Det kommer en sorg nu, det går inte att komma ifrån . Idag har varit en sån dag där tårarna funnits inom mig hela dagen. De har inte haft tillfälle att komma ut annat än i ögonvrån korta stunder. Jag har varit med jobbet på en båtutflykt i skärgården och ätit gott och haft det bra med min arbetskamrater men egentligen hade jag nog kanske behöver bara vara hemma och gråta lite och tagit hand om mig.
Jo man kan tänka olika. Känslor är känslor och de behöver komma ut lite annars blir det en tryckkammare. Det var det igår kväll och mycket riktigt efter ilskan som kommer sorgen fram igen. En ledsen rädsla om att det aldrig ska få bli vår tur. Skräck över att Tusse vår fina underbara son var det vi skulle få och aldrig aldrig kommer få uppleva glädjen att få ett levande barn i våra armar.
Att avdramatisera det hela skulle innebära att säga: Men vi försöker igen och igen och igen. Det är bara så att någon gång kommer det fungera. Det kommer bli så. Vi måste bara prova några gånger till. Det är inte så dramatiskt. Men jo. Det är ganska dramatiskt att ha fött en död fin pojke och sen om och om igen gå på nitar. Men vi provar igen ändå.
Caféet är det ju vi som öppnat och det ligger här hos oss i Trönödalen. Vi hade premiär i helgen. Det var ca 90 personer här och åt och fikade. Vi har haft mycket annat och tänka på men ångestnivån stiger också när stressen i omgivningen blir för hög. Då ökar sårbarheten inombords och känslorna pockar på men får inte komma ut. Då gäller det att mellan varven andas ut och just gråta en stund. Förstå rimligheten i att det är både dramatiskt och sorgligt detta men att det går ändå att göra det igen och igen och igen och någon gång så kommer det fungera för vi var väldigt nära nu. V ä l d i g t NÄRA.
 |
| www.tuvalina.se eller www.facebook.com/tuvalina |
Stor kram och massor med nallar att krama när det behövs.
SvaraRaderaKänner igen en del av det du skriver.
ja, det är jobbigt, det är skit och det kommer vara så länge länge.. och jag kan inget trolla men jag vill. Vill ge så det blir lättare-än om bara ett uns lättare.
jag vet att det inte finns mycket som är svårare och det är en klyscha och ibland är den litet sann. Ibland när det går-försök att njuta av det som finns när det finns. Passa på när det känns bra att låta det kännas bra. var i dina känslor. (Lätt att säga jag är helkass på att släppa ut saker.)Men försök ändå.
Det blir ju inte direkt lättare när man säger att det går till slut, för det kostar ändå. För varje försök så investerar man lycka, hopp, drömmar och en oerhörd mängd kärlek.
När sen minuset kommer så blir det svårt.
Så var ledsen och arg och ta hand om dig det bästa du bara kan. Ibland tror jag ändå att det är bra att komma ut också-man får blanda jobbigt med enkelt osv :) Massa omtanke som vanligt!
Tack för din kloka ord! Jag kommer ut hela tiden. Är så social att mina käkar får träningsvärk. Jag påminner mig ibland om att jag måste inte le hela tiden. Kram fina bästa du!!
RaderaQwewanda,
SvaraRaderaSå himla sorgligt att läsa om er lille son. Jag har inte själv varit med om
detta, det svåraste, men nära vänner till mig. De fick till slut ett barn när hon var
över 45 och allt gick bra. En söt liten flicka, som har turen att få växa upp med
de mest kärleksfulla föräldrar man kan tänka sig, Så ge inte upp!
Mitt liv ser annorlunda ut än ditt. Jag lever ensam med tre tonårspojkar. Min man lämnade
oss plötsligt utan förklaring. Den yngsta har fått diabetes. En av pojkarna har fått psykiska problem och försökt ta sitt liv två gånger, Min tillvaro känns ibland tung men jag tar en dag i sänder och är glad när alla mår bra, Jag har mycket att vara tacksam för och jag älskar
mina grabbar.
Det kommer ordna sig för dig! Du har öppnat eget, det antyder att du har massor av power!
Tack kära kära du! Vad du behöver få gå igenom. Jag har i alla fall Krister och det är jag glad för. Men under många många år har jag varit ensam och kämpat. Jag vet hur det är. Det gäller att det finns vänner. Inte familj ens... räcker i många lägen. Ja, jag är ganska stark. Det är jag. Jag ger mig inte... Vad svårt att dina barn inte mår bra. Hoppas ni får hjälp, den hjälp ni behöver! Kramar i massor till er!
RaderaHej Anna.
SvaraRaderaVille bara berätta att jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Förlorade min lilla flicka i v 39 för ett halvår sedan, mitt första barn. Försöker nu varje dag hantera sorgen och smärtan över att livet blivit såhär, samt skräcken över att det kanske var min sista chans. (40 år och med dåliga värden).
Tack för din blogg! Och lycka till med nästa ÄD. Den gången är det din tur! Kram Karin
Åh kära kära du. Det gör så ont i mig att få höra att du varit med om detta med. En flicka!! Grattis till er fina flicka, så sorgligt att ni inte fick behålla henne. Vad hände? Du kanske inte orkar berätta ... här ... jag finns om du vill. tuvalina@gmail.com. Tack för dina lyckönskningar. Om dina värden går mer åt skogen så finns ju även äggdonationsmöjligheten för er... tänk så... det måste gå. Det kommer gå!! Eller hur? Kram!!
RaderaAnne! Var är du? Hur mår du? Snälla hör av dig lite. Kram Eva i mGöteborg.
SvaraRaderaSkrivit ett inlägg nu. Tack Eva för att du bryr dig! <3 <3 <3
RaderaJag har haft så mycket jobb!! Kram!