Spädbarn är ändå mest lik sin pappa, sa
min vän när vi talade om äggdonation. Det har med en ursprungskod att göra –
vilken ska göra att pappan ska ta hand om barnet när det är nyfött. Jag nämnde
detta till Krister, men han fnyste lite åt det hela, eftersom hans
förväntningar kring att få ett barn handlar om att det ska likna mig – hans
kvinna – eftersom det är mig som han är kär i så vill han så gärna att hans
barn ska få gener efter mig.
När jag läser Dilbas inlägg: Fars dag,
nämner hon också mycket riktigt att hennes dotter var så lik sin pappa när hon
var spädbarn. Dilba får nu höra att dottern börjar likna henne mer och mer när
hon nu blivit äldre. Dilba skriver att hon kan hålla med om det. Hon räknar
sedan upp likheter mellan henne och dottern. Men vet ni vad? Hon nämner inte
utseende och anletsdrag som är lika, utan det hon nämner är egenskaper som
henne dotter besitter. Till exempel nämner hon att dottern är drömmande, disträ
och fantasifull. Intressant va?
Det är klart det finns något angeläget
i att vi vill att våra barn ska likna oss, utseendemässigt. Varför skulle alla
leta efter likheterna annars? Damer vi träffar i snabbköpet letar och letar och
tillslut så hittar de något som stämmer överens – vare sig vi har gjort äggdonation
eller inte.
Jag har skrivit om detta innan men
aldrig fördjupat mig i det. Jag fick många fina vägledande kommentarer av er
läsare och en av er som gjort embryodonation fick ju mycket riktigt höra i
affären hur oerhört lik hennes dotter är henne. Mycket lustigt eftersom barnet
rent genetiskt har någon helt annans drag och inte alls drag från den kvinnan
som burit på henne.
Eftersom jag älskar Krister så mycket
så kommer jag precis som Dilba då hon ser sin mans anletsdrag i sin dotter,
leta Kristers anletsdrag i vårt gemensamma barn. Jag gjorde det hos Tusse med,
jag letade inte alls mina egna drag. Vi hade Tusse emellan oss och jag såg
Krister i honom. Det var viktigast för mig. Eftersom Tusse är vår älskade son
och att vi fick honom, är så starkt förknippat med all kärlek jag känner till
Krister. Jag kan därför också förstå att Krister vill göra detsamma, fast
omvänt förstås.
Jag har en vän som har en dotter med asiatiskt utseende. Själv ser hon typiskt "nordisk" ut. Ändå får hon alltid höra hur lika de är:-) Inga gemensamma gener, men väl ett gemensamt liv, skapar så många likheter. Ert barn kommer att bli lika vackert som både du och Krister, det är jag övertygad om<3
SvaraRaderaÅh vad fint sagt! Tack för att du skrev det!! <3
RaderaDet är nog stor del av våra likheter med våra föräldrar (oj, vilken märklig mening?) som egentligen är socialt arv. Egenskaper, minspel (som då påverkar "utseendet"), språk, tal. När ni får ett levande barn, om detta inte bär dina gener, kommer du naturligtvis få höra "men har h*n inte din näsa?" eller "mest lik sin pappa?" osv - det går inte att undgå. Det kommer nog såra. Men det är så vi är. Vi har något slags behov av att studera och bedöma avkommors likhet.
SvaraRaderaPS: Min avkomma ser inte ut att ha många av sin mors gener. (Är faktiskt lite rädd för att det ska visa sig att han ärvt mitt temperament snarare än mitt yttre, hade tänkt tvärtom...) KRAM!
Din prutt liknar nog pappan, nu när han är så liten precis som alla andra spädbarn, om vi ska tro påståendet att alla spädbarn liknar sin pappa. Om några år så kommer du nog kunna se dig i honom, i anletsdragen. Men jag tror också att vi blir lika efterhand oavsett om barnet är kommen ur våra gener eller ej. Visst, det verkar vara ett behov, håller med men precis som du säger så är de sociala arven det som påverkar mest. Det är jag övertygad om. :-) Kram igen!!
RaderaHej Anne
SvaraRaderaDu vet vem jag är men jag vill inte dela med alla på fb. Du hajjar snart. När min man och jag fick vår flicka för två år sedan såg jag bara honom hela tiden, och även än idag. Jag vet att jag så lite halvputt till honom en gång att det finns inget av mig i/på henne. Han svarade att jag givit henne det allra bästa av mig, jag gav henne livet...vackert tycker jag. Sen ser jag också på tvillingarna hur viktigt de är att likna sina föräldrar, då jag får höra på sommaren att nu kan väl ingen ta fel på att "J" är pappa nu är vi ju nästan samma färg. Nåja de var lite olika perspektiv vackra båda på sitt vis <3
Ja, tack. Mycket fint det din man sa om att du gett henne livet :-)
RaderaHej! När jag växte upp bodde vi bredvid en familj som hade adopterat en flicka från indien. Flickan var så otroligt lik sin adoptivmor.. Tror barn "tar efter" ansiktsuttryck, miner, mimspel mm. Har nu själv gått igenom IVF då med spermiedonation då min make är steril. Vi fick en liten flicka, och alla säger hon är så lik min make, och det är så roligt att höra.. I långa loppet tror jag det sociala arvet är starkare än det biologiska.
SvaraRadera"Om blod är tjockare än vatten, varför tvättar man då bort blod med vatten?" Kram