt liv- tänker på Krister och hela företaget du bygger upp i Trönödalen. Vem kunde anat när vi satt där i bilen i Arboga? Och än är livet inte slut! Snart har du bebisen i din mage och nya spännande ting väntar! Du är en av de mest intressanta fortsättning-följer människor jag känner.En mycket levande människa, det är du! Kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Vickan, det är otroligt, vad det hänt saker! Vi betar av steg för steg. TACK kära du, vad fint sagt. Vill gärna fortsätta att vara levande så länge det går! Arboga? Var det när vi rymde till Karlskoga? Men åkte vi förbi Arboga då?
      Hoppas du har en bra påsk!! KRAM

      Radera
    2. Vickan, jag lägger in din kommentar här som om det blev jag som skrivit den. Men det är du som skrivit den. Jag råkade trycka på fel knapp när jag skulle publicera den.

      Viktoria skrev:
      "Ja vi åt något i Arboga tror jag. Vi stannade i alla fall och det var rätt dött där. Jag har en bra påsk. Vilket fint blogginlägg du skrivit (det senaste), läste det nyss med tårar i ögonen. Du kan verkligen sätta ord på tankar och känslor".

      Radera
  5. Åååå, vandra framåt kära syster! Det finns hopp där framme!
    Påskkram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner både hopp men också en stark svart kraft där inget hopp finns. Men om man ser till din väg så går det ju till slut, eller hur? Jag önskar dig/er en fin påsk med! Såg att du känner dig lite trött och stressad, bra att du tar hand om dig och stannar hemma och varvar ned! Kram!

      Radera
  6. Lycka till! Jag håller tummarna! Brunt hår är inte så tokigt ;) Nej, förlåt. Jag vet att man vill matcha så nära dig som möjligt vad gäller de yttre attributen. Förresten är prutten fortfarande i princip bara lik sin far (vi pratade ju om det förut). Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Krister har ju brunt hår, så vårt barn kommer nog bli en kopia av honom! Kram!

      Radera