V 14 (13+2) KUB imorgon

Idag ringde de från sjukhuset i Gävle och sa att jag inte kan komma på KUB dit imorgon då Barnmorskan som gör KUB blivit sjuk. Jag skulle istället få komma på fredag men jag sa att det går nog inte eftersom det förmodligen är för sent att göra KUB då. Fostret ska ju inte vara längre än 84 mm. Då fixade hon en tid åt mig i Hudik istället vilket känns bra på många sätt.
Jag måste ju göra detta UL utan Krister eftersom han är bortrest. Det hade inneburit att jag skulle gått in på förlossningen själv och kanske till det UL-rum som vi var i när vi fick reda på att Tusses hjärta stannat. Jag är inte rädd för känslorna som skulle uppstå men jag hade gärna velat ha Krister med mig då. Därför känns det extra skönt att komma till Hudik nu, där är det liksom neutral mark.

Helt automatiskt inför alla UL vi gör så tänker jag mörka tankar,  tankarna poppar upp då och då. Handlar om att imorgon så kommer vi få se sanningen. Imorgon kommer det uppenbara visa sig att Flingans hjärta också stannat. Det touchar igenom mig, flera gånger under dagen och jag har så svårt att tänka då att det kommer gå bra. Jag förstår att de tankarna kommer. De är där och kommer och går. Jag får inte panik av dem men de finns där och de får finnas där också.

Det ska bli intressant att se vad mitt blodvärde ligger på nu. på morgnarna och kvällarna är jag så urlakad att jag inte kan tänka... inte göra något. Jag passar på att krypa ned i sängen och titta på en bra film.


13 kommentarer:

  1. Jag förstår att du får mörka tankar, det fick jag också utan att ha de erfarenheterna som du har. Men jag har framförallt en nära vän som gått igenom samma sak och jag var med henne på återbesök då hon fick träffa läkare som prata om orsakerna till varför hennes lilli flicka inte överlevde, det var något av det värsta jag gått igenom. Och så den vackra begravningen... Ja så nog är det inte underligt att mörka tankar dyker upp inom dig inför morgondagens besök. Men det är väl som du säger - att de får vara där, eller hur?

    Jag hoppas så att det går bra och att du återigen får höra att allt är som det ska med Flingan. Jag själv var på massor med ultraljud under min graviditet, delvis för att jag var säker på att det skulle gå åt pipan men också för att jag har ett stort myom (muskelknuta) i livmodern. Det var med en skräckblandad gkädje varje gång. Och visst levde hon,hela tiden, min fantastiska lilla flicka.

    Att krypa ned i sängen och glo på en bra film är en bra medicin :-)

    Lycka till i morgon och SÅ bra att du fick en ny tid samma dag, bra jobbat!

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Å, det känns så bra att kunna just få tillåta sig att ha de känslor som jag har. Alla gravida är ju mer eller mindre oroliga förstås... vilken erfarenhet för dig att vara med din vän när hon gick igenom det tragiska som det är att förlora ett barn. Det tror jag har bidragit till den ödmjukhet du ger uttryck för att ha!!
      Tack för du finns och det lät ju onekligen mycket spännande med något stickat i april... :-D

      Kram!!

      Radera
    2. Kännslor är vad det är - till för att kännas kort och gått. Man kan ju inte alltid styra över sina känslor och det är så skönt att ibland bara tillåta sig känna det man känner.

      Självklart blir det något stickat och jag har god tid på mig - stordåd på gång ;-)

      Kram

      Radera
  2. Känner igen det där...dagarna före varje UL är fyllda med stor oro, nästan skräck. Senaste gången blev jag tvungen att panik-åka ner till Mvc dagen innan UL för att kolla hjärtljuden.. Börjar bli lite bättre nu i v 21 dock när jag känner sparkar så gott som varje dag.
    Jag hade faktiskt inte valt att göra Kub-ultraljudet utan att ha någon med. Har fått lätt till panik sedan min dotter dog och vill ha någon med ifall det skulle bli ett dåligt besked.
    Men det är ju jag och vi kan ju alla känna olika:-)
    Lycka till hur som helst!
    Kram K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Första året fick jag lättare panik med så jag har full förståelse för att inte kunna göra ett UL själv. Jag hade ingen att ta med som kändes som en bra kandidat för uppdraget. Det fanns några bl.a Krister förstås men även andra men de var upptagna med. Nu gick det ju bra så det var ju för väl. Kram till dig med!

      Radera
  3. Jag förstår dina tankar, trots att jag inte gått igenom samma sak. Oron liksom bara finns där hela tiden! Men jag hoppas och tror att det går bra idag, och du kommer att finnas med mig i mina tankar.
    Stor lycka-till-och-stöd-kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack gulliga du! Jag tänker på dig med ska du veta! Kram!

      Radera
  4. Håller tummarna för dig och Flingan! Hoppas allt har gått bra idag!! Medicinerar du med Prednisolon och Trombyl? I vilken vecka slutar man normalt med detta? Vet Du? Styrkekram Maja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Det gick bra som du kan läsa i senaste inlägget :-) Ja, jag medicinerar med Trombyl, Fragmin och Prednisolon. Jag tog 15 mg prednisolon fram till v 12 sen har jag börjat trappa ned men har man immunologiska problem så finns lite olika rekommendationer. Det är inte ovanligt att dessa kvinnor äter prednisolon hela graviditeten men man bör ju kunna trappa ned runt v 26. Trombyl tar jag 75 mg per dag och Fragmin tar jag 5000 ie. Det ska jag förmodligen ta ända fram till v 36 men jag vet inte riktigt än. Jag började ta dessa på CD 1 samtidigt som jag började med progynon och jag tror det är bra för blodcirkulationen så att det blir positivt för en graviditet redan i ett tidigt stadium. Ska du göra IVF? Kramar tillbaka!

      Radera
    2. Så glad för din skull! Vi har precis gjort et. Kram

      Radera
  5. Hej, även jag hoppas att allt gått fint idag! Kram vi 5

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaaa, det gjorde ju det. Det verkar som lyckan ler mot oss igen! Hur går det för dig fina Ulrika?? Snart dags? <3

      Radera
  6. Hej, även jag hoppas att allt gått fint idag! Kram vi 5

    SvaraRadera