Morgon med ösande regn

Jag sitter med min soppa bestående av hopkok av all diverse näringsämnen. Jag ska snart bege mig till jobbet, jag brukar cykla, men överväger idag att ta mig fram med ett motorfordon då regnet öser ned.

Jag tänker på den arbetsplats jag befinner mig på nu och hur långt den är ifrån min längtan. Jag undrar om jag kommer hinna äta lunch idag? Så stressigt är det alltså på den avdelningen jag arbetar, att äta lunch är något man bara kan hoppas få göra, inte en rättighet utan något du gör om det kanske finns tid.

Jag tänker också på hur mycket som bestäms över våra allas huvuden utan att någon frågar efter: Är det så här? Stämmer detta? Kan något förbättras? Detta gäller inte bara sjukvården utan samhället i stort. Socialstyrelsen t.ex. sitter också och bestämmer saker utan att verkar det som, tala med de som har kunskapen. Jag har tidigare gjort ett inlägg om KBT och socialstyrelsens planer kring psykoterapi i Sverige. Läs här vad Lotusblomman skriver om dito.

Jag önskar er alla en riktigt närvarande dag, precis där ni är. Det blir min uppgift att arbeta på idag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar