Krister skjutsar mig till jobbet och där har det konstaterats calicivirus igen. Det har tagit om. Fler och fler av de boende blir sjuka och kräks. Eftersom det är ägguthämtning på måndag så började jag blir orolig efter en stund och tänkte att det nog var bäst att ringa kliniken och fråga. Är det så bra för mig att vara på en plats där calici härjar vilt? Svaret blev ju nej förstås. Dr Samir sa åt mig att genast åka hem. Dels för min skull men också för klinikens skull. Hur skulle det bli om jag kommer till kliniken på måndag för att plocka ut ägg och har calici?
Armen känns lite bättre efter kortisonsprutorna. Tacksam att inte behöva känna smärta.
Krister står på nedervåningen och arbetar med gravstenen till Tusse. Jag är så rörd över Kristers engagemang att göra stenen personlig och fin. Det är så mycket känslor i mig just nu att jag idag inte kan skriva riktigt. Jag hittar inte det flow jag är van att ha när jag skriver. Det kommer snart tillbaka.
Imorgon ska vi åka till Tusses grav och sätta dit stenen och jag hoppas det kommit upp många Tussilagon där nu. Jag planterade en del där i höstas.
| Krister använder slipstift i borrmaskinen för att göra inskriptionen. |