Det kommer en sorg nu, det går inte att komma ifrån . Idag har varit en sån dag där tårarna funnits inom mig hela dagen. De har inte haft tillfälle att komma ut annat än i ögonvrån korta stunder. Jag har varit med jobbet på en båtutflykt i skärgården och ätit gott och haft det bra med min arbetskamrater men egentligen hade jag nog kanske behöver bara vara hemma och gråta lite och tagit hand om mig.
Jo man kan tänka olika. Känslor är känslor och de behöver komma ut lite annars blir det en tryckkammare. Det var det igår kväll och mycket riktigt efter ilskan som kommer sorgen fram igen. En ledsen rädsla om att det aldrig ska få bli vår tur. Skräck över att Tusse vår fina underbara son var det vi skulle få och aldrig aldrig kommer få uppleva glädjen att få ett levande barn i våra armar.
Att avdramatisera det hela skulle innebära att säga: Men vi försöker igen och igen och igen. Det är bara så att någon gång kommer det fungera. Det kommer bli så. Vi måste bara prova några gånger till. Det är inte så dramatiskt. Men jo. Det är ganska dramatiskt att ha fött en död fin pojke och sen om och om igen gå på nitar. Men vi provar igen ändå.
Caféet är det ju vi som öppnat och det ligger här hos oss i Trönödalen. Vi hade premiär i helgen. Det var ca 90 personer här och åt och fikade. Vi har haft mycket annat och tänka på men ångestnivån stiger också när stressen i omgivningen blir för hög. Då ökar sårbarheten inombords och känslorna pockar på men får inte komma ut. Då gäller det att mellan varven andas ut och just gråta en stund. Förstå rimligheten i att det är både dramatiskt och sorgligt detta men att det går ändå att göra det igen och igen och igen och någon gång så kommer det fungera för vi var väldigt nära nu. V ä l d i g t NÄRA.
 |
| www.tuvalina.se eller www.facebook.com/tuvalina |
