Spädbarn - lik sin far



Spädbarn är ändå mest lik sin pappa, sa min vän när vi talade om äggdonation. Det har med en ursprungskod att göra – vilken ska göra att pappan ska ta hand om barnet när det är nyfött. Jag nämnde detta till Krister, men han fnyste lite åt det hela, eftersom hans förväntningar kring att få ett barn handlar om att det ska likna mig – hans kvinna – eftersom det är mig som han är kär i så vill han så gärna att hans barn ska få gener efter mig.

När jag läser Dilbas inlägg: Fars dag, nämner hon också mycket riktigt att hennes dotter var så lik sin pappa när hon var spädbarn. Dilba får nu höra att dottern börjar likna henne mer och mer när hon nu blivit äldre. Dilba skriver att hon kan hålla med om det. Hon räknar sedan upp likheter mellan henne och dottern. Men vet ni vad? Hon nämner inte utseende och anletsdrag som är lika, utan det hon nämner är egenskaper som henne dotter besitter. Till exempel nämner hon att dottern är drömmande, disträ och fantasifull. Intressant va?

Det är klart det finns något angeläget i att vi vill att våra barn ska likna oss, utseendemässigt. Varför skulle alla leta efter likheterna annars? Damer vi träffar i snabbköpet letar och letar och tillslut så hittar de något som stämmer överens – vare sig vi har gjort äggdonation eller inte.
Jag har skrivit om detta innan men aldrig fördjupat mig i det. Jag fick många fina vägledande kommentarer av er läsare och en av er som gjort embryodonation fick ju mycket riktigt höra i affären hur oerhört lik hennes dotter är henne. Mycket lustigt eftersom barnet rent genetiskt har någon helt annans drag och inte alls drag från den kvinnan som burit på henne. 

Eftersom jag älskar Krister så mycket så kommer jag precis som Dilba då hon ser sin mans anletsdrag i sin dotter, leta Kristers anletsdrag i vårt gemensamma barn. Jag gjorde det hos Tusse med, jag letade inte alls mina egna drag. Vi hade Tusse emellan oss och jag såg Krister i honom. Det var viktigast för mig. Eftersom Tusse är vår älskade son och att vi fick honom, är så starkt förknippat med all kärlek jag känner till Krister. Jag kan därför också förstå att Krister vill göra detsamma, fast omvänt förstås.

7 kommentarer:

  1. Jag har en vän som har en dotter med asiatiskt utseende. Själv ser hon typiskt "nordisk" ut. Ändå får hon alltid höra hur lika de är:-) Inga gemensamma gener, men väl ett gemensamt liv, skapar så många likheter. Ert barn kommer att bli lika vackert som både du och Krister, det är jag övertygad om<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad fint sagt! Tack för att du skrev det!! <3

      Radera
  2. Det är nog stor del av våra likheter med våra föräldrar (oj, vilken märklig mening?) som egentligen är socialt arv. Egenskaper, minspel (som då påverkar "utseendet"), språk, tal. När ni får ett levande barn, om detta inte bär dina gener, kommer du naturligtvis få höra "men har h*n inte din näsa?" eller "mest lik sin pappa?" osv - det går inte att undgå. Det kommer nog såra. Men det är så vi är. Vi har något slags behov av att studera och bedöma avkommors likhet.
    PS: Min avkomma ser inte ut att ha många av sin mors gener. (Är faktiskt lite rädd för att det ska visa sig att han ärvt mitt temperament snarare än mitt yttre, hade tänkt tvärtom...) KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din prutt liknar nog pappan, nu när han är så liten precis som alla andra spädbarn, om vi ska tro påståendet att alla spädbarn liknar sin pappa. Om några år så kommer du nog kunna se dig i honom, i anletsdragen. Men jag tror också att vi blir lika efterhand oavsett om barnet är kommen ur våra gener eller ej. Visst, det verkar vara ett behov, håller med men precis som du säger så är de sociala arven det som påverkar mest. Det är jag övertygad om. :-) Kram igen!!

      Radera
  3. Hej Anne
    Du vet vem jag är men jag vill inte dela med alla på fb. Du hajjar snart. När min man och jag fick vår flicka för två år sedan såg jag bara honom hela tiden, och även än idag. Jag vet att jag så lite halvputt till honom en gång att det finns inget av mig i/på henne. Han svarade att jag givit henne det allra bästa av mig, jag gav henne livet...vackert tycker jag. Sen ser jag också på tvillingarna hur viktigt de är att likna sina föräldrar, då jag får höra på sommaren att nu kan väl ingen ta fel på att "J" är pappa nu är vi ju nästan samma färg. Nåja de var lite olika perspektiv vackra båda på sitt vis <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tack. Mycket fint det din man sa om att du gett henne livet :-)

      Radera
  4. Hej! När jag växte upp bodde vi bredvid en familj som hade adopterat en flicka från indien. Flickan var så otroligt lik sin adoptivmor.. Tror barn "tar efter" ansiktsuttryck, miner, mimspel mm. Har nu själv gått igenom IVF då med spermiedonation då min make är steril. Vi fick en liten flicka, och alla säger hon är så lik min make, och det är så roligt att höra.. I långa loppet tror jag det sociala arvet är starkare än det biologiska.
    "Om blod är tjockare än vatten, varför tvättar man då bort blod med vatten?" Kram

    SvaraRadera