Spädbarn är ändå mest lik sin pappa, sa
min vän när vi talade om äggdonation. Det har med en ursprungskod att göra –
vilken ska göra att pappan ska ta hand om barnet när det är nyfött. Jag nämnde
detta till Krister, men han fnyste lite åt det hela, eftersom hans
förväntningar kring att få ett barn handlar om att det ska likna mig – hans
kvinna – eftersom det är mig som han är kär i så vill han så gärna att hans
barn ska få gener efter mig.
När jag läser Dilbas inlägg: Fars dag,
nämner hon också mycket riktigt att hennes dotter var så lik sin pappa när hon
var spädbarn. Dilba får nu höra att dottern börjar likna henne mer och mer när
hon nu blivit äldre. Dilba skriver att hon kan hålla med om det. Hon räknar
sedan upp likheter mellan henne och dottern. Men vet ni vad? Hon nämner inte
utseende och anletsdrag som är lika, utan det hon nämner är egenskaper som
henne dotter besitter. Till exempel nämner hon att dottern är drömmande, disträ
och fantasifull. Intressant va?
Det är klart det finns något angeläget
i att vi vill att våra barn ska likna oss, utseendemässigt. Varför skulle alla
leta efter likheterna annars? Damer vi träffar i snabbköpet letar och letar och
tillslut så hittar de något som stämmer överens – vare sig vi har gjort äggdonation
eller inte.
Jag har skrivit om detta innan men
aldrig fördjupat mig i det. Jag fick många fina vägledande kommentarer av er
läsare och en av er som gjort embryodonation fick ju mycket riktigt höra i
affären hur oerhört lik hennes dotter är henne. Mycket lustigt eftersom barnet
rent genetiskt har någon helt annans drag och inte alls drag från den kvinnan
som burit på henne.
Eftersom jag älskar Krister så mycket
så kommer jag precis som Dilba då hon ser sin mans anletsdrag i sin dotter,
leta Kristers anletsdrag i vårt gemensamma barn. Jag gjorde det hos Tusse med,
jag letade inte alls mina egna drag. Vi hade Tusse emellan oss och jag såg
Krister i honom. Det var viktigast för mig. Eftersom Tusse är vår älskade son
och att vi fick honom, är så starkt förknippat med all kärlek jag känner till
Krister. Jag kan därför också förstå att Krister vill göra detsamma, fast
omvänt förstås.
