bara för att man är bra på något

Vi har haft teater hos oss. Friteatern har varit här och spelat sin fantastiska föreställning "Den långa vägen till nu".  Igår kväll var 54 personer här i vår lokal och det var en oerhört härlig stämning!

Det gjorde mig glad att inse att det där är verkligen vår grej att ordna såna evenemang. Det var inte sista gången.

Medan publiken skrattade och även fick ta del av en till viss del sorglig historia stod jag i vårt cafékök och skar upp bitar av apelsinrutor med choklad på. Vid sidan så fick de en kanelprick.
I pausen serverades detta och kaffet räckte nästan... hm. Jag trodde att 60 koppar skulle räcka till 54 personer men våra kaffekoppar är så stora!

Jag ska sova nu, men mycket far igenom mitt huvud. Tråkigt att min bloggvän Ladybond fått dra in på kommentarsfälten då det är så många som kommenterat så jäkla ogenomtänkt där - Taskiga kommentarer helt enkelt. Trist - så trist då jag tycker hon skriver så bra och det är ju utifrån hennes liv och funderingar hon skriver.... men men... folk hänger upp sig så mycket. Det gör jag med förresten ibland, på allt möjligt faktiskt.

Idag kom jag hem efter mitt sjuksköterskejobb och möttes av en glad man som längtat efter mig, själv var jag som ett åskmoln och ville bara sova. Jag ville varken höra att jag var vacker eller efterlängtat heller. Efter en stund öppnade jag ett kuvert från kommunen där det stod att vi är skyldiga massa pengar för livsmedelsgranskning osv... suck.
   Men!! Icke att förglömma, min fantastiska och gulliga chef gav mig 500 kr i löneökning för hon tyckte jag var värd det! Så där det ena tar ger det andra så att säga. Dessutom fick vi ett mycket fint bidrag från Söderhamns kommun i kulturarrangemangsbidrag i och med att vi fixade så att teaterföreställningen med Friteatern blev av! Det är ju helt fantastiskt!! Så varför var jag sur egentligen när jag kom hem... TACK Söderhamns kommun och Miljö och bygg kan ju inte veta hur lite pengar vi tjänar på caféet så deras nota är ju den den är för de tror ju liksom att vi har värsta verksamheten här där vi lagar kyckling varje dag... kycklingar som behöver hygienisk översikt, men det har vi ju inte... tack ändå för att ni finns, faktiskt. Det behövs ju, hur skulle det annars ser ut?

Vi har fått frågan från Friteatern att göra någon slags julhappening här med teater och mat och musik!! Visst... men att jobba heltid som sjuksköterska och göra det samtidigt blir nog lite svårt tror jag... Jag vill ju sjunga jag med och jag har insett att jag inte hinner det om jag ska stå med näsan ned i degbunken hela dagarna.... BARA för att man är bra på något behöver man inte göra det. 

Sen till min girighet. I och med det egna företaget så har det väcks en girighet hos mig. Jag räknar pengarna febrilt och hoppas de ska växa bara jag håller i dem en stund till... men det gör de ju inte och häromdagen var en av mina bästa vänner här och hjälpte mig i caféet hela dagen - GRATIS och jag kunde väl ha gett henne en gåva som tack för hjälpen men jag är så tankspridd och allt flyger så omkring i sånt tempo att jag inte ens har vett att ge henne något ordentligt som tack för hjälpen. Jag hinner nog göra det med. Visst. Och förlåt min kära älskade make för jag är sån dryg hustru ibland!

Kram!!

Här är jag i vårt cafékök!