V 11 (10+6)

Jag håller vardagen i mina händer. Tappar inte utan styr mig framåt, parerar, sover bra de flesta nätter och jobbar mycket. Det är därför jag inte uppdaterat här på länge. 

När vi var i Italien fick jag för mig att jag hade fått UVI så vi begav oss till en läkare. En lång korridor, en fredagskväll, en dörr på glänt och en kvinna som satt där med ett stetoskop framför sig läsandes en bok. Hennes arbetsbelastning verkade föga betungande. Med tre ord på italienska (hon förstod knappt ett ord engelska) fick jag fram mitt budskap och hon skrev genast ut antibiotika. Några urintester gjordes inte där. 

Efter ytterligare några funderingar och försök att få göra ett urintest dagen efter började jag äta antibiotikan vilket sen gjorde att jag fick en svampinfektion som ett brev på posten. 

Jag tar 75 mg Trombyl och 5000 ie Fragmin dagligen vilket nu tillsammans med sköra slemhinnor (svampinfektion och progesteron och gravidsymtom) gjort att jag blöder lätt från underlivet. Inte några stora mängder alls men det är rosa/rött på pappret varje dag de senaste dagarna. 

Enligt kliniken i Åbo ska jag sluta med progesteron och progynon den 9 oktober,alltså på onsdag. Jag tänker att jag börjar trappa ned det och slutar om en vecka cirka. Det ska bli skönt att sluta med det eftersom applikatorn till progesteronet är hård och förmodligen orsakar mer blödning. 

Nu har jag börjat blöda näsblod också, hej och hå. Det gäller att jag är försiktig med kärlen nu... 

Jag vill hoppas och tro att Flingan lever men under vissa nätter mal obehagliga tankar genom mitt huvud. Jag tycker jag haft mer molvärk i magen senaste dagarna med men det kanske inte är konstigt eftersom fostret ska ju växa till dubbel storlek nu på tre veckor!

Jag har annars inte mycket graviditetssymtom förutom att min mage ser ut som om den är i vecka 30 redan... Har gått upp mycket i vikt redan. Den värsta hungerkänslan har lagt sig men det är på tok för mycket kakor, bullar och tårtor i min omgivning. 

Jag är orolig för att inte bli lyssnad till. Bra bemötande i vården är så oerhört viktigt. Jag ska nog doktorera på det. 
På onsdag ska vi på inskrivning hos barnmorskan. 


14 kommentarer:

  1. Usch, vad jobbigt det låter med blödningarna. Det är det minsta man vill ha inför oron att det inte står rätt till.
    Kommer du ha samma bm som med Tusse?
    Jag tänker ha samma, hon var en underbar människa och det känns bra att hon känner till vår historia. Hon var dessutom lyhörd för mina behov redan då, och jag tror att jag kommer vara jäkligt krävande denna graviditet (om något nu gror där inne).
    HTTP:/:omlivetefter.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har ju flyttat så barnmorskan vi hade med Tusse finns 10 mil bort. Dock ska vi ju till specialist-MVC där men det är ju ofta andra tider så då skulle det bli så mycket åkande så det får bli en ny barnmorska här där vi bor nu istället. Ska bli intressant att se vad Krister tycker om henne. Skönt att du är nöjd med er och hoppas nu att du får tillfälle att kontakta henne snart :-)

      Radera
  2. Hej Anne ! Har fölt din blogg en längre tid men aldrig skrivet något förut. Är själv inne på vårt andra ivf så jag vill börja med att gratulera till graviditeten och tala om att jag är så glad för er skull ♡
    Tänkte bara ge ett litet tips ang progesteronet, min läkare sa att jag kam skippa inföearen och föra in tabletten med pingrarna (som när man anv en ob typ) , detta gjorde iaf att jag slutade småblöda förra gången :)
    Mvh Fia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Fia! Tack för du läser min blogg!
      Önskar dig stort lycka till med kommande IVF!
      Jag var lite allmän i min beskrivning om progesteronet. Jag tar inte Lutinus, hade jag gjort det så är ju ditt tips super! Jag tar Crinone som ju är en gel och den måste ju appliceras med en plasttub med ett rör på som är ganska hårt för de stackars slemhinnorna....
      Hoppas det går bra för er nu!!

      Radera
  3. Jag har också mer molnande värk. Ringde till och med bm för jag tyckte att det gjorde "för ont", som kraftig mensvärk. Det gjorde mig orolig, det har inte kommit tillbaka lika kraftigt igen men molnar ofta.

    Vi har också inskrivningssamtal på onsdag :) Ska du/ni göra kub förresten?

