Blandade känslor i en trött kropp

 
Blandade känslor med en trött kropp. Sov i går kväll och vill bara sova idag. Men när gråten kom så befriade den mig för ett ögonblick. Det var en slags förlamning som släppte. När längtan gör sig så starkt påmind, särskilt när jag läser om andra som blivit gravida så kommer gråten porlande. En porlande gråt som måste få ett utlopp.

Efteråt så tog vi en promenad i ett snödränkt landskap.

Efteråt så läste jag ett brev från läkaren i Falun att han avböjer att träffa mig i fortsättningen eftersom jag tyckte att vårt möte var ”under all kritik”. Vad händer då, tänker jag, om vi kommer dit och ska göra äggplock och det bara är han där? Tänker han vägra träffa oss då?

Efteråt försöker jag styra mig tillbaka till dagens uppgifter utan att gräva ned mig i en nedåtgående spiral. Vi ska städa ur garderober som stått i stora salen som vi ska ta upp till sovrummet. Vill sätta tapet på dem och göra dem fina. Där de stått i stora salen så vill vi hitta en täljstenskamin som kan passa i nischen där. Kanske hinner vi med och öva lite innan kvällen är slut med.

Sen fortsätter jag att fundera på vad vårt företag ska heta. Det är inte lätt. Det är som att jag letar efter något som förklarar vad vi vill göra men som inte är för gulligt och inte för präktigt. Huset ligger i Trönödalen och vi ska ha festlokal, kurser i konst, musik, teater personlig utveckling. Dessutom ska vi ha ett café. Kom gärna med förslag!
Där jag står, i nischen skall vi försöka hitta en fin täljstenskamin som kan värma upp vår kommande kurs/festlokal.

3 kommentarer:

  1. Förstår att det måste kännas jobbigt när man inte känner förtroende för ens läkare:(. Hoppas det finns någon annan läkare där som ni kan välja ? Annan klinik annars, kanske ?
    Låter som ni har ett underbart,brinnande, konstnärligt projekt på gång ! Wow !
    "Drömhuset", "Blå oasen"...?
    Kram Teresia

    SvaraRadera
  2. Så dumt det blir ibland... när man som patient behöver bekräftas i att det inte var bra, när de kanske till och med försöker säga det med sitt brev men istället lyckas med att få en att känna att brevet går ut på "du var dum och kränkte mig så nu vägrar jag träffa dig". Som om de var de utsatta, inte vi patienter (och du är ju för sjutton BETALANDE KUND!)

    Lite aha för de (visserligen få) gånger jag ju faktiskt skrivit såna brev som tjänsteman. Fast jag tror inte jag skrivit riktigt så utan mer något att jag förstår att man vill känna förtroende för myndighetsutövaren och därför har jag lämnat över till min kollega x.

    SvaraRadera
  3. Kram på dig fina Anne, jag hoppas verkligen att det är din tur snart. Jag vet ju hur jobbigt det var där innan man lyckades...

    Kramar i massor

    SvaraRadera