Visar inlägg med etikett Hilary Morgan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hilary Morgan. Visa alla inlägg

Bröllopet - min version del 2

Kära ni, tack för era jättefina och bra kommentarer! Ni hjälper mig mycket. Jag mår bättre idag, även om jag verkligen skulle behöva göra en djupdykning i mina gamla böcker och anteckningar för att hitta tillbaka till mina verktyg. Ty- verktygen är viktiga. Det handlar mycket om att ta hand om mig själv på ett vettigt sätt. Sätta gränser och inte låta min tvivel och ångest drabba min omgivning för hårt.

Igår var vi till Kristers systerdotter som har tagit så många fina foton från vigseln och hon har också filmat hela vigseln vilket vi båda är så djupt tacksamma för. Det är så bra att ha det på film för det känns som ett enda stort drömmoln alltihop. När vi idag har tittat på filmen från vigseln så återupplever vi känslorna och förstår verkligen vad stor den där dagen var! Jag fylls av glädje och tacksamhet, inför livet och kärleken och det tråkiga som hände med serveringstjejerna när de skulle gå hem bleknar bort mer och mer.

Jag fortsätter nu där jag var i Bröllopet - min version del 1.

Min kära vän Lotti och jag åkte till Trönö med min nya fina frisyr och klänningen i bagaget - på vägen dit hämtade vi brudbuketten. Och ja, vad skulle jag säga om den? Den var ju klar redan. Floristen hade lagt ned mycket möda i den kan jag tänka men den såg ju alldeles för tanig ut och de där gröna kvistarna runt såg ut som en plastig imitation av dill eller nåt. Men jag tackade för den och betalade de de där 560 kronorna och vi for vidare. När vi sedan var hos Kristers kusin i Rappsta där jag skulle få hjälp att bli sminkad så fick även brudbuketten en omgång, 20 minuter innan vi skulle vara i kyrkan! 


Fullt koncentrerad, 45 minuter innan vigseln, tänker jag ut mitt löfte till Krister.

Och här fylls löftet med ord.

"dillkvistarna" byts ut mot ormbunksblad som vi desperat funnit i kusinens trädgård!



Är det utmattning eller biverkningar?

Något märkligt som jag inte känner riktigt igen händer med mig. Jo, ibland kan det kännas tungt att gå upp för en trapp och som om benen är svaga men att känna så hela tiden?

Kan det vara de olika kosttillskotten som liksom interagerar med varandra? De kanske gör mig vimmelkantig? Eller är det Prasterone som gör detta med mig? Kombinationen av DHEA och Adrekomp kanske inte är bra. Binjurarna får för mycket stimulans på en gång? Någon kunnig människa som kan svara?

Jag lyssnar på min kropp. Låter den bara slappna av när den vill. Låter den lägga sig ned när den vill och resa sig upp när den vill. Nu vill den gå och lägga sig. Imorgon ska jag få massage. Bra. Imorgon åker Krister och köper brudklänningen som jag äntligen bestämt mig för. Det var ett sjå att ta ett beslut. Nu är det taget.

Utsikt från vårt arbetsrum!