Det kom ett brev från förlossningen och auroramottagningen. Brevet är enbart ställt till mig. Det står du, fyra gånger - aldrig ni. Bokat en tid till dig, Du är välkommen, anmäl dig, om Du inte kan komma... Partnern nämns inte på något ställe. Det verkar som att aurorabarnmorskan tror jag ska föda barn själv...
Krister hade en mycket mycket stor stor del i förlossningen med Tusse (Han agerade barnmorska, anser jag) och det är på grund av allt som hände under förlossningen vi nu vill träffa en aurorabarnmorska. Vi vill tala igenom det som hände och planera inför framtiden.
Läste i en gravidtidning att barnmorskorna numer arbetar för att inte utelämna partnern utan tvärtom göra allt för att ta med denne som en självklar del i allt innan och under förlossningen. För mig är det helt självklart att Krister ska vara med överallt. Det är några gånger han inte har varit med hos barnmorskan och det har berott på att han varit bortrest.
Jag tänker ta upp det här med henne.
I mina förlossningsbrev har jag alltid skrivit typ "det är viktigt för mig att J känner sig lika inkluderad som jag i förlossningen och att ni inte glömmer adressera honom". Det har funkat. Kanske hade varit så oavsett brev, men jag tror inte det. Tips alltså! Kramar Elin
SvaraRaderaKnepigt det där. Bra att du tänker ta upp det med BM. Jag har en väninna vars man var rädd inför förlossningen och inte hon, men BM på Aurora vände sig ändå bara till henne.
SvaraRaderaJag som skaffar barn på egen hand kan ju ändå tycka det är skönt när de inte alltid utgår från att det finns två föräldrar. Men den enklaste lösningen hade väl varit att skriva du/ni i kallelsen. Eller att de skriver tydligt i remissen om det är en eller två föräldrar som vill ha tid.
Har väntat i två månader på min egen kallelse till Aurora men ingen har dykt upp. Hoppas på att få en tid innan det är försent... Kram K.
Det där är nog inget ovanligt... Reagerade starkt när jag fick liten att det i broschyren om BB stod att pappan var "välkommen att besöka mamman och barnet". Tycker det är för jäkligt... Pappan är väl för sjutton inte en besökare. Hänvisad till dagtid... I min naivitet tog jag för givet att jag kunde ha min man hos mig dygnet runt. Nu hade jag tur att få plats på familje bb så mannen fick stanna. Men ändå... Idag finns det inte ens något familje bb längre där jag bor. I jämställdhetens namn 2013 :-(
SvaraRaderaKram från Lillstint
Precis detta bemötande fick vi på en auroramottagning i uppsala. Läkaren hälsade knappt på min sambo och vände sig till mig under hela samtalet. Det var jag som var bebismaskinen (som det var nåt fel på, eftersom vi ville ha snitt). Detta bemötande har vi inte alls fått inom vanliga mödravården. Det kändes inte alls bra - bra att du tar upp det med din!
SvaraRaderaSå konstigt att det är så. Vore inte det bästa och enklaste att ta reda på vem man ställer brevet till och fråga dem/den om hur situationen ser ut för just dem/den. Det kan ju precis vara som för K att man står själv och då ska ett brev vara riktat mot enbart henne. Men är man två bör ju båda stå nämnda... Galet att det inte finns tid för det inom vården. Det kan tyckas som en petites, men ack så viktigt för var och en.
SvaraRaderaTa upp det Anne, det är det enda sättet till att förändra :-)
Kram/Åsa
Fina välmenande ni alla. Det finns svar och inbjudan som både kan såra/ stötta. Min fina tjejkompis blev mamma på eget sätt. För alla ni kära. blivande mamma och pappa, upplevde hon såå svårt. Det fanns ju ingen möjlig intresserad pappa.
SvaraRaderaDet är tyvärr en ganska omodern syn på familjer på mvc, BVC och förlossningen. På förlossningen får pappan i bästa fall en tältsäng. Hos oss skulle pappan vara garanterad att stanna, men det blev fullt och de har bara tvåbäddsrum så då skulle min man få sova på en annan del av sjukhuset (så han åkte hem). Det är ju knappast ett tänkande som gynnar familjer och jämställdhet att pappan redan de första nätterna ställs utanför. Vi var så besvikna på det. Jag har tänkt skriva och klaga men inte orkat.
SvaraRaderaJättebra att du säger till om det!
Kram vi5
Ulrika!! Det är så trist att det fungerar så i tänket inom förlossningsvården. Mycket mycket märkligt att det inte görs något åt det!
RaderaDu, jag vet inte om jag gjort det, men jag vill ju gratulera dig till er lilla flicka!! Stort stort grattis! Underbart! Kramar i massor!
Pappan är väl lika i väntans tider han...? Speciellt AuroraBM borde uppmuntra att/när det finns en Pappa!
SvaraRadera/EmsammaMamman
Finns som sagt de som är ensamma om att vänta barn, men borde kanske finnas en kompletterande text, typ; Du/Ni är välkomna...
SvaraRaderael Du är alltid välkommen att ta med dig din partner/kompis/vän på detta samtal. Välkomna!
Man kan ha två mallar som man går efter. En där man har en partner och en utan. I brevet till mig så har hon bemödat sig att skriva Anne med feta bokstäver överst då kan hon lika gärna skriva, Anne och Krister anser jag och använda sig av brevmall som är inriktat till två!
RaderaHåller med dig Anne - så mycket!
Raderajag tycker inte de är så konstigt, för det är ju jag som har skräcken för att föda barn. sedan när jag var på första mötet så frågade hon om min pojkvän skulle följa med....
SvaraRaderaI vårt fall är det inte konstigt. Vårt barn föddes död och min man fick agera barnmorska. Han var rädd att jag skulle dö. Det finns mycket skräck hos honom inför en ny förlossning. Vare signande är ensam om skräcken eller inte så tycker jag ändå att båda ska vara nämnda i brevet. Partnern har en mycket stor del i förlossningsarbetet och behöver också höra samtalet och delta för att sen kunna stötta sin partner och inte själv bli rädd.
SvaraRaderaJag menar att det ÄR konstigt att bådas våra namn inte står!
RaderaJa i många fall i samhället när det gäller små barn eller som här väntade barn, att det mamman som räknas och mannen är bara någon vid sidan om. Hur tror vi att männen då ska kunna bli naturligt bra och stabila pappor som vi ju alla önskar våra barn ? Ja jag ser ju nu när jag börjat jobba så smått (efter lite mer än ett års mammaledighet) att nu när min man är hemma med lillan så när de som frågar får veta att han är hemma med henne;så låter det "att jaha han är hemma och "passar" henne.. Eh ja när jag är hemma med henne så är det ju helt naturligt men när han som pappa är hemma, ja då "passar" han henne. Som om han vore barnvakt typ..
SvaraRaderaHan är ju lika mycket förälder till henne som jag är.
Lycka till/Tess
Tack för din kommentar! Jättebra reflektion och jäkligt trist att det ska behöva vara som du beskriver. Mycket märkligt att attityden inte förändrats än. Det ska bli intressant att höra vad barnmorskan säger imorgon!
Radera