Visar inlägg med etikett Flow. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Flow. Visa alla inlägg

Ett steg närmre - äggdonation

Krister letar efter soliga bilder i tidningar och börjar nästan hallucinera om växthus och stekande sol. Det gick till och med så långt att han frågade om det var okej att ta in solstolen inomhus för han längtade efter att sitta i den och läsa. Våren och sommaren är eftertraktad med andra ord. Jag skulle unna Krister att få åka till solen, han är så mycket värd det efter allt han slitit sen det nya året börjat.

Förra tisdagen började jag mitt nya jobb och fick träffa två fantastiska sjuksköterskor varav den ena som jag ska ta över efter. Det är nästan svårt att beskriva vilken känsla jag hade när jag lämnade den första arbetsdagen. Den innehöll lyckokänslor – en total känsla av flow då jag fick så mycket inspiration efter dagens samtal. Jag fick ta emot bekräftelse för att jag har de kunskaper jag har. Någon var intresserad av det jag har med mig! Jag var intresserad av hennes tankar och erfarenheter och det kändes spännande varenda ord vi utbytte!

Vid sidan av starten av det nya jobbet har vi genomfört några konferenser, annorlunda sådana där vi lagat all mat själva, bakat bröd till förmiddagsfikat och brownies till eftermiddagsfikat (vi försöker använda så mycket ekologiskt det går till bakverken). Däremellan fick de lunch och under eftermiddagen gjorde vi musiktävlingar och underhöll gästerna. Emellanåt som jag sprang med termosarna, kokostopparna och brownisarna så sjöng jag en låt, ledde en tävling eller lärde ut en sång! Det var också en kick att få höra dessa gäster sjunga kanon tillsammans, vilket de förmodligen inte trott de skulle göra denna eftermiddag! Alla skratt och glada tillrop värmde i mitt hjärta, vissa gäster kom fram och kramade mig efteråt! Det var en oerhörd känsla när jag insåg att detta skulle vi kunna leva på, vår verksamhet Tuvalina i Trönödalen. 
Det och dessutom få göra något som känns givande och meningsfullt! Här kan man gå in och gilla vår sida på Facebook om ni är intresserade av vad som händer i vår verksamhet.

Vet ni, just nu är jag så full av olika intryck att jag har svårt att formulera mig. Det är därför jag inte skrivit på ett tag. Det blir mest ett uppradande av händelser. Jag längtar tills jag kan sätta mig ned i lugn och ro och låta orden och poesin komma fram igen.

Något som jag måste berätta har hänt i dag och det är att de ringt från kliniken i Åbo! Vi har fått en donator! Hon har visserligen brunt hår och gröna ögon och är något kortare än jag… men vad spelar det för roll? Jag önskar så att jag kunde få glädjas över detta besked men det finns något som gnager och oroar tyvärr och det är att jag misstänker att jag fått en så kallad gulkroppscysta igen och det är nog ingen bra förutsättning när man ska göra äggdonation är jag rädd. Nu ska jag imorgon ringa för en tid till en gynekolog så jag kan få undersöka om så är fallet. Hoppas hoppas inte! Varför jag misstänker det är att min temp inte gått ned till den temperatur jag haft tidigare vid mens. Men kanske är det så att min basala kroppstemperatur höjts… Vi får önska att det inte är någon cysta. Om det inte är det så innebär det att vi troligtvis åker till Åbo runt 14 maj och börjar vandra en ny väg mot ett levande barn!




Inför ett-årsdagen

Vi åkte till Falun. Krister körde för jag hade fjärilar i magen. Nervös för att Dr. Samir inte skulle hitta några äggblåsor. Att det liksom skulle vara helt tomt. Jag vet inte vad jag hade gjort då. Nu blev det inte så. När hon undersökte mig såg allt fint ut. Fyra äggblåsor såg hon, som sagt. Den minsta var 11 mm och den största 16 mm. Slemhinnan såg bra ut med. Innan vi skulle gå så skrev hon in i journalen/planeringen att vi ska få AHA, assisted hatching och att två embryon ska sättas in.  Förstår ni, två embryon!? Jag kan inte se något längre än just här och nu. Det är bra så, just nu. Alla tankar kommer på en gång och jag försöker att inte låta dem fara iväg med mig.

Krister skjutsar mig till jobbet och där har det konstaterats calicivirus igen. Det har tagit om. Fler och fler av de boende blir sjuka och kräks. Eftersom det är ägguthämtning på måndag så började jag blir orolig efter en stund och tänkte att det nog var bäst att ringa kliniken och fråga. Är det så bra för mig att vara på en plats där calici härjar vilt? Svaret blev ju nej förstås. Dr Samir sa åt mig att genast åka hem. Dels för min skull men också för klinikens skull. Hur skulle det bli om jag kommer till kliniken på måndag för att plocka ut ägg och har calici?

Armen känns lite bättre efter kortisonsprutorna. Tacksam att inte behöva känna smärta.

Krister står på nedervåningen och arbetar med gravstenen till Tusse. Jag är så rörd över Kristers engagemang att göra stenen personlig och fin. Det är så mycket känslor i mig just nu att jag idag inte kan skriva riktigt. Jag hittar inte det flow jag är van att ha när jag skriver. Det kommer snart tillbaka.

Imorgon ska vi åka till Tusses grav och sätta dit stenen och jag hoppas det kommit upp många Tussilagon där nu. Jag planterade en del där i höstas.

Krister använder slipstift i borrmaskinen för att göra inskriptionen.