    Jag har också gått upp en hel del i vikt, är inte alls sugen på sötsaker men jag är hungrig hela tiden och äter t.om. på natten. Jag antar att man får förlita sig på kroppen, den är ju fiffig och borde veta vad den behöver.

    Kul att höra från dig!
    Kram (jag är v 11, 10+4 idag)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hoppas få göra KUB. Vi måste övertala dem om att det kan vara mitt ägg först. De tror ju inte det även om allt talar för det. När vi kommer till BM på onsdag ska hon ringa en läkare. Vi hoppas få en tid då. Skönt du inte är sugen på sötsaker. Jag tycker inte det är bra att äta för mycket sött med tanke på att fostret inte ska få i sig för mycket socker! Hur kan jag ha gått om dig i antalet veckor... Förstår inte?

      Radera
    2. Vad jobbigt att man inte får göra kub om man vill, kan inte förstå att sånt ska spela roll utifrån vart i landet man bor. Vi blev till och med erbjudna att göra det utan att fråga och jag var ju bara 31 då, vi gjorde det dock inte. Har även bekanta som fick göra det utan att behöva betala för sig när de var något år äldre än vad jag var. Sen kan man ju tycka att ni borde få göra det om ni vill med tanke på er bakgrund...
      Jag kan för övrigt tillägga att jag hade väldigt mycket mer "mensvärk" under graviditeten med Elliott än den med Noa och det redan från tidigt i graviditeten.
      Ta hand om dig!
      Kram

      Radera
  4. Det första symptom förra året som gjorde att jag misstänkte att jag var gravid var känslan av UVI. Men mina symptom försvann utan antibiotika. I ditt fall... du kanske hade UVI på riktigt. Och så svampinfektion på det - stackare!

    Bra bemötande är SÅÅÅÅÅ VIKTIGT (vet inte om du läst min förlossningsberättelse som jag lagt upp nu) så vad bra om du doktorerar :) Bemötande är verkligen A och O och kan avgöra så mycket, har jag lärt mig inte minst efter förlossningen.

    Lycka till på onsdag!
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Hej Anne, vad glad jag blir atthöra att du (mestadels) känner att du styr över ditt liv! Jag förstår oron med blödningarna, jag hade ju mycket sådana denna graviditet, riktiga störtblödningar, förutom de du beskriver som mer tydligt är koppladevtill Crinone osv. Jag vill också säga att jag haft enormt mycket molvärk alla mina tre graviditeter. Det har kommit i perioder om några dagar (el ibland längre) och när jag kommit längre i graviditeterna är det verkligen så att man kunnat se att magen växt. Så för mig har det varit tydligt kopplat till tillväxtperioder. Och det har emellanåt varit riktigt kraftig värk, värre än någon mensvärk jag haft. Ville bara dela med mig av det.
    Jag önskar er all lycka till! Tänker väldigt ofta på er och kikar in för att se hur ni har det.
    Varm kram vi 4 (nu i v38, med många oroande komplikationer, men bebis verkar må bra så jag försöker också hålla styr på mig).

    SvaraRadera
  6. Om de inte ger dig kub kan du göra på MamaMia i Stockholm

    SvaraRadera
  7. Råkat trycka på fel knapp igen. Klistrar in kommentar från Anonym:
    Klart att Flingan lever! Första veckorna av nuvarande graviditeten hade jag inga symptom alls vilket bar jättejobbigt. Så de dagar jag åtminstone hade molvärk var jag överlycklig - det betyder ju att det växer:-) Kram

    SvaraRadera
  8. Önskar dig bara lycka till! Jag håller alla tummar jag kan för er lilla flinga! Oroa dig inte över vikten alltför mycket. OM du går tiden ut och flingan blir en liten levande bebis (vilket jag förstås innerligen hoppas) och du kan amma kommer du att tappa massor av vikt då. De är effektiva, de små mobila fettsugarna...

    Graviditetsveckorna 4-16 är läskiga. Sedan kan man ibland börja känna att det rör sig i magen (om man har varit med om att vara gravid tidigare - med Neo kände jag de första rörelserna redan i vecka 12) och då blir man lite lugnare. Tills man inser att aktiviteten inte är likadan varje dag och då blir man nojjig över det minskade, eller ökade antalet buffar och puffar...

    Kramisar i mängder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med amningen ska man inte förlita sig till. Jag gick upp i vikt istället för ner utan att ha superdåliga kostvanor...

      Radera
  9. Jag har inte varit här sedan länge så jag gratulerar bara nu till den underbara nyheten!!! Jag är så glad för er skull!!! :-) STor lycka till med fortsättningen!

    SvaraRadera