Andning

Snart jul. Igår en lättnadens dag. Ångesten släppte taget, faktiskt hela dagen. Vi gick på stan, jag började tänka att jag var en "normal" människa som gör "normala" saker. Idag gör den sig något påmind igen. Sakta smyger den sig på. Den sliter och pockar på. Den viskar - här är jag, den väser - nu kommer jag igen! Vad är det som slingrar sig in? Det är naturligtvis tankarna som startar det hela. Tankarna handlar om vem jag är och vad jag blivit och vad jag vill. Avundsjuka har gått som ett stråk genom mig. En mycket stark känsla av avundsjuka har funnits i mig senaste veckan. Bakom känslan av avundsjuka finns rädsla och sorg.

Jag har kommit till det stadiet nu att när känslorna kommer så liksom försöker jag lägga mig ovanpå dem och andas. Jag märker att mitt i solar plexus finns en låsning. Det går lätt att andas in men att andas ut är svårare. Att befria sig, att andas ut är betydligt svårare än att kippa efter luft, gripa efter mycket, ta stora tag, ta sig vatten över huvudet. Andas in stora andetag så att jag spricker har med avund att göra, göra sig förmer. Jag tycker det är viktigt att fundera över det. Varför är någon annan människa mer värd än mig bara för att de gör något speciellt som jag också råkar vilja göra? Vad handlar den avundsjukan om. Här skulle jag verkligen vilja ta upp flera existentiella frågor kring meningen men även rent psykologiska dilemman kring hur värdet i mig själv definieras. Jag har inte riktigt fått fatt i tankarna kring detta och jag har inget svar i mig. Det är möjligt att det finns svar i litteraturen, då många filosofer och psykologer diskuterat detta fenomen flertalet gånger. Det handlar om vem man vill vara inför sig själv och vem man vill ha varit när döden en dag står för dörren.

Avundsjukan kan också handla om att någon annan får den gåvan att t.ex. bli gravid och den gåvan har dessvärre inte jag fått. Det är ju naturligtvis en sorg hos mig, men livets krokiga väg som den verkar vara för mig har nog en annan mening för mig än att jag ska bli mamma just. Det har jag förstått men ibland gör det ont och avundsjukan slår in när jag ser andra i min omgivning leva i sin familjekärna med gravid mage.

Jag skulle vilja ha mer tålamod och läsa mer, jag tror jag behöver mer själslig stimulans för att komma runt det här med avundsjukan. Jag har också funderat mycket i andliga banor. Som t.ex. med andningen. Jag kan andas in ljus i mig (i detta kan en andlig längtan läggas in) och sen när jag andas ut så frigör jag de låsningar och blockeringar jag har.

Jag står vid ett vägskäl nu, att fortsätta i samma hjul som tidigare eller att stå kvar och invänta den känsla som kommer och andas. Andas -andas och åter andas.

Läs även andra bloggares åsikter om andning, jul, vägskäl, ångest, avundsjuka